Krönika: Smörgåsbord dukat med klasspelare
I och med värvningen av den amerikanska backen David Schneider blev Djurgårdens trupp till säsongen 08/09 fullständig. Detta har en grundläggande botten i Djurgårdens ekonomiska situation, men så även att truppen i själva verket är spikad.
Djurgårdens IF har nio kontrakterade backar, 15 kontrakterade forwards och tre kontrakterade målvakter – truppen är full. Någonting som tär sig väldigt olyckligt om man sveper sina ögon över spelarmarknaden. Den är nämligen intressant i flera anseenden. Det går knappast att undgå att Djurgårdens IF ser flera klasspelare passera mellan fingrarna.
Daniel Tjärnqvist var länge ett eftertraktat byte för Stockholmsklubben. En offensiv indikation som skulle lyfta lagets effektivitet i anfallszonen. Men redan från första början, när Djurgården visade sitt uppenbara intresse för Daniel Tjärnqvist, lovade han aldrig någonting. Istället, uppriktigt och klart, valde han att uttala sig om sina drömmar om fortsatt spel i världens bästa liga. Djurgårdens drömmar gick så i kras när Tjärnqvist valde att skriva på för NHL-laget Colorado Avalanche.
Men likt drömmarna på en förstärkning rent försvarsmässigt, fanns så även drömmar rent anfallsmässigt. Med spelare som Nils Ekman, Marcus Nilson, Patrick Thoresen och Mathias Tjärnqvist på marknaden kändes det som att Djurgården hade ett uppdukat smörgåsbord framför sig. Bara allting sköttes snyggt skulle det gå vägen. För alla hade en fin förbindelse med huvudstaden och Djurgårdens IF. Vad skulle kunna få dom att nobba klubben som fanns graverat i deras hjärtan?
Aldrig visades ett uppenbart intresse från någon av spelarna att anta inbjudan att spela för mesta mästarna. Men ett intresse fanns alltid där. Groende, sakta men säkert. Men snart föll ännu en spelare ur bilden. Patrick Thoresen hade fått tydliga anbud från nästan hela elitseriekåren, men valde att nobba dom alla för spel i schweiziska Lugano.
I skrivandets stund finns fortfarande tre klasspelare kvar. Tre stycken forwards som säkerligen skulle kunna bilda ett av elitseriens farligaste anfallsvapen. Nils Ekman har kopplats med Linköpings HC och så även Mathias Tjärnqvist. En verklighet som skulle få ett Djurgårdshjärta att fundera över det så välkända hockeyhjärtat. Pengarna lockar som vanligt och Linköping har växt och blivit en eftertraktad klubb att spela i. Det är en sanning som många Djurgårdare avskyr och bespottar.
Som Djurgårdare är det svårt att stå vid sidan. Stå bredvid och bara titta på när ens forna Djurgårdshjältar rinner ur händerna på en. För det är precis det dom gör. Djurgårdens trupp är redan spikad. Det finns varken utrymme eller ekonomiska själ att starta en budgivning på dom så eftertraktade spelarna.
Vi har ett uppdukat smörgåsbord. Ett förbaskat smörgåsbord.
