Djurgårdsvinst efter måldramatik.
Tre poäng till Djurgården i en match som kom att handla mest om 2-0 som blev 1-1.
Det var en konstig kväll på Hovet. Första perioden gav inte mer än en gäspning och en otäck känsla av att det skulle bli ytterligare en dussinmatch, där inget hände och där målchanserna skulle vara få och målen än färre. Men inget kunde vara mer fel.
Andra perioden bjuder på en överraskande vändning och ett bevis för att målkamerorna kanske är lite för användbara. Ingen har väl undgått debatten om Luleås kvitteringsmål till 1-1, en kvittering som uppdagades när Djurgården genom Björn Nord gjorde 2-0, ett mål som sedan underkändes.
För att börja från början så var den första perioden som sagt inte mycket att glädjas över. Det var segt och händelselöst och karakteriserades mest av icingpuckar.
Vid ett tillfälle är Henrikssons bur ur läge, men trots att han försöker påkalla uppmärksamhet på detta fortsätter spelet och Luleåkeepern får själv bäst han kan försöka få målburen på plats. Jag tycker nog han skulle ha lämnat den ifred. Det är inte hans jobb att agera vaktmästare under match och inte hade det blivit mål heller.
Två Luleåutvisningar blir det i perioden, men DIF förvaltar ingen av dessa särskilt väl.
På presskonferensen efter matchen beskriver båda Ulf Taavola och Lill-Kenta den första perioden som trevande. Man skulle också kunna säga att den var riktigt tråkigt. Micke Johansson skjuter i stolpen med två minuter kvar och Luleå bränner några lägen under perioden, men roligare än så blir det inte.
I den andra perioden blir det först till att vänta på att Canal+ är redo att starta sändningen. En orange saftblandare snurrar ihärdigt på mellan båsen och irritiationen är märkbar, inte minst bland publiken. Till slut får vi i alla fall sätta igång matchen igen.
Det börjar bra och efter fem minuters spel vinklar Johan Forsander in pucken i nättaket bakom ”Hento” och vi har
1-0 till Djurgården.
Sedan drabbas Djurgården av två utvisningar på varandra och tvingas spela 3-5 i fyra sekunder. Dock är det ingenting som oroar. Sergej Naumov har som vanligt turen på sin sida och trots en hel del vansinnesfärder ut i sarghörnen och på banan så lyckas han ändå hålla undan, med viss hjälp av Luleås ineffektivitet ska tilläggas. Det är inte svårt att förstå varför det muttras allt starkare i LHFs supporterled.
Sedan sker då det som ska vara det stora samtalsämnet för kvällen.
Björn Nord gör 2-0, tror vi.
Domare Sjöberg beger sig in i sekretariatet för att konsultera måldomaren över telefon. För att godkänna DIFs mål, undrar vi på läktaren, var inte Nords puck självklart inne? Efter flera minuter kommer Sjöberg ut, slår ut med händerna, klockan dras tillbaka ca en minut och istället för 2-0, står det plötsligt 1-1 på resultattavlan. Behöver jag säga att det blev ett öronbedövande ”Domarjävel” på Hovet. Vad som hände fick jag just då inte veta, eftersom den totala ljudmattan av missnöje dränkte allt som sekretariatet sa om situationen då.
I efterhand kommer nu händelseförloppet: Innan Djurgården vänder spelet och Nord gör mål, har LHF en ribbträff bakom Naumov. Mål, menar Luleå och avvaktar en avblåsning för att kunna kräva en videobedömning av situationen. Avblåsningen kommer i och med att Nord gör mål. Telefonkonsulterandet rör alltså inte alls Nords puck som solklart var inne, utan LHFs eventuella mål. Och enligt målkameradomaren var ribbträffen inte en ribbträff, utan ett mål. Alltså står det 1-1. Alltså ska tiden tillbaka en minut till det då pucken var i mål. Alltså har Björn Nord aldrig gjort 2-0 eftersom spelet inte skulle ha pågått. Patrik Sjöberg som dömer matchen gör ingenting regelvidrigt, men får ta emot publikens högljudda missnöje. Om pucken var inne eller inte, det är frågan. Canal+:s TV-bilder visar bara ribbträff och på presskonferensen säger Lill-Kenta att han hoppas att det verkligen var mål. Själv, menar han kunde han inte se något annat än att pucken bara tar i ribban, men han hoppas ändå att det var mål, nu när bedömningen gjordes så. Taavola säger inget direkt om situationen. Båda tränarna är i alla fall överrens om att målkamerorna är bra.
Vidare i matchen så byts snart vårt förvirrade missnöje i glädje när Kristofer Ottosson mindre än en minut efter diskussionen med målkameran, gör 2-1.
I den tredje perioden utökar Nils Ekman till 3-1 och vi börjar känna oss lugna igen. Det blir nog seger i alla fall, trots det konstiga som hände i andra peridoden.
Tji fick vi för vår säkerhet. LHFs Kauppila lyckas utan svårigheter ta sig igenom DIF-försvaret, rundar Naumov som går ut för att stoppa honom och så lägger han i pucken. I öppet mål, skulle man kunna skriva, men jag tycker inte det räcker för att visa på hur öppet det målet faktiskt var. Nervositeten börjar sprida sig och det går inte bättre än att det plötsligt blir 3-3 till gästerna från Norrbotten. Naumov blir riktigt arg, vilket man kan förstå. Ska vi tvingas se en förlängning och straffläggning? Nej, tack och lov sätter Djurgården siktet framåt. Trötta på att tappa en match i slutminutrarna förmodligen och Musse Håkanson sätter 4-3.
Med ca 3 minuter kvar retar LHFs Toivo Suursoo upp Nils Ekman riktigt ordentligt, vilket leder till ett jätteslagsmål, som ger båda spelarna matchstraff. Det livar om inte annat upp publiken på Hovet som sjunger hyllningsramsor åt Nisse, vilket måste kännas bra för honom, särskilt efter att Suursoo nog var den som segrade i fighten. Han behövde i alla fall inte sätta på sig tröjan efteråt.
Matchen slutar med att LHF tar ut målvakten, trots att Hedström sitter utvisad och spelar fem mot fem med öppen bur. Trots att vi har pucken i LHFs zon får vi inte in den och matchen slutar efter mycket om och men och diskussioner 4-3 till Djurgården.
I Djurgården var framförallt Ottosson och Ekman riktigt bra idag. Johan Forsander dubblade sin målskörd och detta är troligtvis bara början på hans karriär i målprotokollet.
I bortalaget imponerar Henriksson i målet, i ett lag som mot slutet blev allt mer grinigt.
Domare Sjöberg fick som sagt ta mycket skit från publiken idag, trots att han inte kan lastas för bedömningen av 1-1.
När han har lämnat över till måldomaren kan han inte göra annat än att följa hans bedömning och LHF gjorde inget fel som bad om granskning på sitt ribbskott. Jag har personligen inte sett några TV-bilder, men efter telefonkonsulterande med oberoende hockeymänniskor som såg matchen på Canal+, var pucken inte inne i mål. "5-2 till Dju´går´n" sjöng supportrar efter matchen. Inte riktigt, kanske, men som Lill-Kenta sa på presskonferensen efter matchen; vi kan inte hoppas på annat än att måldomaren fattade rätt beslut. Och det är hans beslut som gäller.
Sen tycker jag att Sjöberg borde varit mer vaken och blåst flitigare i pipan, men på det hela taget gjorde han en helt okej insats.
Matchrapporten är skriven av Emelie Swartz, ingen annan.
