Djurgården skänkte HV71 tre poäng
Andra 1-4-förlusten för Djurgården denna vecka och det är ingen slump. Viljan att vinna saknas och HV71 såg inte ut att behöva ta ut sig alltför hårt för att få tre poäng med sig hem till Jönköping.
Det ska sägas på en gång så att det inte senare i texten uppstår några oklarheter: Det ligger inte något orättvist i HV71:s seger över Djurgården i kväll. Det är helt i sin ordning att HV vinner med klara 1-4 i Globen och det är helt i sin ordning att Djurgården tar noll poäng.
Ingenting varken ska eller kan skyllas på HV-spelare som spelar fult eller Roger Öberg som dömer dåligt, för det finns ett lag som är ensamt ansvarig för förlusten ikväll, Djurgårdens IF.
Första perioden ser ut att börja bra, spelet går fram och tillbaka och man kan börja hoppas på en riktigt rolig match.
Ack, vad man bedrog sig. Ronnie Petterson drar på sig en utvisning efter 6.12 och det ser farligt ut framför Östlund i målet, men pucken går inte in. HV fortsätter sedan att försöka få in pucken och efter att vi inte har kunnat förvalta ett power play, så gör HV71 mål i den 13:e matchminuten genom Oleg Belov. Pucken styrs effektivt rakt in i mål via benet på Kristofer Ottoson.
Men ett mål är inget mål, kan man hoppfullt säga och börja se fram emot vändningen och när Djurgården tar tag i matchen. När perioden är slut står det fortfarande 0-1 och jag sammanfattar perioden med "bränna målchanser". Trattnig bränner ett jätteläge med ca 4 minuter kvar, vilket är talande för den första perioden, där Djurgården inte lyckas skapa en enda farlig målchans mot Stefan Liv.
Andra perioden är som andra perioden är mest i Globen. Vi slarvar med pucken och vi missar markeringar och så står det 0-2. Anders Huusko (släkten är värst brukar det ju heta) gör mål efter 7.22. Då har HV redan missat att göra mål på ett jätteläge redan efter två minuter och att den pucken inte gick in, det är faktiskt obegripligt. Sedan gör Roger Öberg den första stora missen för kvällen. Johan Forsander trixar bort flera av sina gamla lagkamrater i mittzonen och sätter fart mot Liv när han kapas vid mittlinjen. Solklart, men Öberg väljer att låta det passera. Obegripligt.
17.52 tar Öberg en dubbelutvisning; Karjalainen för en armbågstackling och Pavlikovsky för osportsligt uppträdande; men var HV inte sex man på banan när du blåser av för dina utvisningar? Ska det inte bli lagstraff då, herr Öberg? Är det du och dina linjemän eller jag och mina medsupporters på läktaren som inte kan räkna? Får man inte ta två spelare från samma lag på samma gång?
Inte för att det hade spelat någon roll, vi hade säkert ändå bara tappat pucken och inte skjutit.
I den tredje perioden rullar det först vidare som vanligt, HV pressar, Djurgården får ett power play, men det är slött och oinspirerat och jag räknar till noll avslut mot Liv.
Det vore en underdrift att påstå att publiken vid det här laget uppvisar en viss frustration över våra hjältars spel på isen. Vi får snart dock en andra chans att spela 5-4 och den här gången kommer det vi väntat på hela kvällen, Nichlas Falk ser äntligen till att det blir mål och reducerar till 1-2 efter 7.22
Så börjar det hända något. Efter att Strandberg suttit av en utvisning för hög klubba börjar vi plötsligt spela och skapa press mot Stefan Liv. Kan det bli kvittering?
Nej, det kan det inte. Öberg hittar en slashing och skickar ut Karjalainen två minuter 16.09. Så arg som jag var på Öberg då, vet jag inte när jag var på en domare senast och när HV utökar till 1-3 så är det inte Djurgården det buas åt. "Tack Öberg" skrev jag i matchprogrammet. Bittert? Ja.
1-4-målet görs i öppen kasse efter att Östlund fått lämna målet och vi satsar på sex utespelare. Det slarvas tyvärr återigen med pucken och sämre hockeyspelare än att han kan pricka öppet mål är inte den för kvällen framstående Johan Davidsson i HV71.
För andra gången den här veckan buar publiken i Globen ut Djurgården. Det är inte för att vi har förlorat. Det är för att vi har gett bort matchen till HV71 och inte ens ville göra motstånd när de kom och utmanade oss om segern.
Det är för att vi börjar spela ishockey som vi är vana att se Djurgården spela ishockey när det återstår ca 10 minuter av ordinarie matchtid.
Stefan Liv utses till bäste spelare i HV. Var han ens svettig? Liv fick göra en riktig räddning på hela matchen. Jag hade dessutom gärna velat se HV71 vara så bra som tidningar och tv säger att de är. Jag hade velat se HV71 prestera sitt yttersta och visa Stockholms Stolthet att de kan bli ett hot om SM-guldet i vår. Tyvärr så fick vi inte se något av detta, eftersom HV fick spela iallafall två perioder utan riktigt motstånd och alltså inte behövde ta ut sig nämvärt. Guldkanditater är de säkert. Tänker vi också vara det?
Även om Roger Öberg inte har något med HV:s seger att göra, så kan kvällens match inte ha varit någon utav hans bättre matcher. Han missar solklara överträdelser åt båda hållen och plockar ut för saker som jag ibland undrade fanns över huvudtaget. Blommor fick han hursomhelst före matchen, eftersom han numera betecknas Stor Grabb.
Thomas Östlund stod i målet i afton och gjorde varken till eller ifrån. Vi kan nog räkna med att han blir kvar mot Modo och framåt, tillsdess att han presterar en halvtaskig insats. Då är Naumov tillbaka. Kanske vore det dags att fokusera på en målvakt som får fortsätta att stå även om han misslyckas en match. Självförtroende betyder om inte allt, så väldigt mycket och det vore kanske bra om vi har iallafall en målvakt som vågar spela utan att riskera att bli bortplockad om han har en dålig dag. Om det är Naumov eller Östlund spelar egentligen mindre roll.
Det krävs en fundamental attitydförändring inför lördagens match mot Modo i Örnsköldsvik. Vill vi vinna eller vill vi inte vinna?
Jag hoppas att vi vill vinna.
Jag vill att vi ska vinna.
