Krönika: Marcus Ragnarsson är årets värvning
Med tre goda vänner reste jag till Cloetta Center med ett underbart humör. Det är alltid något speciellt att gå på ishockey, det får själen att upplösas i glädje och för en stund släpps alla hämningar. Med vägen öppen framför oss närmade vi oss Linköping och nedsläppet med stormsteg.
Framme var det samma gamla visa. Leta en vettig parkering som inte tvingar en att stå i en halvtimme efter matchen väntandes på att komma ut på vägen. Efter en stunds cirkulerande fann vi så äntligen en någorlunda vettig parkering på det nästan fullsatta parkeringszonen. Med regnet droppande mot min tröja skynda vi oss in i Cloetta Centers innandöme för att undvika vätan.
Nära rinken hamnade vi. Så pass att man kunde urskilja vad som sades på isen. Perfekt på alla sätt och vis. Placerade en cirka femtio meter från Linköpingsklacken hamnade vi nästan i arenas centrala hetta. Klacken drog igång och så gjorde även matchen.
Underhållningsvärdet var varierat. Mycket burop och mycket glåpord riktades speciellt till domaren för dagen. Spelet var aldrig särskilt iögonfallande men matchen bjöd stundtals på sin skära del av underhållning. Efter tre spelade perioder, en hel del skrikande från både min egen och Linköpingsklackens sida, var det så dags för en avgörande förlängningsperiod.
Trots att Linköpings Pekka Saravo lyckades näta och avgöra den täta matchen mellan parterna, var det knappast det som tyngde mitt hjärta när jag ledsamt reste mig från min plats och anslöt mig med skaran som var på väg ut från arenan. Efter en elakartad tackling från Linköpingsforwarden Patrik Zackriksson på Djurgårdsbacken Marcus Ragnarsson hade mitt hjärta stannat upp.
Med uppenbara smärtor lämnade Ragnarsson isen – stapplandes med en ihopsjunken åkstil. Mina ögon var endast fokuserade på Ragnarssons svårigheter och plågor. Och högt för mig själv, bara för att lugna ned situationen sa jag; ”Han är inte skadad, det kan han inte vara, klart han inte är det”.
Oroligt ovetande om Ragnarssons status gled bilen fram i det regnpräglade Sverige. Detta ovetande fick mig att känna en fullständig hopplöshet om en svår framtid till mötes. Nu är jag orolig att jag ännu en gång ska få uppleva denna situation. Vare sig framför teven eller på plats kommer det att knyta sig lika uppenbart i magen.
För Marcus Ragnarsson är årets värvning i elitserien.
