Målsnålt på Nya Hovet
Djurgårdens hemmapremiär i elitserien gick på ombyggda Hovet, där man tog emot länskonkurrenten SSK i vad som är det närmaste vi kommer ett derby den här säsongen
Första hemmamatchen för säsongen gick av stapeln på det nyligen färdigrenoverade Hovet mot fjolårets nykomling, numera elitserievana Södertälje SK.
Matchen inleddes med att Djurgården nästan omgående fick spela box play, då Niklas Kronwall blev utvisad för en relativt billig interference, som kom att sätta prägel på den första perioden.
Domare Ulf Rådbjer blåste flitigt i pipan och det blev inte mycket till spel i den första perioden. Tempot var en aning segt och det blev en retlig stämning nere på isen.
Niklas Wikegård var efter matchen inte heller nöjd med vad Djurgården presterade i den första perioden:
- Vi är ju hemmalag så vi ska ju trumma på, men vi kommer inte upp riktigt och sen gör vi ett par riktigt dåliga power play som gör att det tar tid innan vi hämtar oss.
Just power playspelet var svagt hos båda lagen på isen under den här matchen. Djurgården, tycker jag, såg dock ut att ha ryckt upp sig en aning mot förra säsongen, även om det finns en del kvar att önska.
- Power play kan vi göra flera 100 procent bättre för Djurgården, menar Wikegård och man kan inte annat än att hålla med.
Första perioden blev mållös, men det hann inte gå många sekunder av den andra förrän hemvändaren Fredrik Lindqvist gjorde sitt första mål för sin nygamla klubb. 1-0 till Djurgården efter bara 19 sekunders spel.
Djurgården blev bättre efter målet och kom igen bra i den andra perioden. Södertälje fick en hel del utvisningar, vilket gav Djurgården chansen att ta tag i matchen, men trots flera lägen, bl.a. i fem-mot-tre, lyckades vi inte få in fler puckar bakom den för kvällen mycket stabile Magnus Lindqvist.
Inte bara Djurgården hade problem med sitt power play-spel. Rådbjer fortsatte att blåsa flitigt och även Djurgården drabbades, vilket - visar det sig - gör mindre eftersom SSK till sina supportrars förtret inte lyckas förvalta sina power play.
- Power play behöver vi nog slipa på lite till, sammanfattar Hans Särkijärvi efteråt på presskonferens, men å andra sidan var han mycket nöjd med sitt lags insatser i box play.
I den tredje perioden höjde Rådbjer nivån, bara en utvisning var för lagen och Södertälje jobbade sig in i matchen och fick mot slutet läge på läge att sätta en kvitteringspuck.
Som Djurgårdare kunde man i kväll bara vara glad att SSK tycks ha väldiga problem med effektiviteten. Ett friläge slarvades bort, då den helt rene spelaren överhuvudtaget aldrig sköt och generellt under matchen verkade spelarna föredra att passa istället för att skjuta. Djurgården tycks dock ha kommit över sitt problem med skotträdsla, 29 skott blev det idag och överhuvudtaget verkade spelarna mer villiga att försöka sätta pucken i mål idag, än vad jag kommer ihåg att de var förra säsongen.
Till slut får SSK sin kvittering. Med mindre än två minuter kvar tvingades Joaquin Gage släppa förbi sig en puck och sedan väntade förlängning.
Nytt för i år (hämtat från NHL, vem är förvånad?) är att sudden death spelas i fyra-mot-fyra och om man får dra några slutsatser efter bara fem minuter så vill jag gärna se att Djurgården gör något åt sitt spel i fyra-mot-fyra.
SSK ägde förlängningen totalt, vi fick inte till någonting och spelet kändes taffligt.
-Sudden… ja, där spelar vi för att vinna. Jag har försökt spela en offensiv ishockey och försöker skapa två-mot-en och kanske bjuda på två-mot-en också, så där blir det ju chanser åt båda håll, sammanfattar Wikegård, men jag har lite svårt att hålla med. Nästa gång vi hamnar i sudden death måste nog spelarna också vilja spela för att vinna och satsa på den offensiva hockeyn. Nu var den Södertäljes.
Straffläggningen vanns av Djurgården efter att Kristoffer Ottoson satt en andra puck bakom Lindquist och Gage räddat två av tre. Men att vinna på straffar är ett antiklimax utan like. Även om elitserien fortfarande lever, så är straffavgörande ett steg på vägen mot självmord.
Målvakterna var isens giganter i en match som inte kommer gå till elitseriehistorien som den mest välspelade och roliga. Gage kommer förmodligen att komma in bra i det svenska spelet och blir förhoppningsvis den målvakt vi väntat på under förra säsongen - annars har vi framtiden på bänken i Björn Bjurling, som väntar på sin chans.
För en gångs skull var det en klack på Hovet, trots att det var elitseriehockey. Välkomna åter, Blue Lightnings, fast lämna hatramsorna hemma i Scaniarinken till nästa gång. De känns just inte ishockey och inte heller särskilt mycket idrott överhuvudtaget.
Tack också till SSK-supportrarna på raden bakom mig som var hjälpsamma nog att plocka ut de fem bästa spelarna i Södertälje.
