Krönika: Fredrik Bremberg håller på Djurgården
Djurgården satte högsta fart från början mot HV71. Det resulterade tillslut i en makalös vändning där Mathias Tjärnqvist satte sitt andra mål för matchen och gav Djurgården en härlig 3-2-seger i premiären.
Jag var uppe på premiären i går. Fick se en underhållande hockeymatch som hade det mesta. Och jäklar vilken vändning Djurgården stod för. Det var helt underbart att se. Speciellt med tanke på att Josef Boumediennes onödiga utspel på Fredrik ”Linkan” Bremberg resulterade i ett matchstraff.
Det såg, med handen på hjärtat, riktigt mörkt ut ett tag. När HV71 tryckte dit 2-1-målet trodde jag att uppförsbacken var för stor. Men DIF hade en härlig fart under skridskorna och juniorerna klev, i vanlig ordning, in och visade ingen som helst hänsyn – precis som jag sa innan premiären kommer John Norman bli nästa Marcus Krüger – det råder det ingen tvekan om.
Tyckte även backen Fredrik Claesson gjorde ett riktigt stabilt jobb och Bremberg och c:o fick inte allt för många chanser att oroa Stefan Ridderwall i Djurgårdsmålet.
Men Mathias Tjärnqvist var matchens gigant. Inte bara för att han stod för två mål i första matchen på säsongen, utan även för hans starka insatser i HV71:s PP. Han jobbade kopiöst och dödade utvisning på utvisning tillsammans med sina lagkamrater.
På tal om Fredrik Bremberg kändes det självklart lite konstigt i magregionen när han plockade upp pucken och ställde sig bakom mål på sin favoritposition och levererade smörpass till vitklädda HV-spelare. Turligt nog var bortalaget inte riktigt med på Brembergs omöjliga passningar och satte inte sina chanser.
Log för övrigt lite extra när Djurgårdsklacken drog igång ”Fredrik Bremberg håller på Djurgården” när nummer 23 fick sätta sig i utvisningsbåset. Tycker att det på något sätt är ett fint sätt att tackla övergången. Hade uppriktigt talat varit pinsamt om någon hade fått för sig att sjunga att Bremberg är en svikare med tanke på hur mycket den mannen har gjort för DIF under åren.
Men för Daniel Larsson var klackens ramsa desto värre – hans tilltalsnamn under matchen syftade på ett yrke som knappast har världens finaste rykte. Onödigt, visst. Men Larsson lovade från första början att han inte skulle svika Djurgården – och det var precis det han gjorde. Tråkigt. Får lite Daniel Fernholm-vibbar av det hela. Känns som att vi inte får se Larsson i Djurgårdströjan igen. Tyvärr.
Fick för övrigt ett mycket fint kvitto på att Djurgården har värvat klokt – Nils Ekman var grym och snurrade friskt och trampade sig till ett par utvisningar. Även Daniel Widing, som hade ett skott i stolpen och ett friläge, är en stark och nyttig värvning och jag tvivlar inte på att han efter 55 omgångar har skrapat ihop över 20 mål. Även Mario Kempe visade att han blir att räkna med. Killen har makalös teknik.
Det var, för att på något sätt summera gårdagens match, underbart att se Djurgården sätta fart och visa att man fortfarande är ett topplag. Men det var även underbart att se att Djurgårdspubliken fortfarande håller absoluta världsklass – trots att det inte var fullsatt.
Vändningen från 1-2 till 3-2 var magisk. Det liksom kändes i hela kroppen att den här säsongen kan sluta i guldjubel.
Jag tror knappast att jag är ensam om att dela den känslan.
