Krönika: Härlig seger för Djurgården
Hjälp - gårdagens match var den mest nervösa som jag har varit med om på många år. Det kändes uppgivet på något sätt efter att Timrå hade gått ikapp till 3-3 i matcher och ledde den avgörande med 2-0. Då kändes det att "det här skulle bli tufft för DIF att fixa", men det var då Järnkaminsandan flög in i spelarna.
Djurgården visade vilja och med en snabb reducering fick jag hoppet tillbaka, men när Timrå pressade på som laget gjorde i den andra perioden vid ställningen 2-1 tänkte jag något i stil med "alltså - hjälp, hur ska DIF klara av detta?"
Det var riktigt skönt att se hur puckarna för en gångs skull studsade Djurgårdens väg i denna match. Det har ju varit dåligt med tur i de senaste matcherna.
Inför den tredje perioden - när spelarna åkte runt - var det Jimmie Ölvestad som fick mig att känna mig säker. En DIF-supporter i klacken höjer sina armar åt Ölvestad och manade på varpå han tittade upp och nickar och man såg detta i ögonen: "Nu jävlar tar vi det här!".
Det tog mindre än en minut för Marcus Kristoffersson att göra 3-2-målet och på läktaren trodde man inte att det var sant. Varken bland Timrå- eller DIF-supportrarna. Det var dock lång tid kvar och Timrå skulle inte sluta forcera, men snacka om ett härligt defensivt spel av DIF och Jose Theodore gjorde sin bästa match i DIF-tröjan.
Efter matchen visade sig tyvärr rötäggen bland Timrå-supportrarna igen; några var på väg in i DIF-klacken medan andra kastade pinnar och annat skräp mot oss. Men vad gjorde det? Ute på isen firade DIF och samtliga spelare hoppade upp mot plexiglaset från isen, medan DIF-supportrarna gjorde samma sak från läktaren. Det var skönt att plexiglaset höll.
Det jag försöker förklara är känslan som man hade på plats i E.ON arena. Det är svårt att förklara, men jag hoppas att ni förstår.
Det faktum att spelarna dessutom kom ut på isen igen och tackade hela klacken var stort, men ännu större var det när Niklas Wikegård kom upp till klacken. Wikegård trotsade TIK-supportrarna som stod och glodde mot honom (om blickar kunde döda) när han gick förbi. Det var så härligt att få ge Wikegård en stor kram och tacka för den underbara segern.
Han sa följande till klacken:
- Efter matchen i måndags var jag så besviken. Jag gick till bilen direkt och åkte hem. Därför kände jag att vi ville "tamejfasiken" ge er underbara supportrar det här. Ni alla som är med överallt och stöttar - ni är så jävla underbara! Stort tack till er alla!
Niklas Wikegård är kung!
***
Innan jag lämnade E.ON arena i går ropade jag till Timrå-supportrarna som var kvar att de hade gjort ett jävligt bra jobb. Det var bara en som applåderade och tackade för dessa ord. Men jag klagar inte, de var väldigt besvikna.
Som Djurgårdare har man lärt sig att inte håna allt för mycket när man slagit ut ett annat lag. Visst är skadeglädje en skön glädje, men det känner jag främst gentemot vissa spelare i Timrå. Miika Kiprusoff, exempelvis. Det var så skönt att få revansch på honom efter att han varit med och slagit ut DIF i kvartsfinalen 1997 (om jag minns rätt) när DIF mötte AIK.
Men framför allt: Jonathan Hedström. Mannen som valde att lämna DIF inför den här säsongen för att gå till Timrå. Mannen som har försökt att knäcka DIF med sina uttalanden direkt i TV och media. Mannen som i dag är förlorare och på det också fått ett fint minne från denna kvartsfinalserie. Han behöver bara titta sig i spegeln för att minnas.
När jag ändå är igång och skriver negativt vill jag även skicka en massa rosor. Timrå IK har nog de trevligaste och bästa publikvärdarna samt ordningsvakterna. De har hela tiden gett oss Djurgårdare ett grymt bra mottagande och jag vill ge all cred till Timrå IK för detta.
***
Nu är kvartsfinalerna över. Av mina tips fick jag hela ett rätt och det var just mellan DIF och Timrå. Det mest överraskande felet jag fick var att Södertälje slog ut Linköping. Det var stort. Det måste ha känts skönt för Göteborgarna och Karlstadsborna i går innan lottningen att veta att de oavsett vad kommer att få åka till 08-område.
***
Jag tänker inte ens våga tippa semifinalerna. Jag vet bara att jag som Djurgårdare vill ha så stor revansch mot Frölunda som möjligt. Det är inte omöjligt att vi får det heller. Frölunda är favoriter och har all press på sig. I ett år har vi fått höra från göteborgarna: "1-8, kan ni stava till det?". Oavsett resultat så ska göteborgarna få glömma dessa ord nu. Det blir definitivt inte 1-8 denna säsong.
***
Till sist:
Tack till alla Djurgårdare som var på plats i E.ON arena i går. Vi gjorde samtliga ett kanonbra jobb.
E.ON arena har nu gått och blivit, i alla fall för denna säsong, E.OFF arena.
Lycka är att vara Djurgårdare!
