Krönika: En pusselbit som inte passar
Vinst i försäsongsturneringen Nordic Trophy och en sparkad Fredrik Bremberg på andra sidan Östersjön är bara några av ämnena som cirkulerat i veckan. Det var länge sedan Stockholmshockeyn kändes såhär het.
Djurgården trummade på rejält i Nordic Trophy och lyckades ta hem titeln efter segern mot Linköping i finalen. Själv blev jag lite förvånad och positivt överraskad när jag öppnade sportbladet och läste om Djurgårdens framgångar i Nordic Trophy. Två säkra segrar mot Frölunda och Linköping imponerar stort, trots att det bara är försäsong. Och visst tändes hoppet för framtiden. Om så bara en liten gnista.
Jacob Josefson lyckades knipa förstaplatsen i poängligan och jag är knappast förvånad. Mer kommer vi att få se av den talangfulla 18-åringen, som bildade en vass anfallstrio tillsammans med Nicklas Danielsson och Andreas Enqvist i turneringen. Förresten utnämndes Andreas Engqvist till turneringens bästa spelare. Med tanke på hans förmåga att producera framåt, men även vara en viktig defensiv kugge som alltid har en fin blick över hela planen, är jag inte heller förvånad över juryns beslut att utse Engqvist till turneringens bäste spelare.
Ja, Nordic Trophy var en riktig energikick för landets alla Djurgårdare. Men trots detta får man inte dra för stora slutsatser. Försäsong är alltid försäsong. Även fast spelare halvhjärtat säger att inställningen alltid är hundraprocentig, är aldrig en träningsmatch detsamma som en seriematch. Så att hoppas på guld och gröna skogar när serien väl drar igång för att Djurgården lyckades ta hem Nordic Trophy är inte bara önsketänkande, det är även naivt. Istället gäller det att lyfta fram dom bra bitarna från försäsongen och jobba vidare.
Men för vissa tycks försäsongen räcka för att dra förhastade slutsatser. Ryska Atlant har nämligen sagt upp kontraktet med Fredrik Bremberg och därmed sparkat elitseriestjärnan. Jag, likt många andra, nästan ramlade av stolen när det stod klart att Bremberg inte ens fick visa prov på sin skicklighet i en enda seriematch med den ryska elitklubben. Märkligt agerande är bara förnamnet. För Bremberg har aldrig varit känd för att jobba och producera under försäsongen. Istället glänser han som mest när det betyder som mest – likt den matchvinnare han är.
Nu är frågan på allas läppar om poängkungen kommer att återvända hem till Djurgården. Själv har jag alltid höjt Bremberg till skyarna. Har alltid tyckt om hans spektakulära spelstil, hans styrka i närkamperna och självfallet hans sylvassa passningar. Men trots detta så ser jag heller Bremberg i en annan klubbadress när säsongen väl drar igång.
Varför kanske ni undrar. För mig fanns det flera punkter att ta upp innan jag ens valde att spekulera omkring Brembergs vara eller icke vara i dagens Djurgården. För det första tror jag inte att Bremberg passar särskilt bra i Djurgårdens nuvarande lagbygge. Hardy Nilsson ser alltid till att hans spelare backcheckar och jobbar hårt i försvarsarbete. Precis detta är lite av Brembergs svaghet som spelare. Uppenbara brister i försvarsarbetet har alltid varit Brembergs akilleshäl. Med en tränare som Hardy Nilsson spelar det ingen roll om du kan producera poäng på löpande band, du måste alltid jobba hårt och visa en bra inställning i försvarsspelet. Om du inte gör det som förväntas av dig, väntar säkerligen bänken eller en plats utanför laget.
För det andra tror jag att Fredrik Brembergs förmåga att vara en sådan framträdande matchvinnare kan få en negativ inverkan på omgivningen. Misstolka mig inte. Bremberg har gjort fruktansvärt mycket för Djurgården och räddat föreningen åtskilda gånger med sin briljans. Men vad händer om det inte längre finns en given matchvinnare i laget? Vad händer om ansvaret istället placeras på andra, mindre framträdande spelare? Jag vill minnas ett par säsonger där Brembergs medspelare stått och tittat på och inväntat Brembergs nästa drag, istället för att ta eget initiativ. En mentalitet som stjälpte mer än det faktiskt hjälpte.
Men Fredrik Bremberg är alltid Fredrik Bremberg. Det är knappast någon slump att han kallas för kung i Djurgårdskretsar. För en mer briljant och offensivt komplett spelare har Djurgården inte sett sedan Espen Knutsen eller Mikael Johansson. Så om en extern finansiär går in och betalar för Brembergs lön skulle jag knappast klaga, men jag skulle även hoppas att hans briljans inte skulle överskugga andra spelare i truppen.
För ett elitlag kan inte alltid förlita sig på sina fixstjärnor. Ishockey är och förblir en lagsport och för att skapa ett vinnande lag krävs flera olika pusselbitar. Djurgården tycks vara på god väg att hitta dom rätta pusselbitarna.
Nu är frågan om Fredrik Bremberg verkligen passar in i pusslet?
