Krönika: Se och lär av Sveriges bästa lag
Efter ännu en hemmaförlust måste Djurgården hitta ett sätt att vända den negativa trenden på hemmaplan. Jag vill tro att Sveriges bästa lag har ett och annat att lära Djurgården.
Jag är lite fundersam över Djurgårdens hemmaspel. Ni som följer klubben med stor passion och kan er fakta kring föreningen har säkerligen märkt att publiksiffrorna har stigit rejält om man jämför med fjolårssäsongens publiksiffror. Intresset omkring Djurgården Hockey har inte varit såhär stort på år och dar.
Men lagets hemmaspel har mer att önska. Mycket mer. För på de sju spelade hemmamatcherna har det bara blivit två vinster. Ett alldeles för klent facit. Att Djurgården då vinner sina bortamatcher är livsviktigt. Det gäller nämligen att ta vara på varje poäng så gott man kan, för elitserien är i vanlig ordning riktigt jämn.
Så var kan problemet ligga gällande det rent utsagt usla hemmaspelet? Ja, säg det. Vissa skulle antagligen säga att laget spelar för svårt. Att spelet helt enkelt låser sig och att man krånglar till det istället för att spela rakt och enkelt. Till viss del kan jag hålla med. Men jag tror det finns fler orsaker till problemet.
För det första är Djurgårdens interna poängliga en intressant historia. Marcus Krüger, 19 år, har öppnat sin säsong helt fantastiskt med sina sexton poäng. Att Krüger leder Djurgårdens interna poängliga överlägset är självfallet glädjande, men jag tror även att det är där Djurgårdens problem ligger. Att spelare som Krüger, Jacob Josefson och Patrick Cehlin väger mycket tungt i lagets offensiv ger en liten försmak gällande saknaden av en spelartyp som exempelvis Fredrik Bremberg.
Nu vill jag inte under några som helst omständigheter säga att Djurgården behöver få tillbaka Bremberg i truppen och jag vill heller inte säga att Djurgårdens nuvarande spel fungerar sämre utan Bremberg. Det jag vill komma fram till är lagets avsaknad av ett par produktiva spelare som alltid levererar på isen.
Visst är juniorernas framfart oerhört härlig. Jag blir alldeles varm i kroppen varje gång en junior tar klivet fram i rampljuset. Men det går inte att förlita sig på att unga, inte att förglömma talangfulla juniorer ska väga tyngst på vågskålen när det kommer till lagets poängskörd. Andra spelare, så som Marcus Nilson, Mathias Tjärnqvist, Marcus Ragnarsson och Nicklas Danielsson, måste vara minst lika produktiva för att Djurgården ska ha en skugga till chans att knipa en slutspelsplats.
Om man ser till Djurgårdens förluster den här säsongen är det endast förlustmatchen mot Rögle med 3-1 som inte har slutat i uddamålsförlust. Att även Djurgården har forcerat i matchernas slutminuter med en extraspelare och en hoppfull skara fans som knäppt händerna för en kvitteringspuck utan positivt resultat, trycker lite på avsaknaden av en eller flera produktiva spelare.
Se bara på HV71, Sveriges i särklass bästa lag. Ja, jag vågar på rak arm erkänna att så är fallet. Detta för att laget har en grym bredd i truppen, en grym produktivitet hos sina mest framträdande spelare och ett starkt spel i powerplay. Hela förstafemman, med spelare som Johan Davidsson och David Petrasek, ligger i toppen av elitseriens poängliga. Detta för att spelarna har hittat rätt och kan producera i större utsträckning. Kort och gott kan spelarna producera på en daglig basis.
Just denna produktivitet söker jag i dagens Djurgården. Alla dessa uddamålsförluster måste ha en orsak. Laget räcker helt enkelt inte hela vägen fram. Det måste därför finnas andra spelare, förutom juniorerna, som kan kliva fram.
Jag tror fortfarande stenhårt på Hardy Nilssons lagbygge. Jag tycker att Djurgården fungerar bättre som enhet än förra säsongen och jag tycker att laget har alla förutsättningar att nå det efterlängtade slutspelet.
Men produktivitet måste bli bättre. Annars känns det som att vi kommer att få dras med dessa uddamålsförluster fler gånger än jag kan räkna på mina fingrar.
