Djurgården-Modo 2-0
Elitseriens 21:a omgång mellan Djurgården och Modo kommer inte att gå till historien som en skojig och händelserik match. Förutom Daniel Rafners första mål i Djurgården hände inte mycket i Globen.
Det är alltid tufft att möta Modo inleder Wikegård presskonferensen efter matchen. Det är ett skickligt lag.
Det är Modo säkert, men idag visade de det inte. Inte heller Djurgården gjorde sin bästa match för säsongen i en match som snabbt kommer falla i glömska.
Det hände under 60 effektiva minuter egentligen ingenting, Daniel Rafner noterades för sitt första mål för Djurgården och Modos Pierre Hedin tvingades utgå redan efter en period p.g.a. en skada på käken.
Annars var det mest fasthållningar, slarviga passningar, hakningar och bortslarvade målchanser som vi fick se.
Djurgården inleder matchen bäst och har ett jätteläge redan i inledningen som dock skjuts alldeles för högt över Modos mål.
Sedan drabbas Djurgården av en utvisning sedan Ulrik Lindh noterat att Mathias Tjärnqvist gjort som alla andra på isen och hållit i sin motståndare. Trots överläge lyckas Modo inte göra några större prestationer, totalt får de bara iväg 2 skott på hela första perioden.
Nästas tur att få vila sig för fasthållning är Modos Jesper Damgaard som blir utvisad efter 10.34. Djurgården lyckas inte göra något mål under tiden han är på botbänken.
Målet kommer under periodens slutminuter, efter 17.27 gör Christian Eklund 1-0 efter en passning av Jocke Eriksson.
I slutet av perioden kliver Pierre Hedin in i Modobåset och kommer sen inte ut på isen mer under hela kvällen. Enligt Jim Brithén är det en puck som studsat fel och han har skadat käken som för säkerhets skull kommer att röntgas, dessutom har han skadat ett par tänder.
I den andra perioden blåser Lindh för ytterligare några slumpmässiga fasthållningar och dessutom ser han några höga klubbor. Trots att Modo försöker ta sig in i spelet är det DIF som dominerar även den här perioden, skotten slutar 13-3 även om ingen chans åt något håll skrämmer.
Så plötsligt ligger den där bakom Modos målvakt, Daniel Rafners första puck i mål. Passningen från Björn Nord tar i bröstkorgen och han lyckas få ner den till klubbladet och ivrigt uppvaktad av en Modoförsvarare får han in pucken i mål. Kanske inte det vackraste målet han kommer göra under sin karriär, men vad gör det. Nu hände det iallafall något skojigt även under period två, det tackar vi för på läktaren.
Under den tredje perioden fortsätter spelet på samma vis. Spelarna åker runt och lägger sig emellanåt på varandra, Ulrik Lindh gör inte sin bästa match för säsongen och låter flera överträdelser passera innan han slumpvis plockar någon spelare på isen. Den enda utvisning man inte kan invända emot är en tvåminutare för "för många spelare på isen" (när ska egentligen Djurgårdsbåset lära sig räkna? Det har varit alldeles för många utvisningar för den förseelsen redan.).
Under de sista två muntrarna tar Modo ut målvakten i ett sista försök, Ulrik Lindh hjälper till litegrann genom att plocka ut Niklas Kronwall med en minut kvar, men Modo får endå inte till det.
Matchen slutar 2-0 till Djurgården och Jim Brithén är inte nöjd efteråt.
Djurgården spelar tight och vi får inte till det och utmanar inte heller tillräckligt i offensiven på något sätt tycker jag. Det visar ju nollan också, vi måste bli vassare framåt om vi ska vinna matcher på bortaplan. (...) Vi har inte så många vassa avslutare och de vi har är inte4 riktigt i form just nu. Vi är inte nöjda med 0-2 på något sätt, men det är så ibland. Nollan, den... den är äcklig.
Niklas Wikegård som inledde preskonferensen var mer positiv, efter att ha sammanfattat första perioden som Modos, fast med fler Djurgårdsskott (vilket Brithén inte höll med om, men han tackade ändå) gick han vidare till den andra och passade också på att om än på ett fint sätt visa sitt missnöje med domarinsatsen:
Andra perioden tycker jag vi dominerar kraftigt, vi spelar mycket i deras zon och borde kanske ha fått mer utdelningen också. Jag tycker vi borde ha fått spela lite mer i power play där, det var jag lite irriterad på.
I sista perioden får vi bara försvara oss i box play och gör det bra.
Grabbarna bestämde sig för att vi skulle vinna och det blir en arbetsseger. Vi hade chansen att avgöra i andra, som vi inte tog, så det var skönt att vinna.
Wikegård avslutar sin matchanalys med att hylla Micke Magnusson som äntligen är tillbaka på isen igen.
Han börjar hitta rätt i positionerna nu och han kommer bli ovärdelig för oss.
Till sist en liten fundering kring bortaklackarna. Det är trevligt att ni kommer, men snälla... Hör ni inte själva hur illa det låter med trumma i Globen?
