DIF ångar på, och visar glädjebesked
Nyss hemkommen från Södertälje efter att ha sett mitt kära DIF slå SSK i det man vill kalla för "derby".
Mina kollegor på Södertäljesidan pratade om att man skulle kämpa om att vara Stockholms bästa lag.
Sen att Stockholm endast har ett lag i elitserien, det tänker man inte på.
Om man däremot måste envisas med att snacka om att bli det bästa laget i Stockholm, så har DIF vunnit det relativt enkelt.
På läktaren idag kunde man höra skönsång från DIF ståplats, och ett evigt dunkande av trummor från SSK-läktaren. Visst hördes det röster därifrån också, men vad dom sjöng? Ärligt talat, jag hörde oftast inte det.
Dans på isen
Matchen behöver jag inte skriva så mycket om. Bjurling var stabil, DIF hade vissa stunder lekstuga och visade också upp ett grymt bra defensivt spel när SSK fick igång någonting i anfallszon.
Niklas Wikegård avslutade också dagen med Moon Walk igen på isen, och sen åkte man lycklig som fasiken till bilen som stod i centrala Södertälje.
Men okej, när jag körde förbi DIF spelarbuss med mina vänner på hemvägen, då såg samtliga man såg, minst sagt Wikegård själv, ut som om dom vunnit ett derby. Men med all respekt, man är alltid glad efter att ha tagit tre poäng!
