Djurgården - Leksand 3 - 4
Leksand tog till sist segern genom straffläggning i en slarvigt spelad match.
Tabellens bottenlag möttes och det syntes, tabellen ljuger som sagt inte. Djurgårdens spel blir sakta men säkert bättre liksom Leksands om man nu kan kalla lagens prestationer för bra. Det fattas mycket i de båda lagen i dagens läge.
- Målskyttarna som ska göra mål gör inte mål.
- Spelintelligensen ligger på pojklagsnivå.
- Spelet är generellt slafsigt.
Man kanske borde skicka de båda lagen till Djurgårdens Hockeyläger som de gjorde reklam för. Lägret är ju nivåanpassat.
Självförtroende är allt i sportens värld och utan det kommer man inte långt, det instämde också på första perioden.
Djurgården har inte flytet och självförtroende att sätta dit puckarna just nu. Man hade en del chanser och missade öppet mål utan någon som helst svårighet.
Spelförståelse är något som borde stå på Djurgårdens schema i framtiden. Man måste nämligen lära sig att skapa ytor när man har chansen som till exempel, Christan Ekelund och Stefan Petterson kommer i ett två mot en läge, men istället för att åka på varsin stolpe och skapa yta så åker man i samma linje och passningsmöjligheten är borta.
I ishockey brukar man dela in isen i tre korridorer, mitten och yttre. Det viktigaste är att man genom att fylla varje korridor med minst en spelare skapar en grundyta. Man kan inte ha fyra spela i en klump i mitten helt enkelt.
Det som kännetecknar ett lag i press är många icings och om man kollar på matchen gjorde Djurgården många icings, men man var inte i extrem press.
Istället för att titta upp och slå en passning bort från faran så dumpar man pucken till icing, så ska det inte få gå till egentligen. Spelarna måste kunna lugna ner spelet utan att slå en icing.
Leksand var det bättre laget i den första perioden, men det kändes ändå som Djurgården var taktpinnen och Leksand fick möjligheter från Djurgårdens misstag.
Målen kom i den andra perioden, men en viss tveksamhet enligt många. Många anser att offside i målgården kunde utdömas. Jag anser att offside i målgården endast kan beivras om man stört målvakten, vilket inte alltid händer.
Tre minuter in i den andra perioden har Niklas Eriksson pucken bakom mål och hittar en helt fri Per Lundell som enkelt gör 0 – 1 .
Djurgården var snabb att replikera med ett mål. Daniel Rudslätt får iväg en pass från sargen i offensiv zon och Richard Lintner skjuter ett skott som slickar isen och det är 1 – 1.
Man ska vara beredd direkt från nedsläpp sägs det och visst är det sant. Leksand gjorde nämligen mål nästan direkt efter nedsläpp i offensiv zon efter att Niklas Eriksson vinner tekningen och Johan Witehall snappat upp pucken och skjuter iväg ett dragskott i mål skymd av en hel klump med spelare.
I den tredje perioden hade Djurgården segern inom räckhåll efter att Tomas Kollar och Richard Lintner gjort varsitt mål.
Djurgården hade bud på flera mål men utan självförtroende är ineffektiviteten framför mål ett faktum.
Leksand reducerar när det är tre minuter kvar av matchen. Niklas Persson får lite väl enkelt åka i en båga igenom slottet med en backhandsfattning och avlossa ett tamt skott som går in bakom en skymd Björn Bjurling.
I sudden death blir det inga mål och matchen måste tyvärr avgöras på osportsliga straffar. Att ett lagspel ska avgöras igenom ”Solokvist” är bara skandal. Spelarna tar inte ens straffarna på fullaste allvar även om dem är matchavgörande.
Straffar blev det som sagt och Leksand är dem som efter ett antal straffar lagda gör mål och man står som segrare. Grattis hela Leksand.
Djurgården står fortfarande utan en seger och självklart finns det en anledning. Man är inte tillräckligt bra helt enkelt och det är mycket man måste jobba på.
Energin slösas bort på helt fel saker, i och med allt slarv i egen zon fastnar man ofta i onödan i sargen och det tar ofantligt med krafter, som kunde läggas på något mycket bättre.
Ärligt talat var denna match ett lågvattenmärke för svensk ishockey och det är tragiskt att Djurgården ska vara en anledning. Skärpning krävs och en förbättring i allt är det som krävs om Djurgården ska börja klättra i tabellen.
Traditionsenligt slöt Leksands klack upp i mångfald.
Järnkaminerna hade denna match också en bra uppslutning och dem hördes, men Leksand:s klack hördes mest. Men till min förskräckelse är det bajenvarning på deras klack, dem har nämligen snott BajenFans mest slagkraftiga ramsa och gjort anspråk på den. Patetiskt är ordet och det förstärks i och med ett frekvent användande av trumma, som jag trodde hade förbjudits.
Till sist en uppmaning. Det återstår 47 matcher och vi ska inte börja måla fan på väggen än men ni kan i alla fall måla Fröjdfelt eftersom likheten är skrämmande stor.
