Krönika: En slovakisk dröm
I förra säsongens upplaga av elitserien slutade Djurgården på en efterlängtad slutspelsplats. Detta efter ett komfortabelt försvarsspel sammanvävt med ett otroligt målvaktsspel från Daniel Larssons sida. Nu är rollerna omvända. Djurgårdens försvarsspel är ett enormt frågetecken i en färsk dagrapport, där istället den offensiva biten ska vara nyckeln till framgången.
Knappast går det att se mellan fingrarna gällande Djurgårdens tämligen tunna försvarsuppställning säsongen 08/09. Inte heller går det att förneka att bredden för både ett offensivt och defensivt försvarsspel lyser med en viss avsaknad.
Speciellt uppenbara tecken på att Djurgårdens IF aldrig riktigt funnit den hårfina balansen mellan goda offensiva och defensiva försvarsspelare återfinns bland annat i förra årets edition av elitserien. Det så viktiga numerära överlägena blev aldrig särskilt lyckosamma och stundtals pratades det om en kris i Djurgården. En kris att inte kunna producera i numerärt överläge.
Den oron som låg där som en sticka i fingret har knappast försvunnit. Djurgårdens avsaknad av goda offensiva backar är fortfarande ett faktum som kvarstår. Att spelare som David Printz, Ronnie Pettersson, Alexander Deilert och Oscar Eklund ska lyckas producera duktigt i den offensiva zonen är önsketänkande. Att sedan luta sig mot Marcus Ragnarsson, Niklas Andersson och Timmy Pettersson är att ta ett flertal osäkra steg framåt.
Den enda i sammanhanget som känns som en given offensiv back är Timmy Pettersson. Men egentligen är Pettersson lutad åt det såkallade allroundspelet och har därför en viktig defensiv roll att fylla. Utan Petterssons defensiva kunskaper skulle Djurgården vara en storlek mindre.
Efter mina grundliga och potentiella reflektioner över Djurgårdens försvarsmässiga trupp till säsongen 08/09 känns det fortfarande som en pusselbit fattas i truppen. Trots att värningen av den offensivt inriktade backen David Schneider blivit en lyckosam verklighet.
Så vart ska Djurgården vända sig? Hur ska man fylla denna lucka som involverar allt offensivt från männen som står närmast målvakten? Svaret stavas Richard Lintner.
Ni som inte känner till denna Lintner borde läsa era hockeykunskaper. Den forne Djurgårdsbacken, som formligen stortrivdes i Sveriges huvudstad, har spelat 163 elitseriematcher spritt hos Modo, Djurgården, Skellefteå och senast Färjestad. Under dessa 163 spelade matcher har Lintner lyckats göra makalösa 103 poäng (47+56). Ett enormt starkt facit för en elitserieback.
Nu står denna slovakiska hockeyjätte utan klubb. Ett perfekt tillfälle för Djurgården att agera. Ett tillfälle att fylla den synliga luckan med en offensivt inriktad back med mycket goda förmågor i de numerära överlägena.
Speciellt perfekt blir läget nu när Edvin Frylén blev tvungen att sluta med ishockey. För i och med hans abrupta avslut med elithockeyn lösgjordes en summa pengar som skulle kunna täcka upp lönen som Lintner kommer att kräva – till viss del. För knappast kommer han att vara billig, denna Lintner.
Då finns det fler argument som borde kunna tala Djurgårdens väg i jakten på Slovaken. Att han stormtrivdes och kände sig välkommen och trygg i klubben borde vara det starkaste och tyngsta argumentet att locka till sig backen. Stockholm är även en attraktiv stad att spela i, och med en spelare som har erfarenhet från Stockholms finare sidor, borde valet blir mer av en självklarhet.
Om Djurgården väljer att förvara pengarna från Edvin Frylén till framtida ändamål blir jag smått besviken. Det visar enbart på en feghet och förmåga att inte våga satsa när det stryper som mest. För Djurgården kommer att få det svårt – väldigt svårt – om man åker ned denna säsong.
Att snacka om tjänstefel att inte kontakta Lintner i det här sammanhanget känns väl på sin höft fel. Men att Djurgården står på världens möjlighet att knyta till sig en spelartyp som laget behöver, borde vara skäl nog att kritisera om ingenting händer.
