Vinst trots en riktigt dålig match av Djurgården.
Djurgårdsklacken som var på besök i Gavlerinken var dock godkänd.
Hockeysäsongens första bortaresa bar av till Gävle för match i 22:a omgången mot Brynäs. Två bussar gav sig iväg, men ingendera var fylld till maxgränsen. Det är tråkigt att det är så dålig uppslutning på hockeyresorna, särskilt när det bara kostade en hundralapp för att ta sig upp, och ytterligare 90 kr för entrébiljett.
En av bussarna var från Sektion F och de hamnade en bra bit från klacken i Gavlerinken. Därför blev det endast folk från en buss som höll igång i hallen, men det var gott om Djurgårdare där som inte hade tagit sig dit med hjälp av Järnkaminerna. Stämningen blev därmed godkänd, men inte så mycket mer.
Djurgårdsklacken i Globen klagas det på; men Brynäs klack var inte mycket bättre den. Förvisso var medelåldern högre än i Globen, men ljudnivån var pinsam låg. Det var mycket annat folk i Gavlerinken också än klackmedlemmar; totalt dryga 6000 bevittnade eftermiddagens match. Dessa applåderade när skylten på resultattavlan visade ”klapp, klapp, klapp”. Annars lät det ganska precis som på en vanlig Djurgårdsmatch, skillnaden är bara den att Gavlerinken är mindre än Globen och att de som väl låter verkligen hörs, till skillnad från i Globen.
Målvakterna räddade sina lag kvar i matchen
Matchen har våra Brynäskollegor skrivit om, men jag ger några av mina intryck från matchen ändå, sedda ur gul-röd-blåfärgade ögon. Kortfattat kan man säga att matchen såg ut som Djurgårdens säsong har sett ut hittills för det mesta. Man spelar bra i första perioden, för att sedan vika ner sig i andra, för att återhämta sig lite i tredje. Ingen av perioderna går dock till historien som underhållande. Djurgården hade förtvivlat svårt att ta sig in i offensiv zon, och Brynäs hade nästan lika svårt de. Men när väl lagen skapade chanser var det farligt; båda målvakterna spelade riktigt bra och räddade sina lag vid ett flertal tillfällen. Sergej Naumov överglänste dock klart sin kollega i Brynäsmålet Mattias Pettersson.
Uruselt passningsspel
Passningsspelet från Djurgårdarnas sida kan man egentligen inte prata om, för det existerade inte. För det mesta dumpade man bara pucken i offensiv zon, där Brynäsarna kunde ta kontroll över pucken. När man väl försökte passa hamnade säkert 1/4 av puckarna hos Brynäsare, 2/4 någon helt annanstans, och 1/4 hamnade rätt hos en medspelare. Så såg det särskilt ut i den andra perioden, medan de andra perioderna var något, men inte mycket, bättre passningsmässigt. Matchen spelades av på slutet och då presteras definitivt ingen hockeyunderhållning.
Låg nivå på domare
Domare Lahti var inte heller direkt verksam till en bra hockeymatch, då Brynäsare tilläts haka, hålla fast och armbågstackla våra spelare. I slutet av matchen, när Brynäs hade tagit ut målvakten och kämpade för en reducering, borde han ha tagit minst två solklara utvisningar som utspelades mitt framför ögonen på honom själv. Men han fegade och lät Brynäs fortsätta som man har gjort de senaste åren med sin ryggsäckshockey.
Många svenska domare håller en låg nivå, medan egentligen bara en är godkänd, och det är så klart Ulf Rådbjer. Han har sina dåliga dagar, men dömer överlag bra och håller en jämn nivå i matcherna. Lahti är raka motsatsen, han växlar skitutvisningar med att släppa solklara hakningar och fasthållningar. I dag åkte till och med en Djurgårdare ut för att ha blivit utsatt för en interference… Min åsikt, precis som de senaste åren: Lahti är Elitseriens sämsta domare.
Klaga mer skall jag faktiskt göra. Flera Brynässupportrar, förvisso merparten ungar, stod i Djurgårdens klack. Vad Brynäs håller på med kan man verkligen fråga sig när de planerar så dåligt.
Bra beslut av Järnkaminerna
Beröm skall emellertid också delas ut. Järnkaminerna visade bra omdöme när man inte tillät två personer att följa med på bussen hem. Dessa hade blivit utslängda från klacken av ordningsvakter på grund av att man gjorde nazistiska hälsningar på läktaren. Järnkaminerna beslutade efter matchen att de personerna fick ta sig hem bäst de ville, men inte på deras buss. Ett viktigt, och lika självklart, ställningstagande.
