Krönika: Déjà vu-känsla
Déjà vu-känsla i hela kroppen. DIF tappar en ledning man inte borde ha tappat, och förlorar på lotteri. Det är tragiskt!
Att känna en tillbakablick är nog så svårt, men att nästan uppleva samma hemska saker en gång till, det är omöjligt, det ska egentligen inte finnas.
I somras var jag på matchen mellan AIK-DIF på Råsunda, DIF leder med 3-0 och det återstår 15 minuter av matchen, och AIK lyckas på dessa 15 minuter komma ikapp och spela oavgjort.
Igår, matchen mellan DIF-Hv71, DIF leder med 3-0 och har spelövertag. Faktiskt så glänser dem vissa stunder, och Robert Nordmark har också fått sätta en puck i nät för andra matchen i rad, men lik förbannat så klappar försvaret ihop och HV lyckas komma ikapp och kvittera på FEM minuter! Snacka om déjà vu-känsla. Speciellt när det gällde så viktiga poäng.
Tredje perioden var bara ett maktspel. Domare Ulf Rådbjer gör en halvbra insats, men kunde ha gjort det bättre. Skönt att han dock visar att man inte får bete sig hur som helst på isen.
Det var tragiskt att se Per-Åge Skröder försöka håna domare Ulf Rådbjer, som ger game miscounduct (lindrigt matchstraff) när han protesterar och gestikulerar. Det mest tragiska däremot var när han klev av banan och smällde sin klubba i plexiglaset, och var bara millimeter från att träffa en funktionär i ansiktet. DET är orutinerat, sånt ska inte hända.
Djurgården visade inte heller jättestor klass på isen, bortsett från enstaka stunder då man hade lekstuga. Det var några få enstaka spelare jag skulle vilja framhäva lite extra. Bosse Ahl var bra i HV-buren, bortsett från att han bjöd på DIF första mål, annars inget snack om saken. Stefan Liv måste ha fått sig en tankeställare där, men Björn Bjurling var strålande! Riktigt bra i målburen.
Visst var han inte glad efter matchen, men vilken målvakt hade varit det efter en sådan här match i serielunken? Men jag vill ändå säga att försvaret tabbade sig och man drog på sig onödiga utvisningar.
Jag kommer aldrig vika mig en millimeter i denna åsikt. Straffar är och kommer förbli rena lotteriet. Det är tragiskt att den sista poängen ska behöva lottas ut. Varför? För att barnfamiljer ska få ut mer av biljettpengarna? Tänk er själva om inte straffarna funnits, och man fått en poäng vid oavgjort. GISSA om serien hade varit mycket jämnare då, än vad den är nu. GISSA om det hade varit mer spänning i det då! GISSA hur mycket mer folk man kunde ha dragit till de arenor som tar in över 7000 personer då, exempelvis i Malmö och Stockholm. Jämnare serie, då gäller matcherna mer, vilket lockar mer publik.
Jag gick en stund och funderade över varför man tappar en sådan ledning, och sen förlorar på en lott i straffar, och när jag träffade på Robban Nordmark efter matchen fick jag ett solklart besked:
-Vi slutade spela Djurgårdshockey!
