Krönika: Pengar är inte allt, eller?
Efter tre spelade matcher ställs Djurgården mot Frölunda i Scandinavium. Sveriges dyraste lagbygge möter ett av Sveriges billigaste lagbyggen. Och jag tror att det är upplagt för ett riktigt intressant möte.
Marcus Krüger har imponerat stort under upptakten av elitserien. Själv strödde jag lovord över den talangfulla junioren under förra säsongen när jag såg vilken fartfylld och klok ishockey han spelade. Och knappast har den unge Krüger blivit sämre som ishockeyspelare sen fjolårssäsongen. Han har snarare blivit bättre. Mycket bättre.
Sex poäng på tre spelade matcher av en 19-åring är knappast kattskit. Det är ruskigt bra om du frågar mig. Om till exempel Peter Forsberg hade stått för samma bedrift som Marcus Krüger gjorde i Djurgårdens premiärmatch mot HV71 – en bedrift som slutade i fem inspelade poäng – hade Forsberg antagligen hyllats till skyarna. Nu var det istället en okänd 19-åring med framtid framför sig som stod för den bragden.
Det känns skönt att veta att Djurgårdens juniorer kan producera mot ett av elitserien bästa lag. Det behövs med tanke på alla skador som Djurgården redan har behövt dras med under säsongsupptakten. Både Kristofer Ottosson och Marcus Nilson har varit frånvarande från spel och det har knappast passerat osynligt. Det är trots allt två av rollspelarna i dagens Djurgården som behövs för att spelet ska klaffa. Och trots att juniorerna är duktiga känns det alltid tryggt att veta att spelare med god rutin är tillgängliga för spel.
I kvällens match mot Frölunda hoppas jag att laget ska hålla sig på isen och undvika dom onödiga utvisningarna. För det defensiva spelet har helt klart sett sina bättre dagar. Trots att Marcus Ragnarsson, Timmy Pettersson och David Printz styr upp i försvaret så ser jag tendenser på en viss oro i försvarszonen. Det drälls med pucken och osäkerheten över vissa matchsituationer skiner ibland igenom. Denna osäkerhet måste plockas bort omgående. Annars kan varken anfallsspelet eller målvaktsspelet känna trygghet över sin egen spelform.
Gällande målvaktsspelet var Gustaf Wesslau riktigt bra i segermatchen mot Skellefteå. Med risk för att överdriva vill jag inte säga att Wesslau var spelaren som räddade matchen, men visst finns det viss sanning bakom det påståendet. Lika viktigt att Djurgården får bukt på sitt osäkra försvarsspel måste även Gustaf Wesslau få bukt på sitt målvaktsspel. Se bara på senaste säsongen DIF gick till slutspel. Då var Daniel Larsson en mycket stor orsak till klubbens framgångar under grundserien.
Visst finns det mer att önska av dagens Djurgården. Men vinsten mot Skellefteå var en riktigt härlig vitamininjektion. Nu är det säkert att Djurgården har ett vinnande lag att ställa upp med och med Hardy Nilsson vid rodret känns det mesta optimistiskt i Djurgårdslägret.
En vinst ikväll mot Frölunda skulle sitta fint. Inte enbart för att Djurgården skulle klättra i tabellen och lämna slutspelstrecket en bit bakom sig. Utan också för att laget skulle bevisa att man faktiskt kan slå elitseriens dyraste lagbygge på hemmaplan. Den bedriften skulle motbevisa att pengar inte är allt för att bygga ett vinnande lag. Utan även att hjärtat för klubben och känslan för sitt spelarmaterial är minst lika viktigt.
En ganska härlig tanke. Inte sant?
