Slutspelsstämning inramade toppmötet
När Djurgården äntligen lyckades vinna över Färjestad gavs publiken i Globen en försmak av det stundade slutspelet. Även Globens publik visade mot slutet att kapacitet finns till ett riktigt stämningsfullt Globen.
Det börjar lite trevande för Djurgården. FBK inleder bäst och dominerar totalt den första halvan av perioden. Sergej Naumov i mål visar dock att han även den här matchen tänker spela på topp. Djurgården tar sig emellertid samman och kommer starkt efter den tröga starten. FBK:s Ulf Söderström utvisas två minuter för cross-checking och Djurgården passar på att visa att slutspelsformen nått även powerplayspelet. Det är propagandahockey i FBK:s zon och när Nichlas Falk ger oss ledningen med 1-0 känns det som om vi är oövervinneliga. Har vi någonsin kunnat förlora?
FBK visar dock direkt efter DIF:s mål att de inte är sämre än att de kan sätta press mot även ett bra spelande DIF. Mot slutet av den första perioden tar över dock Djurgården över spelet igen.
Andra perioden börjar med en kalldusch. Vi står helt stilla på isen och man undrar om spelarna fattat att perioden börjat. Ulf Söderström tycks i alla fall ha förstått att spelet är igång och efter inte ens två minuter av den andra periodendet är det utjämnat till 1-1. Det tar ytterligare ett litet tag under det att spelet ser tafatt och förvirrat ut innan det plötsligt sker en uppryckning och vi börjar spela bra igen. Efter 15.20 in i perioden gör Tomas Strandberg 2-1 till Djurgården och på läktaren börjar vi på allvar hoppas att vi nu äntligen ska kunna ta FBK.
Kvällens domare, och sämst på isen, var Lars-Johan Ryhed som från början la en riktigt konstig nivå på matchen. Han hade överseende med hakningar, fasthållningar, slashingar och trippingar, varav en hel del var rent ut sagt obegripligt att han missade. Jag tycker nog att det mest var FBK:s överträdelser han missade, men i ärlighetens namn ska väl tilläggas att det fanns en och annan förseelse hos våra killar också som borde gett två minuter.
Den tredje perioden blir en hård kamp om pucken och matchen när FBK febrilt jagar en kvittering. Det är härlig hockey, som dock störs lite av att Ryhed inte tagit tag i de spelförstörande momenten. Säkerligen påverkad av en uppretad Djurgårdspublik plockar han ut Per Lundell två minuter för hakning. Det var förmodligen den mjäkisgaste hakningen på hela matchen. Jag hade sett undrande ut jag också, om jag varit Lundell i den situationen. Djurgården förvaltar dock inte detta powerplay lika väl som i den första perioden. 2-1 står sig och med tre minuter kvar tar FBK först time-out och sedan ut Martin Gerber. Detta sker efter att Jocke Eriksson och Marcel Jenni fått varsin 2:a för roughing.
FBK satsar på spel fem mot fyra och ingen målvakt. Det leder inte till mål åt vare sig det ena eller det andra hållet. I stället brakar aggressionerna loss nere i FBK:s ena sarghörn när 39 sekunder återstår av matchen. Thomas Rodhin har en avvaktande utvisning för hakning hängande över sig när slagsmålet kör igång och när Ryhed och hans linjemän rett ut situationen har han dessutom en för armbågstackling att kvittera ut. Dieter Kalt och Musse Håkanson får varsin 5+20, Peter Hammarström och Nils Ekman (som såg ut att slåss för kung och fosterland och fick ovationer av den hetsande hemmaklacken) klarade sig undan med bara 2+2. Samtliga utvisningar för roughing.
Djurgården håller undan även de sista 39 sekunderna och vi har äntligen slagit FBK. Precis i ögonblicket för slutsignalen gör det inte så mycket att de vunnit alla tidigare möten. När slutsignalen går är vi oövervinneliga.
Publiken i Globen höll igång överraskande bra och det lät till och med emellanåt som en klack från Järnkaminernas kurva. I slutet av den tredje perioden visade dessutom vår kurva att vi kan sjunga för Djurgården om vi bara vill. De sista minuterna var det slutspelstämning även i Globen.
På motsatt sida var det dock inte slutspelstämning. Jag vet inte var det var för sponsorjippo som pågick, men jag vet att så länge specialinbjudna gäster (eller vad det nu var?) gång på gång på gång försöker dra igång vågen (vågen?!) i Globen så får de finna sig i att bli utbuade.
Mikael Håkanson tangerade i kväll sin högsta notering för antal poäng på en säsong. Hans poängbästa är 34 poäng (från säsongen 1999/00) då han gjorde 17 mål och lika många assists. Hittills i år har han gjort 13 mål och 21 assists. I och med sitt matchstraff i kväll så klättrade han till tredje plats i Elitseriens utvisningsliga. 72 minuter har han hunnit avverka i utvisningsbåset. Den noteringen är personligt rekord för Musse som har blivit än fränare efter året i Kanada.
Sen har jag bara en liten, stillsam fundering. Färjestad är elitseriens just nu i särklass bästa lag. De har ett fantastiskt spel och hittar varandra oroväckande bra på isen. Så varför nedlåter de sig till hakningar och trippingar och fasthållningar? De är väl bättre än så?
Om en vecka smäller det igen. Färjestad har börjat veckopendla till Stockholm.
