Krönika: En nervkittlande torsdag
Nu är elitseriepremiären hettande nära. Så pass att man kan ana en antydan runt det närliggande hörnet. Och jag, stora delar av Stockholm och Djurgårdens IF är laddad till max. Som vanligt är förväntningarna på den forna storhetsklubben höga, och med ett slutspel i ryggen sedan förra årets upplaga av elitserien lär dessa förväntningar inte sänkas – snarare höjas.
25 av 27. Så lyder den uppseendeväckande siffran gällande antal svenska spelare (notera spelare från Stockholmstrakten) som återfinns i Djurgårdens trupp till säsongen 08/09. Endast David Schneider (Amerikan) och Tero Konttinen (Finland) har ett annat ursprung. Denna uppenbara satsning, som även Sportbladets Lasse Anrell suttit fingret på att enbart dom ekonomiska aspekterna har lett till, är Stockholmsklubben helt och hållet ensam om i årets edition av elitserien.
Visst är det nervkittlande. Djurgården har haft det stramt ekonomiskt under en lång, lång period nu. Knappast såg situationen och förutsättningar bättre ut för säsongen 08/09 och därav har Djurgården till viss del varit tvungna att följa modellen att satsa på svenskt från Stockholmstrakterna. Precis som herr Anrell sticker ut hakan med och så säkert påpekar. Det är med nerver av stål vi supportrar får följa vårat hemvävda Djurgården som förhoppningsvis ska bevisa att pengar inte är allt i hockeyvärlden.
Just det där med pengar är ett återkommande ämne som har blivit ett hetare och hetare diskussionsämne i hockeyvärlden och inte minst sagt i Hockey-Sverige. Att Linköpings HC som klassas, eller snarare i ren och skär verklighet faktiskt är en av Sveriges starkaste föreningar i en ekonomisk synvinkel värvar tjecken Jan Hlavac som får rekordsumman 4,8 miljoner kronor efter skatt, får en att fundera. För inte kan dessa svindlande summor vara något nyttigt för elitseriens framtid. Säsongen 08/09 har redan nu en spelare med en månadslön på 800 000 svenska kronor. Vad har då en storstjärna säsongen 2019/2020?
Bara detta är en faktor som ger ett Djurgårdshjärta små hoppfulla drömmar om en hockeyvardag där pengar knappast är allt. Där istället en fin fingertoppkänsla, en härlig inställning till sporten ishockey och speciellt en kärlek till klubben spelar en viktigare och mer framträdande roll. För visst vore det underbart om vi med sämre möjligheter till klasspelare kunde visa och verkligen sätta ned foten mot dessa ekonomiska jättar. Men än är detta bara en dov dröm som känns för avlägsen att gräva i.
På torsdag ställs så Djurgården mot Luleå – premiär och allt vad det innebär. Och förhoppningsvis väntar en härlig tillställning mellan två ekonomiskt sämre klubbar. Det luktar fyllt Hovet och Luleå-fansen har visat indikationer på satsning på läktaren. Djurgårdsfansen kommer knappast vilja vara sämre och mycket tyder alltså på publikfest i Hovets betonghårda utrymme.
Själv känner jag mig taggad till tusen – trots att jag missar premiären på grund av ett annat intresse i mitt liv. Mitt livs första innebandymatch kommer nämligen att spelas samtidigt som Djurgårdens första nedsläpp säsongen 08/09. Ett sammanträffande som faller sig lika olyckligt som lyckligt. För i åtanken kommer säkerligen Djurgårdshjältarnas match att finnas. Kanske finner jag någon inspiration inom mig som hjälper mig på traven?
Förhoppningsvis gör jag det. Hur som helst kommer det att bli en härlig torsdag – en torsdag där nya och nygamla premiärer tas i verklighet.
