Krönika: En sjuhelvetes afton
Det är knappt så att ögat själv tror på vad det skådar. Djurgårdens IF var ett helt annat ishockeylag i matchen mot MODO Hockey. Intensitet, kämparglöd, härlig skridskoåkning, fina passningar och extraordinära skott gjorde inte bara Djurgårdens IF till ett vinnande lag mot MODO – det gjorde även Stockholmsklubben till ett givet slutspelslag.
Inför matchen mot MODO var läget kritiskt för Djurgårdens IF. Med en förlustrad på hela fem matcher verkade slutspelsplatsen vara utom räckhåll för Stockholmarna. I och med Karjala Cup fick Djurgården ett välförtjänt uppehåll i sin tunga vardag. Ett uppehåll som visade sig vara den perfekta medicinen, den perfekta tändvätskan.
Det var evigheter sedan jag såg Djurgårdens IF vara på samma spelhumör som dom var mot Örnsköldsvikslaget. Det var kreativitet, det var full fart och framförallt, det var organisation till punkt och pricka. Försvarsspelet visade sällan antydningar till brister och detta noterbart utan elitseriens bästa back Marcus Ragnarsson.
Den offensiva injektionen som Djurgården visade upp var häpnadsväckande. Dom två ungtupparna Dick Axelsson och Andreas Engqvist var på riktigt spelhumör efter att duon återvänt från Karjala Cup efter spel i den ärofyllda Tre Kronor-tröjan. Båda stod för fyra poäng vardera, där den kloke centern Andreas Engqvist visade sig strået vassare med två fullträffar i parallell med Dick Axelssons enda fullträff.
Men det var inte bara den yngre generationen som visade framfötterna. Det talas ofta varmt om mixen av den yngre och äldre generationen som måste gynnas för att få ett vinnande koncept. I Djurgårdens fall var det precis den mixen som var präglande i matchen mot MODO. Fredrik Bremberg, som inte riktigt har visat sina fina förmågor den här säsongen, hade lekstuga och noterades för tre poäng, där hans nog så viktiga 1-0-mål blev startskottet för Djurgårdens islossning på Hovet.
Men matchens gigant, utan några som helst invändningar, var Djurgårdsbacken Andreas Holmqvist. Lillebror Holmqvist har under sin korta period i Stockholmsklubben redan visat sig från sin bättre sida, men matchen mot Örnsköldsviksklubben måste anses som ett rejält utropstecken sedan Andreas Holmqvist tog sitt första skär i Djurgårdströjan. Hela fem poäng blev det för den spelskickliga backen. Det var bara det tredje målet som fattades i Andreas Holmqvist magiska afton som bestod av tunga slagskott och iögonfallande passningar.
Med ett väl fungerande försvar och en mäktig offensiv tyckes Djurgården redan vara oövervinnligt. Och då har Gustaf Wesslaus insats i målet kallt räknats bort. 38 räddningar stod den storväxta målvakten för. Därmed inkasserade Gustaf Wesslau sin första nolla för säsongen, och så gjorde även Djurgården. Snacka full utdelning på varje position denna glädjefyllda afton på Hovet.
Det gick inte att undgå att skratta när supportrarna bjöd upp till show och tog sig en rundgång i arenan för att visa sin uppskattning efter den totala islossningen. Inte heller när Andreas Engqvist fastställde slutresultatet till 7-0. Det är inte klandervärt att påstå att Stockholmsklubben har ett gediget slutspelslag som mycket väl kan utmana på allvar. Materialet för ett bra ishockeylag finns i Stockholm. Matchen mot MODO var ett praktexempel på detta.
Nu ska vi alla känna en stolthet gentemot Djurgårdens IF och dess förening. För det här ärade läsare, det var en sjuhelvetes afton att minnas för en evighet.
