Timrå drog det längsta strået i Globen
Timrå lyckades vinna kvällens sammandrabbning: segersiffrorna skrevs till 1-3. Djurgården skapade massvis med målchanser men hade förtvivlat att överlista en storspelande Kimmo Kapanen.
Foto: Jim Sharp
Publiksiffran var kass, men stämningen underbar. Två stora (JK var större) klackar skapade en underbar stämning.
Det spelar - som jag alltid vill påstå - inte någon roll hur många som kommer så länge klacken kan skapa stämning, vilket var fallet i kväll. Sedan får media klaga hur mycket de vill på publiksiffran och inte nämna klacken, men vi som var där vet sanningen.
Djurgården hade många chanser och brände de flesta. Powerplay-spelet var helt bedrövligt.
Timrå gjorde det första målet genom Henrik Zetterberg; "Zäta" bryter en passning, åker fri och med en backhand överlistar han Jose Theodore i DIF-målet.
Men det som de flesta pratade om i första paus var slagsmålet som bröt ut vid DIF-båset. Det slutade med två matchstraff, en för vardera lag.
Den andra perioden blev mållös, men DIF ägde den. Bortalaget brände dock många powerplay, bland annat ett fem mot tre-läge. Timrås målvakt storspelade.
I den tredje perioden gjorde DIF sin kvittering genom Nils Ekman. Ett högt skott från målvaktens vänstersida gick i mål. DIF-publiken blev helt galen av glädje.
Men tyvärr så lyckades man inte hålla ut, utan lät Timrå göra 1-2 och sedan 1-3 i öppen bur.
- Det blir en "tight" match, precis som vi trodde. Vi spelar tyvärr inte alls lika bra i powerplay som i de senaste matcherna. Vi måste helt enkelt gå mer på mål, sade Djurgårdens tränare Johan Garpenlöv.
Djurgården måste höja sig några snäpp för att kunna utjämna och vinna denna matchserie.
Det var skönt att se och höra DIF-publiken. Timråklacken var stor, men hördes inte. Nu kan som sagt media inte klaga på stämningen, bara publiksiffran!
