Storslaget!
Djurgården drog enkelt ifrån HV71 och vann med 6-2. Ottosson gjorde tre poäng.
[> se highlights i webb-TV]
Dunk dunk dunk… Hv kom upp till Stockholm med trummor och självförtroende efter den fenomenala vändningen från i torsdags när man vände 0-4 till 5-4 mot SSK. Men trumslagarna och deras anhang fick åka hem, förnedrade, på alla plan. Det har vart mycket snack om publiken, som vanligt, och serielunken. Nu har Djurgården några matcher bakom sig med bra publikstöd och frågan är om det håller i sig? Hv åkte upp med några bussar till Stockholm för att sjunga ut Sveriges sämsta klack, samtidigt som laget skulle krossa Djurgården. Men ack så fel de hade, Järnkaminerna hade mobiliserat sig och spelarna kom tända till max och då hade Hv ingen chans – varken på läktaren eller på isen.
Djurgården inledde matchen bäst, och efter en kvart kunde Rudslätt lite turligt få in 1-0 i Powerplay bakom Boo Ahl som stod till förmån för petade Liv, som är inne i en rejäl formsvacka just nu. Samtidigt är Djurgården inne i en formtopp, och då går det som det går. Djurgården hade tre man i boet och attackerade stenhårt, precis som det ska vara när man har numerärt överläge! Hv försökte, men Djurgården och fenomenale Gage höll undan i den första perioden. Djurgården var klart bättre, och matchens höga tempo skulle passa Djurgården perfekt. Första perioden tog bara drygt en halvtimma att spela.
Hv kvitterade medan Staffan Kronwall avtjänade en utvisning (sjunde utvisningen totalt för matchen), och målskytten var fjolårets utropstecken Per-Åge Skröder, med ett skott från ena tekningscirkeln, tre minuter in i andra perioden. Kalle Sahlstedt, Mika Niskanen och Jouni Loponen fixar några minuter senare ett helfinskt mål som betyder 1-2, även det i Powerplay, och det dunkades nu frenetiskt på trumman från Hv:s klack. Dunk dunk dunk… Fimpen Eklund orkade inte höra eländet och fick för en stund tyst på trumskrället genom att snyggt lägga in kvitteringen, efter skott av Tomas Strandberg. Mattias Tjärnqvist som kommit starkt tillbaka efter sina skador och sjukdomar styrde fem minuter senare in 3-2, matchens första mål i spel 5-5, skulle trumman äntligen avlivas? Nej, tyvärr. Djurgården hade bud på fler mål, men efter den andra perioden var resultatet 3-2, vilket Hv skall vara glada för.
I paus, och även under matchen, försökte den tillresta Hv-klacken att provocera Djurgårdsklacken genom att skrika Djurgårdsjävlar och andra intelligenta saker, men det var ingenting som kunde rubba oss, de enda förlorarna var Hv. Dunk dunk dunk...
I den tredje perioden skippades total rättvisa, Djurgården vann skotten med hela 17-1 och det var långt ifrån förvånande eller orättvist. Ottosson inledde målskyttet i den tredje perioden när han sköt in 4-2 i krysset bakom Ahl. Trattnig ville inte vara sämre utan gjorde ett liknande mål: 5-2 till Djurgården och det såg mycket bra ut. Jocke Eriksson avgjorde matchen med sitt 6-2 mål fem minuter från slutet och Djurgårdsjävlarna hade segrat ännu en gång. Klacken firade genom sång, spelarna firade genom mag-glidning, som man knappast får se varje dag, men klacken ville ha mer: ”vi vägrar åka hem” ekade i Hovet. Spelarna kom naturligtvis in igen och stod nedanför klacken och snackade lite. Det här laget är på väg mot något stort.
