Krönika: "Vägra dö!"
Efter flera riktigt tunga säsonger där motgång efter motgång har skapat en form av förtvivlan. Fick vi nu uppleva en säsong utan dess like. Ett nederlagstippad lag och en underkastad hockeystad har visat Sverige att vi är tillbaka.
Trots alla experters nedskrivningar om Djurgården fanns ändå hoppet om en framgångrik säsong. Verkligheten kom sedan att bli mycket bättre än förhoppningarna. Jag tror inte det finns någon i vårt avlånga land som har förvånats över den hockey som Djurgården visat upp och det otroligt starka lag som skapats i huvudstaden. ”Man ska inte sluta förvånas över att man förvånas.” är uttryck min tyskalärare brukar använda. Ett uttryck som passar in bra när man ska summera Djurgårdens succésäsong.
Den här säsongen har bjudit på så mycket mer än framgångsrika resultat i den sportsliga delen. Genom den atmosfär som supportrarna skapa runt matcherna har en hockeymatch blivit så mycket mer än en hockeymatch. Det har varit fest när Djurgården spelat. Ordentligt med fest. Under slutspelet har atmosfären varit magisk. Att laget ska hyllas är en självklarthet men det stödet som supportrarna givit tillhör bland det vackraste jag sett.
För många är Djurgården en förening. För oss inbitna supportrar är Djurgården livet. Att denna fantastiska framgång även givit ett extra lyft i vardagen är jag nog inte ensam om att känna. I jobbiga situationer har man kunnat luta sig tillbaka mot stolta och fina Djurgården.
Under säsongen har de skapats en överlevnadsattityd inom Djurgården. En attityd som har smittat av sig på mig. En vägra dö-känsla har byggts upp. Om ett par veckor tar jag studenten och när jag springer ut i den vida världen är det den känslan och attityden jag främst bär med mig. Vägra dö!
Kärleken till Djurgården är för mig oupphörlig!
