Krönika: Säsongen är över
Drömmen om ett slutspel krossades ikväll. Djurgårdens IF räckte inte till mot Södertälje SK och Stockholmarna fick se sig besegrade med 3-1. Att inte ens en vinst för Djurgårdens del hade kunnat hjälpa föreningen att knipa en slutspelsplats känns tungt i nuläget. Glädjande nog klarade sig Stockholmarna från kvalserien med blotta förskräckelsen, och en plats i ingenmansland blev facit för säsongen 08/09.
Säsongen är över för Djurgårdens del. En viss tomhet infinner sig som vanligt efter den ljudande slutsignalen. Det räckte inte hela vägen den här säsongen och Djurgården får nöja sig med en plats i ingenmansland. Knappast bästa tänkbara för Stockholmarnas del med tanke på den ekonomiska situationen.
Själv trodde jag stenhårt på en plats i slutspelet denna säsong. Men allt eftersom säsongen fortlöpte blev dom tankarna allt mer minimala. Djurgårdens IF har länge varit ett bottenlag och det tycks inte finnas mycket som tyder på en förändring i dagsläget. Lagbygget har på senaste tiden inte fungerat och därmed har spelet blivit lidande. Och visst kan den ekonomiska biten skyllas för problemet. För det hade knappast varit samma förutsättningar för Djurgårdens IF om föreningen haft dom ekonomiska musklerna som krävts för att ta sig till slutspel denna säsong.
Att just pengarna ska spela en sådan stor roll i dagens elithockey känns minst sagt hopplöst för en nutida Djurgårdssupporter. Något som länge har varit på tapeten är Djurgårdens ekonomiska situation och att denna drar ned föreningen i sank. Det söks med ljus och lykta för att finna en lösning på situationen genom externa finansiärer. Grundtanken bakom detta känns en aning panikartat och framtiden känns minst sagt oklar för mesta mästarna.
Säsongen 08/09 vill nog de flesta Djurgårdssupportrar glömma. Det känns verkligen som ett rejält misslyckande och endast individuella prestationer från spelarna är glädjeämnen i en annars segdragen säsong. Att föreningen fortfarande står och stampar på samma ruta är inte tillfredställande. Däremot finns det mycket att glädjas åt i föreningen om man tittar längre ned i åldrarna. Djurgårdens ungdomssektion har börjat etablera sig på allvar i elitsammanhang och flera yngre spelare har klivit fram och visat vägen.
Jacob Josefson, Henrik Eriksson, Carl Gustafsson, Marcus Krüger och Gabriel Landeskog för att nämna dom mest framträdande, har alla bevisat att dom håller i elitsammanhang. Och här har Djurgården en guldgruva att jobba med. Det finns inga tvivel om att detta är Djurgårdens framtida storspelare och tanken att behålla dessa talanger måste således vara av högsta prioritering. Förhoppningsvis kommer NHL inte att plocka talangerna allt för snart, vilket ger Stockholmarna möjligheterna att bygga ett starkt lag under ett längre tidsperspektiv.
För Nichlas Falk, Ronnie Pettersson, Kristofer Ottosson, Fredrik Bremberg och Marcus Ragnarsson börjar alla bli till åldern. En andel av dessa kan redan vara borta till nästa säsong. Med tanke på Djurgårdens ekonomiska situation kommer man aldrig att kunna värva sig ur detta problem. Att just ungdomsverksamheten är så pass framgångsrik känns därmed som ett rejält glädjeämne inför den stundande framtiden.
Det är bara att bryta ihop och komma igen. Till nästa säsong får vi hålla tummarna att vi får återse spelgeniet Fredrik Bremberg i Djurgårdströjan. För utan hans geniala spelsinne hade kvalserien varit oundvikligt. Vi får även hoppas att den ekonomiska biten löser sig och att Djurgårdens IF snart kan börja etablera sig på allvar i elitserien.
Nu drar jag ett streck över säsongen 08/09. Säsongen som Djurgårdens nyblivna storspelare presenterade sig.
