Spelarbetyg säsongen 2001/02 [del 3]
I tre delar betygsätter vi djurgårdsspelarnas insatser under säsongen. I del tre betygsätter vi torpederna.
Säsongen slutade snöpligt redan i kvartsfinalserien i år. Föga oväntat kanske för de som följde spelet under säsongens gång. Här betygsätter vi djurgårdsspelarna och deras individuella insatser.
Övriga delar:
Del ett (målvakter och liberos)
Del två (halvbackar)
Nils Ekman, torped, 3 poäng
Djurgårdens stora värvning inför säsongen, elitseriedebuterande Nils Ekman från New York Rangers, började riktigt bra under inledningen av serien och visade att han var en av elitseriens största stjärnor. En knäskada under första bortamötet mot Frölunda i 14:e omgången ledde till några veckors vila och efter det kom Ekman aldrig riktigt upp i den nivå på vilket han inlett sitt elitseriespel. Trots det var han ändå en av DIF:s absolut bästa, samt en av elitseriens bästa. Ekman är en lirare och har vinnarinstinkt som få, något som behövs i Djurgården dessa dagar. Tyvärr leder hans vinnarinstinkt ibland till att han inte kunde hantera en förlust särskilt snyggt, något som syntes inte minst i kvartsfinalerna mot Frölunda. Lär han sig bara att hantera sitt humör och återfår sin fantastiska nivå, så är han det bästa vi kan komma att få se i DIF och elitserien nästa säsong - om han blir kvar, vill säga.
Kyösti Karjalainen, torped, 1,5 poäng
Kyösti personifierar nästan Djurgårdens torpedspel säsongen 2001/2002. Han var långsam, inte särskilt hård i närkamperna, oftast nummer två på pucken och verkade i allmänhet lite vilsen ute på isen. Hans fantastiska spel från slutspelet 2001 var som bortblåst och det verkade mest som att han bara gled runt och väntade på att slutspelet 2002 skulle börja. Tyvärr gjorde det aldrig riktigt det för DIF, vilket ledde till att vi aldrig fick se någon Kyösti som imponerade. Till nästa säsong flyttar Kyösti troligen till Skutskär och division I där han med största sannolikhet kommer vara stor kung på isen. Vi önskar honom lycka till med det.
David Longstaff, torped, 2 poäng
Förste engelsmannen i Elitserien hade en tuff försäsong. Träningen tog hårt på Longstaff och det märktes i inledningen av serien. Efter hand kom han in i tempot mer och mer och hade en period på säsongen då han var riktigt bra. Tyvärr orkade han inte säsongen ut, men viljan var det inget fel på. En godkänd säsong för Longstaff blev det, men han får ändå leta sig om efter en ny klubb efter att Djurgården valt att inte förlänga kontraktet.
Mikael Håkanson, torped, 2,5 poäng
Efter en relativt misslyckad säsong i Kanada där han inte lyckades slå sig in i NHL valde Håkanson att flytta hem till Djurgården. Större delen av säsongen var mycket bra och Håkanson visade bra inställning i de flesta matcherna. Under sista delen av säsongen såg han lojare ut och gjorde inte särskilt mycket nytta på isen. Men största delen av säsongen var som sagt mycket bra vilket gjorde att han vann Djurgårdens interna poängliga; en stark prestation även om man bör kunna kräva att bäste poängplockare i DIF snittar uppåt en poäng per match. Håkanson gjorde ”bara” 37 poäng på 49 matcher.
Johan Forsander, torped, 1,5 poäng
Första säsongen i DIF lämnade mycket kvar att önska för denna kille som värvades som torped (för att ersätta Jimmie Ölvestad?). Målskyttet uteblev och han såg alltför ofta bortkommen ut i anfallen och var för tillbakadragen i närkamperna. Det tog sig dock mot slutet och Johan visade att han trots ett klent första år är en talang att hålla ögonen på. Nästa år vill vi se fler avslut, mer mål och attityd i närkamperna.
Matthias Trattnig, torped, 1 poäng
Torpeden från Österrike hade överlag ingen lyckad säsong hos Djurgården. Han försökte så gott han kunde att anpassa sig till det nya systemet, men med vad som verkade vara bristfällig coachning så gick det inte riktigt. Trattnig kändes en aning för långsam för elitserien och DIF och lyckades bara få ihop 9 poäng (4+5). Det lossnade aldrig riktigt för denna torped som var tänkt att ersätta Christian Sjögren men av hans hårda närkampsspel som han lärt sig under sin tid som collegespelare i Nordamerika, syntes mest bara fula slashingar.
Jörgen Rickmo, torped, 1 poäng
Rickmo värvades med hjälp av Kenta Johansson från Nyköping till den här säsongen. I Djurgården var han anonym och ofta bänkad, förutom när Kenta ville göra ändringar i laget för att förbättra spelet och trodde att Rickmo var rätt spelare för det. Djurgården valde att förlänga kontraktet med Rickmo en säsong, varför är svårt att veta för han såg inte ut att känna sig hemma i DIF:s spel alls. Vi hoppas på mer torpedliknande spel nästa säsong och att Rickmo då kommer in i laget på ett annat sätt.
Andrej Ignatovich, torped, 0,5 poäng
”Igge” kämpade hårt i vartenda byte, smällde på där han kunde (och inte kunde) och visade en het vilja under sitt år i DIF-tröjan, men tyvärr så räckte det inte. Elitserien var en nivå för hög för ”Igge” som såg ut att inte riktigt hänga med. Ett plus för bortdribblingen av Hadelöv i sista mötet mot Redhawks blir det i alla fall.
Jan Pardavy, torped, 2 poäng
Slovakiske Jan Pardavy kom till Djurgården med flera väldigt starka säsonger bakom sig i tjeckiska ligan. Förväntningarna var höga från många men tyvärr infriades de inte. Pardavy var i många situationer alldeles för puckkär och vägrade passa, medan han ibland valde att passa när han själv hade ett lysande läge att göra mål. Med det spelet kommer man inte långt, särskilt som han oftast lallade omkring på isen utan att se det minsta intresserad ut. Vissa matcher glimtade han emellertid till och visade fin teknik. De tillfällena ansågs vara för få av ledningen och Pardavy får som så många andra i truppen leta sig om efter en ny arbetsgivare.
Snittbetyg torpeder: 1,67 poäng
Fotnot: Mathias Tjärnqvist och Christian Eklund spelade för få matcher och betygsätts därför inte.
(Vi har betygsatt spelarna utifrån hur de har skött sin roll i laget och huruvida de har infriat förväntningarna de haft på sig.)
