AIK - Djurgårdens IF 5-0
AIK besegrade ett omotiverat Djurgårdens IF i det första derbyt på länge.
AIK besegrade ett omotiverat Djurgårdens IF i det första derbyt på länge.
AIK - Djurgårdens IF 5-0
30/8 2003 i Hovet.
Period 1 (1-0)
1 - 0 06:35 Andreas Frisk (Roger Rosén), spel sex mot fem
Skott: 11-8
Period 2 (2-0)
2 - 0 18:19 Dimitri Naumov
3 - 0 19:00 Andreas Frisk (Patrik Wallenberg)
Skott: 12-5
Period 3 (2-0)
4 - 0 01:14 Mattias Beck (Viktor Wallin)
5 - 0 12:44 Roger Rosén (Patrik Wallenberg, Mattias Beck)
Skott: 8-4
Skott, totalt: 31-17
Domare: Ulf Rönnmark.
Publik: 2000.
Utvisningar, AIK: 5x2.
Utvisningar, Djurgårdens IF: 7x2.
Säsongens första sedda match av undertecknad och när jag kom dit var jag förväntansfull men när jag åkte hem var jag smockfull med funderingar.
För det första går röda byxor bort, vill vi se röda byxor kan vi åka till Scaniarinken och kolla på Södertälje.
Derby?
Själva matchen verkade för Djurgården vara allt annat än ett derby mot Solna AIK.
Solna AIK verkade väldigt taggade från första nedsläpp och Djurgården såg mer ut som "kom och hjälp mig, måste vi kämpa eller?".
Från Djurgårdens sida måste jag erkänna att det förekom en del tendenser som visade att DIF var ett nummer för små mot Solna AIK i denna match.
Djurgår'n kom ofta på efterhand och var ibland tvungen att ta till onödiga och lite fula lösningar för att inte bli helt ifrån åkt.
Puckkontrollen från Djurgårdsspelarna var ganska kantig och många passningar rann ut sanden efter antingen en dålig mottagning eller en dåligt adresserad pass.
Många anfall blev lidande av den dåliga puckkontrollen och därför fick Djurgårdspubliken se ytterst få anfall som slutade med ett avslut.
När spelet med puck inte fungerar hoppas man att spelat utan puck fungerar i alla fall, men så var inte fallet då Djurgården hade måttliga problem med att hitta rätt positioner i laget och detta gjorde att Solna AIK fick lite väl mycket ytor att jobba på.
Sen verkade man totalt oinspirerad att genomföra denna match i sann derby anda och det tycker jag är dåligt mot oss supportrar. Om dem bara visste hur länge man kommer få att höra om den här matchen eftersom Djurgår'n inte har en chans att ställa allt till rätt på cirka 365 dagar. Solna AIK spelar som ni vet i allsvenskan.
Solna AIK hade däremot en hel del farliga målchanser till min stora fasa, så tyvärr var 5 - 0 i underkant. Man var väldigt aggressiva och heta på gröten vilket resulterade i mycket puckinnehav och 2 mot 1 chanser. Segern var rättvis och det ska vi ha klart för oss och det ska verkligen Djurgårdsspelarna ha klart för sig.
Men det vi ska ha i åtanke är att Djurgården gick på is ganska nyligen och man har därför inte fått den riktiga känslan i puckkontroll och positioner m.m.
Sen är försäsongsmatcher dem matcherna som saknar total logik och lag bedömningskvalité eftersom dem flesta lagen ligger i olika faser på träningsfronten.
Under matchens gång var det många jag gångar insåg att jag inte visste namnen på dem spelare som var ute på isen, varför?
Det kan nog vara att Djurgården Hockey inte verkar satsa på kontinuitet, skulle man göra det så skulle man inte skriva ett års kontrakt med så många spelare. Det känns som man byter ut halva laget inför varje säsong och det bådar inte gott.
Ni får ursäkta all min negativa kritik men det finns en bra anledning varför jag är så sur.
Eftersom jag har haft samma säsongkorts plats i tre år nu tänkte jag mig inte för utan gick som jag alltid gör i hovet till min vanliga plats på C31.
Efter cirka 2 minuter insåg jag att något vara generalfel, jag hade nämligen satt mig på Solna AIK:s ena halva av hovet och självklart var jag belägen 20 meter från Black Army.
Jag kan tillägga att jag aldrig varit så uppretad efter första perioden i en ishockeymatch, men efter första perioden förpassa jag mig självklart till den rättrogna delen av hovet.
Men det var en upplevelse i Solna AIK mentalitet kan jag säga.
Men nu tittar vi framåt och glömmer denna träningsmatch, för visst var det en träningsmatch och inget annat.
