Krönika: Ett hinder på vägen
Djurgårdens IF är rejält involverade i bottenstriden. Endast en förlust kan få Stockholmsklubben att hamna på efterkälken i kampen om de åtråvärda slutspelsplatserna. Men en förlust skulle även kunna innebära en plats under kvalseriestrecket, vilket ger en viss insikt i tabellens strama utgångsläge. Mitt i stridens hetta – när vinna eller försvinna råder – fryser elitserien för en vecka. LG Hockey Games står nämligen för dörren.
Precis hemkommen från Stockholm efter en lång skoldag innefattande ett par föreläsningar om Hammarby Sjöstad och cancer samlade jag hastigt mina tankar efter en intressant diskussion jag och en vän hade på bussen upp till Stockholm. När jag beskådade Globen i fjärran vandrade tankarna osökt till Djurgårdens IF och deras nästkommande match. Med en säkerhet över att hemmamatchen mot Luleå Hockey skulle spelas i övermorgon blev jag måttligt besviken när det plötsligt slog mig att så inte var fallet. Med en viss frustration nämnde jag det för min medresenär som valde att instämma i mitt uttalande.
Under en veckas tid ska elitseriens absoluta slutstrid få vänta för en medioker internationell turnering som nästan inte ens ger en tillstymmelse till eko i hockeyvärlden. Ett riktigt sömnpiller till turnering som endast följs av dom mest hängivna fansen som har en omättlig passion för sporten ishockey.
Jag tycker det är befängt. Att jag som ett hängivet fans måste vänta vackert på uppslutningen av denna nagelbitare till elitserie känns mest fånigt i avseendet. Jag kan inte förstå hur dom huvudansvariga för turneringen har tänkt gällande deras val av datum för turneringen LG Hockey Games. För hur pass angeläget känns egentligen en avdankad internationell turnering mitt i den avgörande slutstriden?
Att dessa serier av ishockeyturneringar som kopplats ihop till en gemensam liga kallad Euro Hockey Tour har kritiserats, är ingen nyhet. Många experter har ställt sig kritiska till upplägget och menat att dessa ishockeyturneringar knappast tillför någonting relevant för den internationell ishockey och dess utveckling. Till viss del kan jag hålla med i kritiken som är riktad till Euro Hockey Tour.
Turneringens minskande betydelse för landslagen – men så även turneringens allmänt tråkiga karaktär som skulle kunna efterliknas vid ett sömnpiller – känns som vettiga argument i parallell med den riktade kritiken till turneringen. Men så återstår även en allvarligare faktor för dom klubbar vars spelare ska representera Tre Kronor i turneringen. Det intressanta i sammanhanget är nämligen det utsatta värdet på spelarna som ska representera Tre Kronor och deras uppenbara betydelse för sina föreningar.
För om man ögnar igenom laguppställningen för Tre Kronor står det snart ganska klart att hela truppen består av nyckelspelare som är handplockade från diverse elitserielag. Att Marcus Ragnarsson befinner sig i truppen är ett glädjeämne i sig, men jag kan inte ställa mig i skuggan och tycka att detta är godtagbart med tanke på Djurgårdens nuvarande situation i tabellen. Marcus Ragnarsson har visat sig vara en nyckelspelare utav högre rang i Stockholmsklubben och en skada på den spelskicklige backen skulle vara katastrof för den stundande framtiden. Att jag skulle känna en rejäl bitterhet gentemot Euro Hockey Tour och dess koncept om Marcus Ragnarsson skulle gå och skada sig när den viktigaste tiden på säsongen står i farstun, är ganska självskrivet.
Men så får vi inte glömma att Marcus Ragnarsson själv valde att tacka ja till sin plats i Tre Kronor. Det är ju trots allt en ära att få representera sitt land och eftersom Ragnarsson själv börjar bli till åren för att spela ishockey på internationell nivå, så finns det antagligen inte allt för många chanser för den väldige backen att få dra på sig Tre Kronor-tröjan och spela för sitt lands heder i framtiden.
Men när man ser till Marcus Ragnarsson och hans eget val att spela för Tre Kronor är det intressant att se över dom andra spelarnas möjligheter att ta samma beslut. Jag tror de flesta minns hur pass argsint förbundskapten Bengt-Åke Gustafsson var över alla dom återbuden han fick från diverse spelare och klubbar när han försökte samla ihop en värdig trupp för spel på internationell nivå för inte en allt för avlägsen tid sedan.
Jag anar påtryckningar från vissa håll och kanter. För det är knappast bara Bengt-Åke Gustafsson som blir surmulen över spelarna och klubbarnas beslut att inte vilja bli beblandade med internationella sammanhang, hela Hockey-Sverige känner säkerligen en bitterhet gentemot dom som inte är villiga att ställa upp för sitt land. Det stärker knappast spelarna och klubbarnas aktier att kunna sätta ned foten och bestämt tacka nej till spel i Tre Kronor.
LG Hockey Games känns mest som ett väghinder på resan. Ett inte allt för stort väghinder, men dessvärre ett hinder som ligger där och skaver och irriterar. Kanske skulle ishockeyförbundet ta sig en rejäl funderar över turneringens betydelse och fortsatta framtid. Det skulle vara intressant att se vad åsikterna utvecklas till när allt läggs på svart och vitt.
Under Tre Kronors frammarsch i LG Hockey Games ska jag hålla tummarna extra hårt för att Marcus Ragnarsson återvänder hel för att fortsätta hjälpa sitt Djurgårdens IF till framgång. För jag vet att han kommer att bli livsviktig när det kommer att hetta till som mest. Med dessa ord ur världen kan jag tänka mig att fler hängivna fans kommer att följa mitt exempel och hålla sina egna tummar för sina nyckelspelare. För jag vet, likt dom, att nyckelspelarna kommer att betyda som mest när det väl gäller.
