Djurgården effektivast i Globen
Effektivt powerplayspel för Djurgården fällde avgörande i årets andra Stockholmsderby som i övrigt att mycket att önska.
Torsdagkväll och derbydags i Globen. Trots sen ankomst till globenområdet saknades de vanliga köerna vid biljettkassorna och svartabörshajarna letade fribilt efter kunder. Det kändes på lång väg att det inte skulle bli fullsatt vilket och bekräftades när matchen var igång. Halvfullt på kortsidorna och tomt på Etage 7. Publikensiffran visade sig sedan vara 8351, en väldigt låg siffra för att vara ett elitseriemöte mellan AIK och Djurgården.
Den rätta derbystämningen ville heller inte infinna sig, varken på läktaren eller på isen. AIK-klacken försökta visserligen sjunga och hålla liv men hade svårt att få motstånd då klacken, eller vad man nu ska kalla det, på andra kortsidan endast vaknade till liv när Djurgården gjorde mål. Med fotbollsderbyt från i måndags i bakhuvdet, med 8500 personer på varje kortsida, kändes det rätt avslaget. Det är ännu långt till hockeyfeber i huvudstaden.
Matchen då? Första perioden var en ganska slätstruken historia där AIK inledde bäst utan att lyckas få dit pucken bakom Naumov i Djurgårdskassen. AIK fick ett tidigt 5-mot-3-läge i över en minut utan att lyckas skapa speciellt mycket. Det tog för lång tid att etablera tryck i anfallszonen och när man väl ställt upp sig slarvades det i passningsspelet.
Istället kunde Djurgården smälla in två snabba mål i den första perioden efter att ha utnyttjat sina två första numerära överlägen på bästa sett. Först en styrning av Kristofer Ottosson efter skott vid blå från Edvin Frylén som helt ställde Nicklas Bäckström i AIK-målet. Sedan en snygg soloprestation av Kyösti Karjalainen som retfullt enkelt kunde promenera in framför mål och stänka upp pucken i plockhandskrysset bakom Bäckström.
AIK hade svårt att skapa några riktigt heta chanser efter baklängesmålen även om laget jobbade hårt i forecheckingen. Det var kul att se ungtuppar som Jämtin och Hagos fullfölja i sargerna och smälla på betydligt större och äldre spelare så som Rohlin och Magnusson.
I inledningen av den andra perioden fick matchen nytt liv då AIK äntligen fick hål på Naumov. David Engblom försökte både två och tre gånger innan han lyckades få rätt riktning på pucken då han från nära hålla skickade in 1-2.
Det blev bättre fart på matchen i den andra perioden efter reduceringen och ett tag böljade det ganska friskt fram och tillbaka över isen utan några spelavbrott. Domare Lärking gjorde en klart godkänd insats men råkade mitt i perioden komma ivägen för en Djurgårdsspelare och hade ingen chans att stå upp utan damp retfullt ned på ändan vilket givetvis rev ner skratt och hånfulla rop från läktaren.
AIK hade ett par jättechanser att kvittera ledningen men både Andreas Jämtin och David Bornhammar var inte tillräckligt vakna när chanserna dök upp. Jämtin lyckades med konststycket att runda Naumov för att sedan inte få pucken från isen där Naumovs utsträckta klubba täckte.
Den tredje perioden inleddes rätt trevande från båda håll även om det var AIK som behövde ett mål för att kvittera matchen. Istället var det Djurgården som efter 7.32 utökade till 3-1 genom Jan Pardavy som fick öppet mål efter förarbete av Nisse Ekman som solokört. Pardavy såg först ut att ta för god tid på sig men lyckades sedan hitta in med pucken precis under ribban. Minuten senare kunde Djurgården definitivt avgjort matchen då Ottosson fick fritt från blå men skottet efter en fint åt vänster gick långt utanför.
Den sista perioden bestod annars av mycket bök och stök vid sargerna och Djurgården ansträngde sig inte allt för mycket när det gavs tillfälle till anfall. De sista 10 minuterna av matchen försökte AIK desperat få till en reducering och chanser fanns det gott om, men den rätta skärpan saknades. Andreas Jämtin var på nytt framme men båda gångerna var Leif Rohlin i vägen.
Med mindre än fyra minuter kvar av slutperioden drog Matthias Tratting på sig en onödig utvisning för Djurgården och AIK fick chansen med en man mer. Djurgården kunde dock enkelt avstyra ett tämligen misslyckat powerplay och enda skottet mot mål stod David Bornhammar för och den pucken plockade Naumov snyggt. Djurgården kontrollerade sedan ut matchen och vann rättvist med 3-1.
Matchen avgjordes i den första perioden där Djurgården visade prov på sitt gamla adelsmärke, powerplayspelet. AIK gjorde ingen dålig insats, kämpaglöden fanns där men spelarna var inte tillräckligt skickliga framför mål. Dessutom gjorde Djurgårdens målvakt en bra match. Intrycket av mästarlaget Djurgården så här långt i serien är annars att de saknar mycket av den fart och fläkt framåt som präglade läget förra säsongen. Det känns inte alls lika farligt nu när laget går till anfall som tidigare säsonger. Trots tvåmålsledning tidigt fanns det flera tillfällen för AIK att kvittera såväl i andra som tredje perioden.
Intrycket av AIK är att man helt klart räcker till spelmässigt i år men att laget gärna behöver ledningen i matchen för att få ut mer av sitt spel. Peter Kumpulainen och Andreas Jämtin blir bara bättre och bättre för varje match som går och Yared Hagos är en stor talang som kan gå långt.
Djurgårdstränare "Lill-Kenta" Johansson var efter matchen nöjd med sina backar Mikael Magnusson och Leif Rohlin som fick dubbla sedan Ronnie Pettersson fått utgå på grund av en krånglande ljumske.
- Vi gör en gedigen insats förutom i den andra perioden då AIK tog över matchen. Det var en match präglad av mycket kamp och derbykaraktär, sa Johansson som annars såg fram emot att äntligen ha en spelledig helg.
AIK:s tränare Kari Jalononen var också nöjd med det spel laget presterade men inte effektiviteten framför mål.
- Gör man bara ett mål hjälper det inte. Just nu känns det hårt, vi spelar bra men får inga poäng. Vi försökte spela offensivare och kvittera men då kom också misstagen.
För AIK:s del väntar nu en bortamatch på lördag i Karlstad, ingen lätt motståndare heller. Det blir för övrigt AIK:s första besök i den nya Löfbergs Lila Arenan.
Skrivet av Anders Nettelbladt
