Krönika: Är elitserien snart sämst i Europa?
Tyska lag som är bättre än HV71? Låter det otroligt? Snudd på overkligt? Om ett par år kanske du har ändrat din uppfattning.
Försäsongsturneringen European Trophy är i full gång. Djurgården har knappast övertygat. Vinst mot Linköping med 5-0, uddamålsförlust mot Färjestad med 1-2, bottennapp mot Adler Mannheim, stark prestation i matchen mot Sparta Prag och en dålig sista period mot Berlin. En liten summmering som inte ska tas på största allvar – det är ju trots allt försäsong. Eller?
Det är inte bara Djurgården som har gått trögt i turneringen. Nej, Färjestads hemvärvade stjärnlag har tillsammans med Linköping saknat gnistan i sitt spel. Även Frölunda harvar i botten av tabellen. Enligt Håkan Loob – som alltid har åsikter om saker och ting i hockeyvärlden – ser han att de andra europeiska ligorna, såsom tyska och schweiziska ligan, snart går om elitserien rent spelmässigt.
Loob har förmodligen rätt. På de senaste fem åren har elitserielagen vunnit fem gånger mot europeiskt motstånd – och torskat 22.
Att NHL och KHL ligger före elitserien är knappast en nyhet. Men att tyska ligan skulle vara bättre känns lite som en käftsmäll mot svensk ishockey i allmänhet. När gick tyskarna och blev starkare än fina och välspelade elitserien?
Kanske har elitserien blivit bekväm. Varit alldeles för sen att förändra saker och ting. Antagligen har europeiska ligorna tagit tag i saker och ting, tittat noga på hur NHL fungerar och tagit steg efter steg för att utvecklas. Och visst, elitserien utvecklas också – men en sak är säker: det tar alltid en hiskeligt lång tid att få igenom en förändring.
Att NHL mjölkar elitserien på all form av talang gör knappast saken bättre. Nu får i och för sig elitserielagen en form av ekonomisk ersättning för att NHL plockar över nya Henrik Zetterberg eller Daniel Sedin –men ändå. Här tappar elitserien mycket mark. Men vad finns det att göra när världens bästa liga är ”the place to be” som ung och lovande ishockeyspelare?
Elitserien är inte längre en attraktiv liga att spela i. Det känns, uppriktigt talat, som att gränserna utanför Sverige är en värld som tilltalar mer. Se bara på Johan Harju. Istället för att fortsätta spela i Luleå – som fungerar minst lika bra som inkörsport till NHL – så valde han KHL och Dynamo Moskva innan kontraktet med Tampa Bay skrevs på. Är det pengarna som spelar roll? Är det verkligen så enkelt? Eller är det kort och gott den ryska ligan som är mer intressant att spela i?
Jag tror att det ligger någonting i det sistnämnda.
Utvecklingen pekar på att fler och fler spelare väljer att söka sig ner till kontinenten för att spela. Delvis för att pengarna finns där, men om du någon gång har tagit dig tid och läst intervjuerna med spelarna så är citaten snudd på identiska – ”Ligorna håller en väldigt hög nivå där nere”.
Jag tycker att det är intressant. I den saftiga sanningen har det inte forskats särskilt mycket. Helt plötsligt går tyska ligan om elitserien. Oj, vad var det som hände nu? Vad sker om vi, som får pisk mot tyska mittenlag, kliver in i en potentiell europaliga med KHL-lag som har rena monsterkedjor att tillgå?
Jag skulle, med lätthet, kunna döpa den här krönikan till ett enda stort frågetecken. Det känns som att historien är ett hästjobb att reda ut och att garnet liksom har knutit sig och att vi sitter där förtvivlat och försöker tvinna ut det. Tillslut får vi panik, tar saxen och får ut röran – men vad återstår då mer än en panikartad lösning på problemet?
Jag hoppas att Sveriges ledande hockeyexperter slår sig ner och funderar. Inte för att på något sätt måla fram ärendet som någon domedagsprofetia – utan för att på ett mer tydligt sätt utveckla elitserien ett steg ytterligare.
Det tror jag att elitserien skulle må bra av.
