Krönika: Niklas Wikegård, Elitseriens rebell
Det är för mycket "gulligullande" i svensk ishockey och därför är Niklas Wikegård en underbar tränare som bryter detta mönster.
Jag älskar Niklas Wikegård och förklaringen är totalt ologisk och idiotisk. Som trogen supporter har jag upplevt en rad olika tränare med sin egen personlighet. Men det finns en som är unik och det är Niklas Wikegård.
Niklas Wikegård är oerhört radikal av sig jämfört med hela Hockey-Sverige och står i en klass för sig.
Wikegård har nästan inga hämningar tycks det, och det verkar som han ibland får hålla igen för att inte det bli hatad av många med sina sylvassa kommentarer.
Wikegård vågar gå emot hela hockeyetablissemanget och det förstärker "DIF mot rubbet"-känslan, vi fans tar inte order från etablissemanget och ställer oss inte rakt i ledet bara för majoriteten gör det och vi älskar när vår tränare inte heller gör det. Vi är ingen stor kär hockeyfamilj i elitserien, vi är fiender och fiender ska man våga säga ett och annat till, det är det Wikegård också gör. Det är för mycket "gulligullande" i svensk hockey och Wikegård bryter det mönstret med sin personlighet.
Sen mildrar inte Wikegård sin åsikt som många andra gör, han är inte fast i politikens retoriklära. Ett upplyst exempel är straffläggning. På en presskonferens efter en match då Djurgården vunnit på just straffläggning sa Wikegård något i denna stil, "Jag borde kanske inte säga detta när svenska hockeystyrelsen är här men straffläggning är rena pajasfasoner", det är starkt ett säga det.
Ett till exempel på uttalanden från herr Niklas Wikegård som skapat irritation bland många är den kommentar han fällde efter matchen mot Brynäs till Tommy Sjödin, "Jag förstår inte varför han bor hos domaren hela matcherna". Den kommentaren har verkligen retat upp många Brynäsare och den är verkligen icke diplomatisk.
Kommentaren kan man säga är en förfinad klackramsa som strör salt i såret på Brynäs och retar upp alla inom laget, vilket vi supportrar konsekvent sysslar med vid varje tillfälle som ges.
Wikegård vågar också kritisera domarna och inte lite heller, men oftast är det befogat. Att kritisera domarna är verkligen något som är tabu i Svensk-hockey, men Wikegård verkar ta den oskrivna regeln med en klackspark.
Man kan säga att Niklas Wikegård bryter många oskrivna regler, men eftersom dem är oskrivna kan han inte bli bestraffad vilket är det underbara i kråksången.
Man kan nästan säga att Wikegård är en gammal klackräv utklädd som hockeytränare, tendenserna finns där med råge.
Det händer också grejer runt Niklas Wikegård, en företeelse som säkert har fördömts av många är flaskincidenten när Wikegård helt enkelt kastade en vattenflaska på isen. Helt idiotiskt ur ett rent hockeyperspektiv eftersom det kan rendera i utvisning och så vidare. Men ur ett supporterperspektiv var flaskkastandet mer en rolig grej som gör att avståndet mellan fansen och honom minskar. Varför? Det visar att han själv är människa och också gör lite mindre bra saker, sen är det också ett raklångt långfinger åt jantelagen. Flaskkastande skapar blickar mot honom och det skapar irritation, hockeypamparna högst upp i hierarkin blev säkert rosenrasande över Wikegårds rebelliska beteende. Jag älskar det eftersom han visualiserar det vi supportrar känner och han retar hela Hockey-Sverige, speciellt alla moralgubbar. Nu ska jag inte uppmana till hockeyuppvigling, för det vore ju förödande om en tränare skulle kasta flaskor eller liknande varenda match, men sporadiska rebellfasoner älskar vi supportrar, i alla fall jag. Logiskt? Knappast!
Närhet till oss supportrar är också något som värderas högt bland oss supportrar och det är något Wikegård också skapar. För det första brukar han titta upp till baren och snacka skit med oss supportrar, sånt betyder mycket.
Sen så nämner han ofta supportrarnas betydelse och han ger oss ris och ros hela tiden vilket gör att vi supportrar fattar att vi hörs och har en betydelse. Hur kul hade det varit om en tränare inte nämnde klacken en enda gång?
Det är inte heller så att media pressar ut en kommentar om oss supportrar utan han gör det i många fall självmant.
Wikegård tar sig också tid för oss supportrar, till exempel så var Wikegård med hockeygrabbarna på Råsunda då Djurgården Fotboll spelade derby och han stod i klacken! Kan ni tänka er Hardy Nilsson glida in på Sophia stå och sjunga med i skönsången? Det skulle nog behövas en hel del fantasi för att kunna föreställa sig det.
Många tycker säkert att Niklas Wikegård ibland är lite för mycket och vissa uttalanden är helt löjliga och det kanske stämmer i några fall. Men det man ska beakta är att Niklas Wikegård representerar Djurgården Hockey och inget annat, detta betyder att han endast behöver se till Djurgårdens profit och ingen annans. Det spelar ingen roll om han retar upp varenda människa i till exempel Brynäs Hockey eftersom han har inga som helst krav på sig att vara dem till lags. Styrelsen kanske har invändningar mot Niklas Wikegårds agerande, men då ska dem ha klart för sig att många supportrar gillar Wikegård och han skapar den beryktade "DIF mot rubbet"-känslan som helt raserades i slutet på 90-talet inom hockeyn. Så gud förbjud dem att sätta munkavel på Wikegård. Lyssna på oss fans och tillfredställ oss genom att låta Wikegårds åsikt höras över hela Sverige utan censur.
Men är det moraliskt försvarbart att hela tiden vara kontroversiell i denna exponerade bransch? Tveksamt, men det bryr jag mig inte ett smack om eftersom supportkulturen inte ryms inom förnuftets gränser och då kan vi inte heller bli idiotförklarade för våra åsikter. För att bli idiotförklarad måste man följa logikens regler och dem har i alla fall jag avsatt mig i och med att jag är Djurgårdssupporter.
