Krönika: I krig och kärlek
Eftersom jag är Djurgårdare har jag inte någon speciellt stor koll på hur det fungerar hos andra riktigt inbitna supportrar. Är det så att det finns samma gigantiska hat mellan speciellt två klubbar? Jag tänker naturligtvis på Djurgården och AIK. Oavsett om det är hockey, fotboll eller annat, finns ett automatiskt och inbyggt hat mellan dessa två poler var man än kommer.
Personligen bor jag mitt i lejonkulan, (gnagarkulan?) eftersom jag bor ett stenkast från Råsunda stadion, så det går inte en dag utan att jag känner hatfulla blickar i ryggen efter att folk får syn på min dif-pin eller tröja. Promenaden hem är kantad av väggar med hatiska slagord mot Djurgården och det hänger AIK- flaggor från balkongerna. Det är som ett ständigt pågående religiöst krig där alla hatar varandra utan att riktigt veta varför. Det ska bara vara så. Det har alltid varit så. Traditioner är till för att hållas?
Jag tycker att det finns ett ganska spännande fenomen som kan uppstå i Djurgårdsklacken vissa matcher. När man ska göra ner motståndarlaget, såga dem längs med isen, trycka ut dem i omklädningsrummet med hjälp av sånger och ramsor, så gör man detta genom att sjunga om AIK och hur mycket man hatar dem? Exakt hur skulle det påverka t.ex. Skellefteå så att de totalt släpper sitt försvar och åker hem igen? Okej, färgerna i just det fallet stämmer ju faktiskt överens, men i övrigt?
Men sen igen så har ju Djurgårdens tåliga och underbara fans och hoppande supportrar fått erkännande och beröm även från andra klubbar för den uppsjö av vokala tillhyggen som plockas fram under matcherna. Och det är vansinnigt häftigt att stå mitt i klacken under Djurgårdshymnen som inleder varje match på lilla intensiva Hovet, och färgsprakande mäktiga Globen, då ingenting känns omöjligt och nackhåren reser sig av välbehag.
Och hela Djurgården – mot AIK blir lite extra spännande när spelare hoppar mellan klubbarna. Det självlysande exemplet är naturligtvis Gustav Wesslau, 23, som är ett av alla spännande nyförvärv som Djurgården har att leka med, som ju har en stadig historia inom AIK:s ramar.
Ponera att ett möte mellan de två ärkerivalerna inte är omöjligt, utan faktiskt äger rum, på elitnivå. Vad skulle hända? Skulle det bli fullständigt krig mellan supportrarna på grund av ett nedärvt obegripligt hat, eller skulle man sätta ishockeyn och matchen i fokus och i första hand jobba på att lyfta det egna laget istället för att trycka ner det andra?
Det måste ju dock påpekas att de absolut flesta supportrar och anhängare är trevliga och fredliga, och att den ”krigiska” delen utgör enbart några få procentenheter.
Utanför Råsunda har någon skrivit ”AIK upp igen!” Det hoppas jag faktiskt också på, eftersom jag gärna vill gå på dom matcherna.
Så: Heja AIK, kom upp nu så ni kan möta mästarna igen, det var så länge sedan! Kom upp så ska vi sjunga er tillbaka till medeltiden med kärlek, hopp och total invigelse! För allt är väl tillåtet i krig och kärlek, eller hur?
