Tråkig match mellan två formsvaga lag
Södertälje och Djurgården möttes i en match som inte innehöll särskilt mycket skönspel. I stället var det tuffa tag och en del tjuvnyp.
Nationalsången var som vanligt hemsk i Scaniarinken. Bortsett från att människan tror att han är Christer Sjögren, så pratar han nationalsången och än värre; han "sjöng" helt fel i ett stycke i början. Vad han sjöng har jag ingen aning om...
Efter den pinsamma stunden så drog matchen igång, vilken skulle komma att bli någorlunda pinsam den också. I första perioden hade DIF övertaget, men SSK är ett vasst kontringslag. Just så gjorde man också sitt enda mål i matchen. En snabb pass upp till SSK:are på offensiva blå, samtidigt som David Svee kom in från utvisningsbåset, gjorde att SSK kom två mot en med Djurgårdsförsvararen. Det slutade med att Gabriel Karlsson efter visst bök kunde sätta pucken bakom en chanslös Sergej Naumov.
Djurgården hade som sagt övertaget, men sköt alldeles för sällan. Åtta skott i första perioden följdes av fem skott i den andra perioden, men trots det kunde man kvittera. Jocke Eriksson, som gjorde en ny lysande insats, snurrade upp hela SSK-försvaret innan han fick på ett bra skott som styrdes in i mål av välplacerade Kyösti Karjalainen.
I övrigt var andra perioden inget att hurra för. Jan Pardavy åkte på en smäll och tvingades utgå (se separat artikel). Nisse Ekman hade tidigare gjort några byten i matchen, men klev då in och spelade tillsammans med Jörgen Rickmo. Ekman gjorde några rusher, men det syntes mycket väl att han har legat sjuk i feber ett tag.
Det sista som hände i perioden var att Mikael Håkanson blev förbannad på David Svee (troligtvis sade Svee något opassande) och slog till honom - innan domaren ens hade släppt pucken efter en föregående utvisning. Resultat blev att båda fick sitta två minuter i utvisningsbåset.
Tredje perioden blev något bättre, men överlag var kvaliteten på matchen ganska låg. Södertälje tog över spelet lite i perioden, men inte tillräckligt mycket för att hindra DIF från att ta ledningen. Micke Johansson tog ner pucken på volley och förde in den i SSK:s zon. SSK-supportrarna skrek, de flesta troligtvis på hög klubba, men faktum var att Johansson med stor sannolikhet faktiskt var offside. Det missade dock både jag och linjedomaren, så efter att ha satt sikte mot målet satte Micke pucken i detsamma till 1-2. Assisten på målet fick Matthias Trattnig.
Efter 17:31 av perioden åkte Jörgen Rickmo tveksamt ut för charging. Så fort Södertälje hade etablerat sig i Djurgårdens zon åkte målvakten Rolf Wanhainen ut och en extra utespelare in. Det visade sig bli ett ödesdigert drag. Micke Johansson fick kontroll på pucken och förde ut den ur egen zon. Samtidigt kom Jörgen Rickmo ut ur utvisningsbåset och fick pucken av Micke. Rickmo hade en SSK-försvarare mot sig i sidled, men kunde säkert lägga in pucken i öppen kasse och avgöra matchen.
Matchen höll som sagt ingen högre klass. Inte heller domare Ryhed får godkänt för sin insats. Han missade flera saker åt båda hållen, och han hade ingen större kontroll på vad spelarna gjorde på planen. En SSK-spelare (Grigorij Pantelejev om jag såg rätt) fick Micke Magnussons klubba i ansiktet och började blöda. Det var inte avsiktligt av Magnusson, men något oförsiktigt. En utvisning hade suttit på sin plats, om inte annat för att lugna ner känslorna. Peter Popovic fick tidigare i matchen även han en smäll i ansiktet och började blöda, men han tejpades och fortsatte att spela matchen ut.
Förutom de redan kända skadorna och sjukdomarna stod Ronnie Pettersson över matchen. Niklas Kronwall gick därför ned från sin nya roll som torped till att spela libero.
Bäst i Djurgården var Joakim Eriksson, med konkurrens av David Longstaff. Även Micke Johansson var en av de bättre på planen, precis som Nichlas Falk. I övrigt kan man kräva mycket mer av laget.
