Äntligen kom segern
Inför en publik på 8090 personer på ett fullsatt Hovet utses Årets Järnkamin av fansen. Föga förvånande tillfaller priset Ossi Väänänen som får stående ovationer av en jublande publik. Daniel Larsson utses till elitseriens främste målvakt. Inför matchen säger Särkijärvi att fokus i stockholmslaget nu ligger på ”Först och främst ett starkt försvar, som man sedan kan bygga anfallet på”. Han har även flyttat tillbaka Pär Bäcker till andra femman, där han tillsammans med Hörnqvist, Bremberg, Väänänen och Johansson borde känna sig som hemma.
Första perioden inleds med hög intensitet, det märks klart och tydligt att Djurgården vet vilken press de de spelar under ikväll. Djurgårdens första anfall, målchans och utvisning kommer inom loppet av någon enstaka minut. Det är Hörnqvist som blir först med att besöka utvisningsbåset, men stockholmarna spelar bort Linköpings powerplay på ett praktfullt sätt. Eklund lyckas på egen hand fördriva säkert 20 sekunder.
Efter ca åtta minuter hamar Djurgården i ett 5 mot 3- spel som resulterar i ett effektivt och intressant spel, dock utan mål.
Minuterna senare är situationen den omvända och det är Linköpings tur att spela med två man mer på isen i hela 01:44 minuter. Även denna sekvens av matchen förblir mållös, mycket tack vare Daniel Larsson som visar upp ett strålande målvaktsspel med snabba förflyttningar i sidled och en puckplockning i världsklass.
I periodens slutsekunder lyckas kombinationen Bremberg- Hörnqvist få loss pucken och skjuta oerhört nära Stanas målbur. Utan att träffa dock.
Första perioden bjuder på ett fruktansvärt spännande och intensivt spel, från båda lagen men främst ifrån Djurgården, som visar upp sig från sin allra bästa sida inför en enorm klack som äger en hel kortsida på Hovet. Denna underbara klack, som sjunger outtrötteligt så att taket nästan lyfter. Lördagens match visar sig bli hockey av mycket hög klass.
Den andra perioden inleds i ungefär samma anda som den första. Djurgården fortsätter visa upp sig och sitt proffsiga spel och Linköping vet inte riktigt hur de ska hantera den här nyvakna kämparglöden i stockholmslaget. Lagom till att halva perioden har gått har LHC åkt på flertalet utvisningar och precis efter att de lyckats döda ytterligare ett boxplay får Dick Axelsson, som inte har gjort speciellt mycket väsen av sig tidigare i matchen, fatt i pucken och ger Djurgården en välbehövd ledning när klockan står på 11:21. Assisten står David Printz för. Hovet exploderar i ett lyckorus.
Lyckan håller tyvärr inte i sig speciellt länge, då målet inte bara tände stockholmarna utan även deras motståndare, och mindre än en minut senare lyckas Patric Blomdahl arbeta in pucken bakom en liggande Larsson i en mycket förvirrad situation. Assistera fick Johan Fransson och klockan stod på 12:20.
Men Jimmie Ölvestad hade fått smak för matchledning och minuten senare lyckas han med hjälp av Kristofer Ottosson och Niklas Anger ge Djurgården ledningen igen med 2-1. LHC viftade att han sparkade in den med foten, vilket inte var fallet och domare Marcus Vinnerborg blåser för mål. Tiden för målet är 13:25.
Efter att Djurgården sedan fått ett powerplay med sig ökar Ölvestad på ledningen till 3-1 via Jonas Junlands skridsko. Inte det vackraste av mål, enligt Jimmie själv, men precis lika viktigt.
Med 29 sekunder kvar av andra perioden får Djurgården skjuta straff. Det är Christian Eklund som slår den. Tyvärr väljer han att slå den precis som alla gånger tidigare, och siktar mellan Stanas benskydd. Detta är dock någonting som målvakten är beredd på och målställningen förblir densamma.
Ett par minuter in i den tredje perioden tappar djurgårdsbackarna bort sig och Linköping lyckas peta in ett reduceringsmål vid 01:42. Detta står Joakim Eriksson för, assisterad av Tomas Surovy och Patric Blomdahl.
Nichlas Falk åker på en onödig utvisning och ger Linköping viktiga minuter i numerärt överläge. Men Djurgården håller ihop laget på ett eminent sätt och spelar bort ytterligare ett powerplay för LHC.
Perioden bjuder på ett intensivt och underhållande spel med båda taktik, hjärna och hjärta. Djurgården spelar med stort självförtroende och visar upp ett så underbart spel som gör att man förstår varför man är djurgårdare. Grabbarna är tillbaka i gamla vinnarrutiner och det finns inte mycket Linköping kan göra mot ett så stort lag som fullständigt fyller Hovet med jubel och sång.
När det är två minuter kvar av perioden att spela plockar tränare Karlsson ut sin Rastislav Stana och spelar med sex man på isen. Detta visar sig vara ett utmärkt drag för Djurgården, då Kristofer Ottosson tar fart över halva isen, snor åt sig pucken och låter den segla in i tom kasse vid 19:31. Assist: Niklas Anger.
Särkijärvi säger efter matchens avslutning att det är skönt att se att hans grabbar är tillbaka. Jag kan inte annat än hålla med. Det var en rent otrolig match som stundtals var så gastkramande att andningen hamnade i otakt. Bland annat Ottosson spelade mästerligt hela matchen igenom och förtjänar uppmärksamhet. Dick Axelsson vaknade till och började glänsa i och med att han spräckte Stanas nolla och gjort inledningsmålet. Bremberg var tillbaka, Ölvestad ledde laget, Printz och Anger gjorde sig stora och Väänänen gjorde sig störst när anfallen närmade sig. Hela stockholmslaget spelade riktigt bra och den tidigare osäkerheten och velandet var som bortblåst
Och en stor eloge till Daniel Larsson som trots sina två insläppta mål var helt underbart stor och säker i målet. Med en norrlännings lugn ägde han hela matchen själv och visade gång på gång att han verkligen är elitseriens bäste målvakt. Man kan inte låta bli att älska denna sköna kille.
Och slutligen, den största elogen går till Djurgårdens fantastiska supportrar! En klack på en hel kortsida som sjunger hela matchen igenom, som får kollektiv andnöd när motståndarna närmar sig Larsson i målet och som stannar kvar efter matchens slut för att fortsätta sjunga. Ni lyfte taket! Ni gav Särkijärvi tårar i ögonen, ni fick kommentatorerna att bejubla era varma djurgårdshjärtan och ni gav övriga åskådare rysningar av välbehag.
Ni visar vad det går ut på att vara Djurgårdare. Ni är störst! Ni är bäst! Och ni är vackrast!
Det är det här kärlek handlar om.
Djurgårdens IF-Linköpings HC, 4-2 (0-0, 3-1, 1-1)
Period 1
Period 2
1-0 11:21 Dick Axelsson (David Printz) EQ
1-1 12:20 Patric Blomdahl (Johan Fransson) EQ
2-1 13:25 Jimmie Ölvestad (Kristofer Ottosson, Niklas Anger) EQ
3-1 14:44 Jimmie Ölvestad PP1
Period 3
3-2 01:42 Joakim Eriksson (Tomas Surovy, Patric Blomdahl) EQ
4-2 19:31 Kristofer Ottosson (Niklas Anger) EQ EN
Skott: 23-34
Utv.minuter: 37-47
Publiksiffra: 8092
