Första kvartsfinalen gick hem till östgötarna
Som experterna i TV- rutan påpekade när tränarna hade gjort sina val av motståndare i kvartsfinalerna, är det en guldchans som har trillat ner i knät på Djurgården. Djurgården har hittills tre segrar över LHC, vilket onekligen är fler än Linköpings vinster över stockholmarna. Senast lagen möttes tycktes Djurgården få en promenadseger redan efter första perioden, vilket visade sig vara helt fel då de blev omsprugna av Linköpings lejon med ett slutresultat på 3-4. LHC har mycket att tacka sina tvenne poängkungar för, bland annat detta resultat.
Båda lagen ställer upp med helt friska och krya trupper i denna första match i slutspelet. Har utgången varit oviss tidigare är det ingenting mot vad som väntar. Nu är allt så gott som nollställt och det är en stor strid som ska vinnas. Och nu finns det inga undanflykter längre, nu måste varenda tekning, passning, man-mot-man, tackling, period och match vinnas. Det finns ingen plats för felpassningar och trötta ben. Förspelet är över.
Den första perioden i slutspelet ger Djurgården den första målchansen, men trots detta är det LHC som dominerar matchen redan från början. Efter att Weinhandel lurat bort Falken lyckas han sedan runda Larssons målbur och göra ett väldigt snyggt mål. Detta gör han redan när klockan står på 07:16. Strax efter detta får Djurgården ett powerplay med sig som sedan blir ett spel med 5 mot 3 i ca 20 sekunder. Tyvärr utan utdelning, då Linköping täpper igen de chanser som Djurgården väl lyckas skapa.
Efter att Bremberg lyckats få fatt i pucken och skapat vad som kom att bli det enda riktigt bra reduceringsläget för Djurgården, är det Linköping som äger period. De håller ett högt tempo och sätter stor press på Daniel Larsson, som täpper igen målet helt och hållet efter Weinhandels insläppta mål. Djurgården har svårt att komma ur den egna zonen och forma ordentliga anfall och får jobba duktigt med att hålla sig kvar i matchen.
Andra perioden inleds en aning jämnare än den första, då Djurgården inte ger bort lika många chanser till Linköping som i början. I stockholmslaget har kapten Jimmie Ölvestad bestämt sig för att peppa sina mannar på det sätt han vet bäst, nämligen genom sitt fysiska spel. Han delar ut flertalet oerhört stiliga tacklingar, bland annat en dubbeltackling med Johan Ryno som sedan tar efter kaptenens spel och blir fysisk även han. Efter att ungefär halva perioden gått har Djurgården vaknat till på allvar, och sätter så pass stor press på Linköping att dessa tvingas ta flera utvisningar efter varandra. Men tyvärr är powerplay inte Djurgårdens starka sida, så den andra perioden slutar med samma tråkiga resultat som den första.
Tidigt i den tredje perioden kom ytterligare en oerhörd chans för Djurgården att reducera. Denna gång var det Pär Bäcker som fick en fin passning av Patric Hörnqvist, men skottet träffar olyckligtvis ribban. Hade Bäcker skjutit ett par centimeter lägre hade det varit mål, eftersom Stana vid den tiden låg längs med isen och omöjligt hade kunnat rädda.
Men tredje perioden kom att domineras av Djurgården, då LHC spelade på det mål de lyckats få in redan efter ett par minuter i första perioden. Djurgården etablerade ett effektivt spel och fick ett grepp om matchen som de tidigare saknat helt och hållet.
Bortsett från en situation där Niklas Anger blir fasthållen när han är farligt nära Linköpings mål är det dock snålt med riktigt bra chanser för Dif:s del. Situationen resulterar i ytterligare en utvisning för Linköpings del, trots att det av en del experter uppfattades som en straffsituation. Hade domslutet varit straff hade matchen antagligen haft en helt annan utgång än vad den fick nu. Trots att Djurgården visade upp ett mästerligt spel i sista perioden var det tyvärr för sent för ett reduceringsmål. Det är faktiskt nästan konstigt att Djurgården inte lyckades få in ett mål under de sista två minuterna, då de spelade med sex man på isen. En rysligt bra tredje period.
Men med en härlig vändning lagom till sista perioden och trots ett snöpligt slutresultat var det ett oerhört tryck i Hovet. Stockholmarna är stolta över att vara tillbaka i slutspelet, och laget kommer att vakna ur förspelet de med, det är jag övertygad om.
Larsson är lika lugn och säker som vanligt, hela truppen är frisk, Ölvestad kommer att få igång det fysiska spelet lika tjusigt som han lyckades med ikväll även i fortsättningen. Och bortsett från att Bremberg måste fundera ut en ny speltaktik, eftersom Linköping tycks ha listat ut hur han fungerar, är den här matchen inte tongivande för resten av slutspelet. Det kommer att vända.
För visserligen kan lejonen från Linköping ryta och visa tänderna, men en järnkamin med hela Hovet och klacken i ryggen kan jämna ett lag vid marken. Och vad håller bäst i längden, egentligen?
Djurgårdens IF - Linköpings HC 0-1 (0-1, 0-0, 0-0)
Period 1 0-1 07:16 Mattias Weinhandl (Tony Mårtensson, Mikael Håkanson) EQ
Period 2
Period 3
Skott:15-28
Utv.minuter:10-14
Publiksiffra:7058
