Djurgården - Linköping 2-0
"Står man still blir man fast och då händer ingenting"
Citatet ovan är Wikegårds, ett mycket talande citat om Djurgården stora delar av den här matchen.
Linköping, med halva publiken minst på sin sida, inleder bäst och skapar stress och förvirring i Djurgården som inte kommer någonstans under första halvan av perioden. Frustrationen leder dessutom till en onödig utvisning när Ronnie Pettersson åker ut efter bara två minuter för en fasthållning av klubba.
-Första sju, åtta minutrarna tror jag vi befinner oss på Johanneshov faktiskt. Linköping är här, men vi är inte alls med från början, sammanfattar Wikegård inledningen av matchen. Djurgården jobbar sig dock in i matchen och tar över spelet mer och mer, även om det stundtals ser tamt ut nere på isen. Djurgården står inte riktigt upp mot LHC som kör en i mitt tycke lite väl grisig hockey denna eftermiddag. Men nu var det ju Christer Lärking som dömde och inte jag, så varför inte utnyttja fasthållningar modell brottning om man får? Även DIF kom på att det gick bra till slut.
Andra perioden är spelmässigt jämnare och det är farliga chanser åt båda hållen, men både Mikael Sandberg i LHC och Joaquin Gage håller sina nollor.
-Andra perioden är väl också ganska mycket vår, anser Wikegård, vi driver på utan att få den där utdelningen men så får vi den där straffen och gör 1-0 och det känns j-ligt skönt.
Straffen, ja. Upphakad vid blålinjen hindras Djurgårdsspelaren från att komma helt ren och sedan kämpar sig de båda spelarna mot mål tills de hamnar i en hög framför Sandberg. Straff? Ja, det var det och Kristoffer Ottoson gör inga misstag när ställs ensam mot Sandberg. Snyggt och säkert försvinner pucken in i mål, 1-0.
Sista perioden dominerar Linköping och vinner också skotten med 10-5. De trycker tillbaka DIF som blir stillastående och har svårt att göra något konstruktivt med pucken när den väl lämnar LHCs spelare. Försvaret känns rörigt och mer än en gång har Gage hjälp av högre makter när pucken studsar överallt utom just i mål.
Men så kommer det plötsligt, Djurgårdens 2-0, just som vi sitter på läktaren och oroar oss för en kvittering. Fredrik Lindquist förvaltar en passning från Mikael Johansson på bästa sätt och pucken är i mål.
Linköping tar ut Sandberg på slutet i ett försök att nå ett oavgjort resultat, men 2-0 står sig och vi får återigen se Djurgården som segrare i Globen.
Linköping gick segrande ur majoriteten av närkamperna idag och, kändes det som, det var dessutom Linköping som satte tempot i matchen. Djurgården kändes ibland som både ett och två skär efter och Wikegårds citat som jag skrev i ingressen känns som visdomsord som laget måste ta med sig i sin klättring i tabellen. Så fort Djurgården tog i i skridskoåkningen idag, så lossnade spelet. När det blev stillastående klev LHC in direkt och visade att de inte går att underskatta längre.
Men så länge Djurgården kämpar och åker skridskor så är vi tillräckligt bra för att vara på den övre halvan av tabellen när serien är slut. Det är bara att ta i - hela tiden. Särskilt kul var det att se Matthias Trattnig som verkade kämpa tills han spydde i varje byte. Då kan man inte förlora.
Weiderstål sammanfattar sitt lags insats på följande vis:
-Jag tycker inte att vi gör någon dålig ishockeymatch (...) det är hög intensitet, även om det blir lite haffsigt i det höga tempot ibland.
Tillbaka på isen i Globen var idag inte alls Mikael Håkansson, vilket jag antar betyder att han är skadad (och då får jag skylla på dålig research av mig själv) men på sätt och vis var det skönt att slippa se honom i LHCs tröja. Det hade förmodligen gjort alldeles för ont i Djurgårdshjärtat.
I nästa omgång möter vi SSK borta. Tre nya poäng då?
