Krönika: Djurgårdens "hämnd" på HV71
Djurgården går säsongen viktigaste match tillmötes nu på lördag. Det är vinna eller försvinna mot HV71. Och Djurgården kommer inte att bli en lätt nöt att knäcka med Sveriges bästa klack som stöd på Hovet.
Man får inte tappa en 3-0-ledning, man får inte tappa en 3-0-ledning, man får inte tappa en 3-0-ledning!, skrek jag hemma i tv-soffan. Men det var precis det Djurgården gjorde. Och det råder ingen tvekan om att matchen som slutade i totalt fall, är säsongens absolut bittraste förlust. Här snackar vi verkligen om att bita i det sura äpplet, att bryta ihop och komma igen.
Att leda med 3-0 är enligt sann hockeyreligion det svåraste man kan göra. Just för att man slappnar av och tror att segern är klar. Och så tänder motståndarlaget till, kanske får en puck på mål som liksom dansar in bakom mållinjen. Så är det plötsligt kontakt igen och jakten börjar. Precis som den jakten HV71 påbörjade igår. Och med handen på hjärtat så var Djurgården dåliga. Riktigt, riktigt dåliga.
HV71 tog vara på sin chans. Greppade tag i det sista halmstrået. När Djurgården vek ner sig så klev Jönköpingslaget fram ett kliv, höjde sig rejält, och kunde sätta ett enormt tryck på Djurgårdsförsvaret. Det gav resultat. 3-2 kom, 3-3 kom, 4-4 kom – och så det bittra, förbannade 5-4-målet i förlängningen.
Skam den som ger sig
Att ha marginalerna på sin sida har inte varit Djurgårdens starkaste sida den här SM-finalen. Stolpskott har varit ett återkommande tema, såväl för HV71. Så när två mål fullkomligt ramlade in bakom Stefan Liv så började jag genast drömma drömmar om guld. Fullsatt Hovet, en fantastisk inramning och en ynka match från SM-guldet hade antagligen varit alldeles för svårt för HV – och jag hade inte tvekat en sekund att satsa mina pengar på ett guld till Stockholm. Nu fick jag istället se mina drömmar raseras av Martin Thörnbergs fräcka dragskott, likt en bödel i förlängningen.
Men skam den som ger sig. Jag vet att det inte finns på kartan att Djurgården viker ner sig ännu en gång. Speciellt inte hemma på Hovet med Sveriges bästa klack i ryggen. Jag vill se full intensitet, mycket skridskoåkning och långa anfall. För då är Djurgården som bäst. När energin är på topp, när pucken förvaltas på bästa tänkbara sätt och när motståndarna inte hänger med när Marcus Krüger vänder och vrider på HV-försvaret – då får HV71 problem.
Djurgården hämnas?
Enligt rykten ska HV-klacken inte få följa matchen på Hovet nu på lördag. Enligt Difhockey.se så utspelade sig följande scenario under finalmatch tre. ”Flera föremål kastades från HV-klacken ned mot personer på läktaren under. Bland annat ett ännu ej identifierat föremål som resulterade i en huvudskada som behövde sys på sjukhus, där den skadade personen behövde lämna matchen”. Och HV71:s ordförande Hans-Göran Frick rasar i Sportbladet. Säger att det är en ren hämndaktion från Djurgårdens sida att stänga av HV-klacken till finalmatch sex.
Jag väljer att inte reflektera allt för mycket i den här soppan. Enligt vissa personer, som säger sig vara insatta i händelserna, har det kommit åsikter från både polis och personer som var på plats att HV-klacken betett sig illa åt. Om nu fallet är så får HV71 exakt samma straff som Djurgården tilldelades efter att ett par idioter presenterat sig från sin absolut sämsta sida. Och det är knappast någonting konstigt med det.
Säsongen viktigaste match
Men nog om det. Säsongens viktigaste match står för dörren. Det är vinna eller försvinna. Om Djurgården vinner så kan vad som helst hända. Jag struntar i pessimisternas åsikter att laget aldrig vinner två raka matcher. Skjuter undan alla negativa tankar för stunden.
Folk tvivlade på Djurgården i kvartsfinalserien mot Brynäs, sa att Jakob Markström skulle ge Stockholmarna en käftsmäll utan dess like. Så blev det inte. Folk tvivlade på Djurgården i semifinalserien, sa att Linköpings alla fixstjärnor skulle snurra upp Djurgården på läktaren. Så blev det inte heller. Och nu tvivlar folk på Djurgården i finalserien, säger att det inte finns en chans i världen att man vinner på både hemma - och bortaplan.
Så tillåt mig att tvivla på alla spådomar – tillåt mig istället att tro på drömmar om SM-guld.
