Nattsvart
Djurgården förlorade igen, trots tvåmålsledning inför tredje perioden. Man har nu endast tagit en trepoängare på de senaste tolv matcherna. Mörkret faller djupare då man även förlorar i matcher man tycks ha i kontroll. Onödiga utvisningar och aldrig tre väl genomförda perioder per match, är nycklar till förlusterna.
Jag orkar inte göra spelarbetyg, ej heller skriva någon matchrapport. Det blir ett ordflöde av tankar som strömmar fram. Hvudet snurrar, tankarna avlöser varandra. Vad är det som pågår? Nu ligger Djurgården på kvalplats, med en match mer spelad. I värsta fall, ligger tolvan Södertälje en poäng bakom, medan tian Timrå ligger sex poäng före. Hur illa kommer det fortsätta att gå egentligen?Hur illa kan det fortsätta att gå? När ska varje spelare gå till sig själv för rannsakning och få ordning?
Man leder med två mål inför sista perioden. Spelet har sett mycket bra ut och Rögle har inte bjudit upp till dans ännu. Plötsligt släpper man sitt spel, sätter sig i knä på målvakten och förlorar matchen. Rutinerade spelare som Timmy Pettersson slår klubban ur handen på en spelare i boxplay, utan att spelet är i närheten. I det följande tre-mot-fem spelet gör Rögle mål. Nichlas Falk tar inte tre skär till pucken, utan sätter upp klubban i midjehöjd på en motståndare bredvid och glider mot pucken. Interference utvisningen kommer solklar. Wesslau skriker könsord och nedvärderande ord från båset, till linjemannen, som knappast ställt till något för Djurgården. Nicklas Danielsson får tio minuter för snack. Man får utvisning för för många spelare på isen, då man ska gå för kvittering. Vad händer egentligen? Vart är självbehärskingen, det extra jobbet, den extra metern? Framför allt, vart är jaget före laget?
Än värre var det någon match sedan mot Skellefteå då Michael Holmqvist bjöd moståndarna på fem-mot-tre, med kort tid kvar. Domaren hade felaktigt dömt straff, men vad spelar det för roll? Särskilt då när Ridderwall tog årets sämsta straff. Motståndarna kvitterade i överläget och trepoängaren var nedspolad i Nybroviken.
Gång på gång, inte bara denna säsong, så blir Djurgården ett defensivt lag vid ledning i tredje period. Gång på gång kommer motståndarna ikapp, då man inte orkar hålla defensiven. De matcher man orkar, ser det enkelt ut, men som idag ser det bara bedrövligt ut. Trots att tränarna säger att "vi ska gå ut och köra som vi gjort i de första perioderna", så händer det inte. Inget händer egentligen, alla står och väntar på slutsignalen, som visar sig komma som en besvikelsens ton.
Nästa match mot Timrå, är en såkallad sexpoängsmatch. Jag skulle vilja påstå att det är en niopoängsmatch, så viktig är den. Om Djurgården fortsätter att tappa fäste, kan det bli svårt att resa sig senare.
November är alltid en dålig Djurgårdsmånad. Djurgården måste ta nya tag, med fräscha ben, nu när skräckmånaden snart är över. Just nu kan man använda klyschorna i försvar, med uttryck som, "det är en lång säsong" och "det går snabbt med trepoängssystemet".
Det är ju en lång säsong, som tur är, men det ser onekligen nattsvart ut just nu.
