Krönika: AIK kaxar upp sig
Djurgårdens värvning av Gustaf Wesslau har fått AIK och hela dess supporterkultur att hoppas på ett eventuellt kvalspel mot Djurgården. Utgång är klar. Djurgården kommer att förlora och AIK står vinnande kvar efter Stockholmsstriden. Man bli äntligen storebror och Djurgården blir lillebror.
Förhoppningarna som väcktes hos AIK ligger i stor grund till Djurgårdens smått underliga värvning av Boråsmålvakten Gustaf Wesslau. Ett "felsteg" som kan komma att fälla ett tungt avgörande för Djurgårdens utgång i elitserien säsongen 08/09. Så pass tungt att kvalserien är oundvikligt.
Som inbiten Djurgårdssupporter borde jag skratta åt AIK:s smått bisarra tankegångar. Men jag skrattar inte. Istället är jag nervös – men det är inte AIK:s förtjänst. Det är Djurgårdens egen förtjänst. Ekonomin tryter, klubben värvar smalt och skandalerna om AEG och dess intåg har satt klubben i ett ostabilt, nästan maktlöst läge. Utgången är mer än oviss. Den är så oförutsägbar och krockig likt det förbannade frågetecken det är.
Målvaktssidans svar på alla frågor lyser starkast med sin frånvaro. Stefan Ridderwall är ung, men oerhört talangfull – en blivande stormålvakt enligt många. Mark Owuya har en bit kvar, men potentialen finns. Och så är det den där Wesslau – vem är denna Wesslau?
Underskattingen från svenska hockeyfolket till Djurgårdens trupp är en bitter sanning. Laget tycks vara hånat – rått och elakt. Spelarmaterialet ska inte räcka till, och kvalserien ska därmed bli en sanning. Djurgården satsar på Stockholmskillar. Spelare som uppfyller kraven att med stolthet representera klubbens sköld. Ett koncept som har blivit hånat av den förste, hyllat av den andra.
Och så har vi AIK. Hasandes i våra hälar kommer dem närmare och närmare. Med intressanta spelarvärvningar och en uppenbar storsatsning kaxar AIK upp sig. Tiden är kommen att återfinna sin plats i finrummet – supportrarna kräver det.
Trots mitt bultande Djurgårdshjärta fröjds jag åt AIK:s hybris. För du kommer aldrig långt med ett avtrubbat självförtroende. AIK:s självförtroende är tvärtemot avtrubbat och jag myser. Äntligen kan Stockholmshockeyn vakna igen från sin långa sömnlösa dvala. Djurgårdens ekonomi stärks, och huvudstaden andas hockey igen. Glansdagarna från förr blir en glädjefylld verklighet.
Så kom AIK, vi väntar på er!
