Kläng- och slänghockey på Hovet
Djurgården besegrade ett slitet Redhawks med 3-2.
Djurgården inledde bäst denna torsdagkväll, men det var inget utav lagen som bjöd på något skönspel.
Den mesta tiden på isen spenderades med att klänga och slänga omkring på sina motståndare, hellre hänga kring magen än jaga puck tycktes vara båda lagens motto.
Samtliga tre perioder kännetecknades av den sortens spel, som dessutom tycktes utspela sig mest i mittzon.
Första perioden bjuder på två mål, Juha Joenväärä gör 1-0 efter ca 7 minuter efter en misstänkt offside (Det var offside med två meter bedömde Per Bäckman efteråt på presskonferensen), vilket får Redhawksspelarna att tända till och det dröjer inte ens en minut innan det är kvitterat efter en rörig situation framför Gage - ikväll Djurgårdens bäste i ett annars rätt blekt hemmalag.
Andra perioden fortsatte i samma stil som den första, mycket fasthållningar, stökigt i närkamperna och mycket spel i mittzon. Domare Sjöberg valde att låta mycket passera, istället för att blåsa sönder matchen.
Också period två bjöd på två mål, ett för varje lag.
Djurgården tog ledningen genom Thomas Stranberg som mycket vackert spelade upp pucken bakom Borgqvist, efter en elegant passning av Daniel Rudslätt. Borgqvist i Redhawksmålet var, liksom Gage i DIF, sitt lags bäste på isen och han gjorde flera bra räddningar under matchen, men på Strandbergs skott fanns inte mycket att göra.
Liksom i den första perioden vaknade Mif till lite extra efter Djurgårdens mål och ett skott ivägslängt på vad som såg ut att vara ren chansning från Petri Liimatainen, försvinner in mellan Gages benskydd och in i mål.
Intet är nytt på isen under period tre.
Efter halva perioden slår Christian Eklund till pucken på backhand, det ser ut att vara tänkt som en passning till Kronwall framför mål, men pucken väljer en annan väg och tar sig in bakom Borgqvist och DIF har återigen ledningen i matchen.
Redhawks sliter och kämpar och väljer en extra utespelare istället för Borgqvist med en minut kvar. En djurgårdare kommer fri med den tomma kassen och blir effektivt stoppad av en fasthållning bakifrån av Jan Hammar. Då blåser Sjöberg för fasthållning, vilket självklart var en rätt bedömning. Men det är inte konstigt att Bäckman i Mifbåset blir en aning arg - Sjöberg har avstått från att blåsa vid liknande situationer tidigare, men som Djurgårdare kan man ju inte protestera över den saken i det här läget...
Bäckman väljer iallafall att chansa och spela fem mot fem, men utan målvakt, vilket inte gick vägen för Mif den här gången. Matchen slutar 3-2.
Robert Nordmark, vikarierande för Niklas Wikegård; på presskonferensen:
-Vi kommer inte riktigt i gång, vår förstafemma kommer igång bäst och har bra flyt i spelet. Vi möter ett bra motstånd också, som kämpar och krymper ytorna för oss. Deras förstafemma är också bra, de snurrar litegran med vårt lag tycker jag.
Deras andra mål tyckte jag var väl enkelt, men det är sånt som händer i hockey.
Det är två lag som vill poäng idag, jag tycker självklart att vi var värda att vinna.
Per Bäckman, Mif Redhawks:
-Det är som vanligt på bortaplan... många hedersamma förluster och en till nu, det kan vi naturligtvis inte vara nöjda med. Grabbarna ska ha en eloge, vi krigar varje gång på bortaplan men lyckas inte få tillräckligt med poäng.
Borgqvisty höll oss kavr i första perioden, sen växte vi in i matchen mer och mer och sista tyckte jag var vår, då hade vi en fyra fem bra målchanser. Vi borde väl sätta nån utav dem, för att få med sig en pinne iallafall... det hade varit ganska skönt att ha fått med sig en pinne idag. Den totala arbetsinsatsen kan man ju inte vara besviken på.
Per Bäckman sammanfattar sen matchen med att det var två trötta lag som behöver juluppehåll, särskilt hans mannar som gått på bara tre femmor hela säsongen.
Tre poäng till Djurgården, alltså, vilket var välbehövlight i den mycket jämna tabellen. Till Leksandsmatchen den 26:e hoppas jag att julen inte satt sig alltför mycket i benen på spelaran utan att man kör hårt från början i ishallen uppe i Leksand. Juluppehållet kommer innebära en hel del träning för Djurgården, eftersom, som Nordmark själv sammanfattar saken:
-Man kan inte slå på en knapp den 26:e och tro att det ska hända grejer.
Så till den övriga "underhållningen" under matchen...
Mot Modo trodde jag det var bara en otäck synvilla, men idag var de där igen, med pompoms som såg ut mest som julpynt stulet från något konkurshotat varuhus. Jag förstår inte riktigt syftet med cheerleaders i elitserien, men kan hända glädjer de någon (fast vem, vågar man fråga det?). Det minsta man kan kräva om man ska få en pompom i örat, är iallafall att att de dansar synkroniserat och i takt. Men nu har de ju julen på sig att öva...
