Nylanders årskrönika: Inget mer SvenskaFans
Vilket jäkla år det har varit. Helt klart ett av de värsta i mitt liv, och inte bara för vad som hänt inom ishockeyns värld.
Det här blir min absolut sista krönika skriven på denna sida. Vi kan väl börja med att säga att jag kommer, i och med att år 2008 kommer farande med stormsteg, att börja om på andra projekt. Om det är så att ni vill fortsätta läsa vad jag och min polare Viktor Adolfsson skriver så bör ni vidga vyerna till andra ställen på Internet.
Eftersom det här blir den sista artikeln jag skriver för SvenskaFans så kommer jag vara helt ärlig och i vissa stunder väldigt personlig.
Jag har varit redaktör för den här sidan väldigt länge. Jag började på SvenskaFans 2003, då som 20-åring och helt ny kring dessa banor om att skriva, göra intervjuer, skriva krönikor och annat. Jag är på väg att fylla 25 i januari och har därmed varit med mycket längre än vad de flesta skribenter har varit på SvenskaFans. I början var det väldigt enkelt att utveckla sidan och vi bytte namn från Stockholm Stolthet till 08 Hockey. Ett ifrågasatt namn men ändå ett namn som kom att etsa sig fast bland många läsare.
Jag har nu för tiden insett att om man styr en sida som 08 Hockey så är det precis som en ishockeytränare styr sitt lag. Målsättningen är att bli framgångsrik, i vårat fall ha väldigt mycket läsare och dessutom svara upp på de krav som ledningen ställer på varje sida. Och då ska det tilläggas att DIF är en mycket populär förening och det poppar hela tiden upp sidor om DIF och diverse forum, så konkurrensen har varit väldigt stor. Jag har helt enkelt insett att utvecklingen stannat upp och känner inte längre att jag kan tillföra sidan så mycket mer efter så många år. Motivationen finns helt enkelt inte.
Det finns tillfällen i livet då jag ställer frågan om resultatet av en handling blivit annorlunda om man inte gjort som man gjort. Jag kan omöjligt backa klockan och få svar på denna fråga men jag kan i alla fall berätta om några av de saker jag gjort som jag ångrar idag. Jag kan säga att jag tror motivationen skulle ha varit helt annorlunda om jag inte hade gjort vissa saker under dessa år.
Med facit i hand kan jag kort och gott säga att jag ångrar att jag tog in en person på sidan som medarbetare. Hade jag vetat att denna person skulle ta över fullständigt och vägra lyssna på vad jag hade att säga, då hade jag naturligtvis inte tagit in denna person.
Egentligen försöker jag glömma allt skit som varit, men det är så svårt när jag vet att jag fick ett magsår enbart på grund av en man.
År 2007 blev ett rent skitår för min del. Inte bara på grund av det jag har beskrivit här ovan. Om vi tittar på hockeyn så kommer jag aldrig att glömma tårarna i Linköping. Storsatsning från Järnkaminerna och förlust i det som blev sista matchen betydde missat slutspel.
Sen kom två andra stora smällar jag aldrig kan glömma bort. Charles Berglund skrev på som tränare för Timrå trots att han nekat till det som stått i pressen tidigare under säsongen. Det hade varit så mycket bättre om han sagt att det stämmer att han lämnar DIF efter säsongen istället för att ge oss supportrar hopp om att han ska vara kvar. Det kändes surt helt enkelt.
”Challe” var dock inte den enda person jag blev besviken på. En till person visade att pengar fick styra framför uttalat ”Djurgårdshjärta”. Daniel Fernholm stack till Linköping och därmed pissade han på oss supportrar.
Sommaren gick och vi började hoppas på Guld i fotbollsallsvenskan. Även om det såg svårt ut inför sista omgången fanns ändå hoppet där, men Guldet gick istället till Göteborg. Kul att den staden kan glädjas åt något i alla fall.
Däremellan har det varit ett jäkligt jobbigt år på det personliga planet också. Sjukdomar, sömnbrist och annat skit har gjort det svårt att gilla det här året. Jag kan bara hoppas att år 2008 blir mycket bättre.
Om vi tittar framåt på det kommande året så ser jag bara ljusblickar. Jag kommer som bekant sluta på 08 Hockey så fort denna och några ytterligare texter publicerats och börja om mitt engagemang för DIF Hockey på annat håll. I och med det kan jag förhoppningsvis glömma bort allt skit som jag nämnt här ovanför som berört 08 Hockey.
Jag vill passa på att tacka en del människor. Jag börjar med min chef på Hockeyzon John Wikberg. När jag började på SvenskaFans 2003 så var jag helt ny på det mediala spåret. Jag har suttit och jämfört mina alster idag jämfört med när jag började och inser att jag utvecklats enormt i mitt skrivande. Detta är enbart på grund av John Wikberg. Vi har haft våra duster men John har kommit att bli en jäkligt bra kompis som jag hoppas få fortsätta ha kontakt med även när jag slutat på denna sida.
Naturligtvis ett stort tack till alla som jobbat med mig på 08 Hockey, men främst Viktor Adolfsson med sitt eminenta bloggande och kunnande inom hockeyn. Det gläder mig att jag får stå på läktaren med Viktor och alla andra vänner på läktaren när DIF spelar. Det är kärleken till DIF som förenar oss!
Ett annat stort tack riktat till mina chefer på Manpower, som jag är anställd av. Ett grymt jobbigt år på det personliga planet och Manpower har ställt upp nå enormt mycket. Stort tack även till alla på den arbetsplats jag jobbar på. Kanon!
Även ett stort tack till alla inom DIF Hockey som jobbar stenhårt trots svåra förutsättningar för att jag, och alla andra supportrar, ska få glädjas med DIF. Stort tack hela DIF Hockey!
En av mina bästa vänner, Rashed Aleem, förtjänar ett av de största tacken överhuvudtaget. Rashed har lyssnat, ställt upp och även varit med på läktaren under Djurgårdens matcher. Han kan få en att börja skratta och må bra genom den kanonhärliga personlighet han besitter. Det har behövts under det här grymt jobbiga och svåra år som jag fått genomlida.
Det sista tacket riktas till min familj och min fästmö Karin. Vad vore världen utan familj och nära och kära?
I och med detta vill jag tacka för mig. Jag lämnar 08 Hockey utan att gråta, jag ser fram emot nya uppgifter och satsning på DIF Hockey och deras juniorverksamhet.
Tack!
