Krönika: Alltid Oavsett - för evigt Djurgården
Efter en rad med besvikelser står nu Djurgården inför en tung vecka. Man möter nämligen topp tre i de kommande tre matcherna. Det känns extra tungt med tanke på att Djurgården inte ens kunnat hänga med konkurrenterna runt strecken. Vändningarna brukar ofta komma när man minst anar att de kommer. Men det ser onekligen tungt ut just nu, men Djurgården är en riktig "underdog" mot alla dessa topplag och kan slå i underläge.
Djurgården går som ett skott, tyvärr nedåt. Det är mycket som verkar stå fel i organisationen och bland spelarna och spelidén.Visst, man kan vara sur och knyta näven i fickan. Man kan stå och sura och inte vilja se ishockey något mer. Man kan även klaga på tränare och ledning. Men vad hjälper det just nu? Djurgården spelar inte bättre med 3000 läktaren.
Tidigare i början på säsongen då det gick mycket bättre för Djurgården, noterade jag några saker. I nästan varje intervju hyllade spelare och ledare publiken. Även en neutral måste erkänna att stämningen var magisk och ibland kände man sig andlös när hela Hovet kokade. Vid tillfällen reste sig stora delar av sittplats, runt klacken, och agerade som ståplats. Som Jimmie Ölvestad brukar säga då det händer: "Man får ståpäls." Tyvärr så har de sportsliga resultaten påverkat läktarstämingen. Publiken nämns inget särskilt och så har det inte heller varit.
Senast mot HV71 infann sig 6000 åskådare vilket är helt okej. Men den magiska stämningen uteblev då motståndet gjorde mål på mål. Det vaknade en stund då Djurgården reducerade men inte mer än så. Tidigare har det varit ännu värre, vinstmatchen mot Timrå infann sig endast 3300. Innan det så var det 4200 mot Frölunda.
Det är i för sig bara två matcher med lite folk. Många matcher har det kommit 6-7000 åskådare. Men det är främst den magiska stämningen jag letar efter. Den där känslan då man känner att ikväll kan inte Djurgården förlora. Egentligen tycker jag inte att man kan klaga på laget, om fansen själva viker ned sig. För då visar man ingen anda och vill inte hjälpa spelarna. Det finns fraktioner i Djurgårdsklacken som krigar frenetisk varje match. Men Djugården behöver ha denna glöd över hela arenan, ända till männen-i-slips på långsidan.
"Alltid oavsett - förevigt Djurgården", ramsan betyder något. Även "Jag vet, jag är säker - Jag är Djurgår'n tills jag dör." Hur det än går för Djurgården kommer man att följa sitt hjärtas lag. Men just nu hjälper det inte endast att följa sitt lag. Det hjälper att dra med dom där halvsega vännerna till matchen eller att ragga in lite fotbollssupportrar som trots allt kan sjunga grymt. Att fylla klacken med kunnit folk som åter kan vinna den magiska känslan och kan ge Djurgårdens IF den lilla extra vinden man behöver under vingarna.
Efter matchen mot LHC väntar tre hemma matcher. Ser ni samma möjlighet som jag? En chans att fylla Hovet till bristningsgränsen och få det åter att kok?. En chans att vända den negativa tränden och återigen ta oss upp på slutspelsplats?
Det är trotsallt inte spelarna som fyller läktaren, det är du och jag.
