Krönika: En utmaning!
Mitt namn är Petrus Palmgren och jag är 16 år gammal. Jag har nyligen tagigt över jobbet på Svenska Fans som skribent för DIF hockey. Det kommer att bli en stor utmaning för mig.
Jag tänkte först ta och berätta lite om mig själv. Hur jag började följa Djurgården hockey, vart jag bor, hur ofta jag är och ser på matcher osv. Allt för att ni ska få en bild utav mig som skribent.
Jag heter som sagt Petrus Palmgren. Jag är 16 år och bor i Gävle, där jag bott i hela mitt liv. Jag älskar att skriva och då främst om Djurgården, jag verkligen älskar att skriva långa texter om mitt favoritlag, mitt lag som jag avgudar så stort. Vissa som jag känner säger att jag är helt knäpp, att jag är besatt. Men jag svarar bara och säger att "Jag älskar Djurgården".
Det hela började år 1995, jag var fem år gammal. Det var sommar och jag fick min första DIF-keps. Jag sprang stolt runt med den kepsen, jag var frälst redan som 5-åring. Det var då jag kom på att Djurgården var mitt lag. Några månader senare startade hockeysäsongen. Och då fick jag gå på min första djurgårdsmatch.
Det var Brynäs mot Djurgården i Gavlerinken som det hette på den tiden. Det var en himla stor upplevelse för en grabb som snart skulle fylla sex år.
Sedan rullade det bara på jag var på DIF-matcher i Stockholm i Globen med min mamma och moster. Jag gick runt och stolt kallade mig själv för Djurgårdare.
Idag kan jag forfarande minnas en hel del saker under tiden som jag växt upp med Djurgården hockey. Alla dessa derbymatcher mot AIK i slutet utav nittio-talet, och matcherna mot Brynäs. Finalförlusten mot Färjestad 1998, jag tror jag aldrig gråtit så mycket. Och när man tänker tillbaka på alla dessa stunder så älskar man bara Djurgården mer och mer.
Men jag ska även nämna det två stunderna jag aldrig kommer att glömma i den här texten. När Djurgården hockey tog sina SM-Guld. Man började tjugohundra-talet med två stycken SM-guld. Och då var man lycklig, det var helt underbart.
Nu tänker jag tillbaka på SM-gulden, på spelarna (min favorit var Tommy Söderström), och på allt annat. Djurgården hockey är en anrik förening med en stolt tradition.
Idag är väl inte hockeyn lika het som för tio år sedan, men den är tillbaka mot rätt håll.
Jag hoppas att Djurgården hockey snart kan vara med och slåss på allvar om SM-guldet igen!
Då har ni fått lite information om hur jag blev Djurgårdare mm.
Jag har alltid velat skriva om Djurgården på internet. Tidigare har jag haft bloggar osv för att jag älskar att skriva om Djurgården, men det känndes inte så inspirerande.
Men nu har den dagen kommit då jag fått börja skriva för Djurgården hockey på SvenskaFans.com. En sida "Av fans, för fans", och jag ska visa alla djurgårdare i sverige och alla andra som brukar vara på Svenska Fans att DIF:s hockeysida verkligen är en sida "Av fans, för fans".
Jag har sett att en del personer klagat på det jag skrivit tidigare, men snälla ge mig en chans. Jag lovar er att jag har ett enormt djurgårdshjärta och ett gott kunnande om föreningen. Så ge mig en chans som skribent för Djurgården hockey.
Att ta över som skribent efter Mikael Nylander och Viktor Adolfsson är stort för mig.
Det är två killar som skrivit lysande nyheter om Djurgården, dom har levererat strålande match och inför-rapporter. Det är en stor utmaning för mig att efterträda dessa herrar.
Jag ska göra mitt absolut bästa, jag ska försöka att leverera så mycket nyheter jag kan.
Och jag ska försöka se till att dom håller så god klass som möjligt.
Jag vill att sidan ska fortsätta i den tidigare redaktionens spår. Att det ska vara en supportersida, inte bara en nyhetssida.
Jag hoppas ni har lite tålamod och tillsammans kan vi se sidan växa. Och bli större, med syftet att hjälpa Djurgården hockey så mycket vi kan.
Väl mött, jag hoppas att vi kommer att få det roligt i framtiden.
Jag älskar Djurgården precis som ni, glöm inte det.
