Krönika: Sparka upp dörren Ridderwall
Försäsongsturneringen European Trophy är över för Djurgårdens del. Det finns en del att jobba på innan säsongen drar igång. Inte minst på backsidan.
Missat slutspel i European Trophy. Surt, irriterande och snudd på besviket – ordvalen är många och kanske inte riktigt rättvisa. Försäsong är väl alltid försäsong? Hur som helst hade Jokerit hockeygudarna på sin sida och Djurgården visade upp oroande brister.
Försvarsspelet ser tunt ut. Oj, oj – här snackar vi om balansgång på en skör tråd. Vad händer om exempelvis David Printz eller Andreas Holmqvist åker på en tjuvsmäll och blir borta från spel i ett halvår?
Ja, då får DIF problem – stora problem.
Det lilla jag har hunnit se av Stefan Lassen har varit positivt. Låt oss hoppas att dansken har bra läkkött. Holmqvist och Josef Boumedienne är två offensiva kort. Två lirare som utgör ett av elitseriens vassaste backpar i PP. Ingen tvekan om den saken. Boumedienne har varit alldeles lysande i anfallszonen, men mindre lysande i försvarszonen. De individuella misstagen är alldeles för många i det defensiva arbetet. Även Holmqvist har en förmåga att falla in i dåliga beslut i försvarszonen.
Avsaknaden av Marcus Ragnarsson är stor. Någon som städar upp och plockar bort motståndarna hänsyslöst. Mycket tyder på att han inte kommer tillbaka. Axelskadan är besvärlig – så satans besvärlig. Att ställa upp i elitserien med en backuppsättning som består av så mycket orutin är att leka med elden. En back i klass med Ragnarsson måste in i truppen. Så enkelt är det.
Stefan Ridderwall har inte övertygat på försäsongen. Mot Jokerit blev han utbytt till fördel för Mark Owuya, som har överraskat med sitt stabila målvaktsspel. Enligt uppgifter satt Ridderwall och surade med ryggen mot spelet – antagligen besviken på skadan som hindrar honom.
Ridderwall är en spelare som väntar på att blomma ut. Han står och knackar på dörren till sitt genombrott. Jag vill så gärna att han sparkar upp dörren, sådär så listerna flyger åt helvete. För jag är inte osäker på Ridderwalls förmåga, han har en enorm potential att bli en suverän målvakt.
Det är bara det lilla extra som fattas.
Beträffande Daniel Widing så har målsprutan kommit igång på allvar. Vilken bössa! Helt fantastiskt att se. Och samarbetet med Nils Ekman fungerar galant. Tillsammans med mittlåset Marcus Krüger, som verkar vara återställd från sin skada, är anfallskedjan en av elitseriens målfarligaste trio.
Jag drar inte allt för stor växlar av det uteblivna slutspelet, trots att jag svor högt när Jokerit smällde dit den avgörande pucken. Försäsongen är ett perfekt tillfälle att se hur laget ligger till inför säsongen. Man behöver nog inte göra det mer komplicerat än så.
Min magkänsla säger mig att Djurgården fortfarande är ett topplag. Det finns en skön bredd i truppen och nyförvärven känns som säkra kort. Men jag blir inte allt för besviken om första matchen på säsongen slutar i förlust mot HV71. Har ett elitserielag någonsin haft ett sånt starkt lag på pappret under 2000-talet? Jönköpingslaget ser ruggigt starkt ut.
Innan jag surrar ihop säcken så uppmanar jag dig att hålla ett extra öga på John Norman. Den killen kommer snart spela bland de riktigt stora.
