Bäckström sänkte Djurgården
AIK-målvakten räddade två poäng åt sitt lag med 18 räddningar i slutperioden, och ytterligare tre i straffavgörandet.
Djurgården inledde derbyt i ett furiöst tempo och skapade tre jättechanser under de första minuterna. Micke Magnusson missade öppet mål sedan han dragit bort AIK-målvakten Bäckström, Björn Nord sköt i ribban och Andrei Ignatovitch sköt ett skott i slottet som strök ena stolpen.
Allteftersom tappade Djurgården därefter i matchen medan AIK kom in i den. De skapade betydligt fler chanser än hemmalaget, och tog även ledningen med 1-0 då notoriske DIF-dödaren Per-Anton Lundström (karln som bara gör mål mot Djurgården) slog till direkt efter tekning, ett skott som Thomas ”Osten” Östlund borde räddat då han var oskymd. Osten var sedan också helt snett ute några minuten senare då han serverade ex-Djurgårdaren Niklas Anger öppet mål efter ett mindre lyckat ingripande med klubban, Anger kom dock ur vinkel och lyckades inte pricka in pucken i kassen. En period som gick i AIK-tecken efter Djurgårdens fina inledning.
I den andra perioden fortsatte Djurgården att spela dålig hockey fram till ungefär halva matchen, då man vaknade till liv och skapade tre nya riktigt giftiga chanser på kort tid. Därefter var det Djurgården som ägde matchen, utan att på något sätt imponera, åtminstone i mittperioden som var uppseendeväckande händelsefattig. AIK hade egentligen de sista 30 minuterna bara en enda riktigt farlig målchans, Yared Hagos ren i slottet i tredje perioden, junioren Hagos sköt men Östlund tog revansch på missen i första perioden och räddade pucken. Faktum är att Djurgården bara lyckades skjuta 13 skott på mål i de första två perioderna, rent ut sagt pinsamt svagt av ett lag så namnkunnigt som detta. AIK ställde upp med mycket folk i mittzonen och formerade en köttmur bestående av tre man på egen blå linje som Djurgården hade oerhört svårt att såga sig igenom.
I slutronden lyckades så DIF äntligen spräcka Bäckströms nolla då Nichlas Falk lyfte in en retur fram till 1-1. Innan dess hade Nils Ekman bränt ett friläge i numerärt underläge. Målet blev startskottet på en mäktig offensiv från mästarnas sida, och de flesta var övertygade om att det bara var en tidsfråga innan både tvåan och trean skulle komma med tanke på de chanser Djurgården fortsatte att skapa. Håkanson var ren från kanten, bröt in framför mål men prickade stolpen. Ekman fick sitt andra friläge för kvällen, försökte sig på en lång dragning men återigen var Bäckström i vägen. I slutminuten kom Kyösti Karjalainen i ett två-mot-en-läge, avslutade själv men skottet gick några centimeter utanför kryssribban. Bäckström var inte bara suverän, utan hade marginalerna på sin sida också. Även Paradavy och Ignatovitch kunde sånär peta in en puck, Ignatovitch på en retur som slank strax utanför. DIF vann skotten med 19-4 i tredje perioden och visade äntligen prov på den kapacitet laget besitter. Självfallet borde man också avgjort matchen här.
I sudden fortsatte Djurgården att jaga segermål, Musse Håkanson hade ny jättechans och på returen fick Ignatovitch öppet mål men crosscheckades ned innan han kunde lyfta in pucken. Djurgården fick således spela powerplay men det var något som inte stämde under kvällen. Statistiskt var DIF effektivast i powerplay i Elitserien inför derbyt, men under kvällens 10 minuter lyckades man knappt komma in i offensiv zon. Hade lagets powerplay fungerat normalt hade Djurgården tveklöst vunnit den här matchen med tre-fyra mål.
Nu blev det istället straffar alltså, och där fortsatte Bäckström att storspela. AIK:s nye canadensare Paul Brousseau var ende målskytt fram till det att Jan Pardavy lyckades kvittera i straffläggningens sista omgång. I extraomgången fick bägge dessa nytt förtroende, Brousseau svarade för en repris på sitt första mål då han rundade Östlund men denna gång åt vänster. Pardavy å sin sida såg ut att ha lurat bort Bäckström med en fint då denne ännu en gång längs med isen fick ut ett benskydd och fixade en bonuspoäng åt sitt lag.
Hemmaspelare som utmärkte sig:
Ytterst få denna kväll. Nils Ekman var den som var aktivast offensivt, men utmärkte sig väl mest som målsumpare: två missade frilägen i slutperioden och dessutom en miss på straffarna. Det man kanske istället bör ta upp är hemmaspelarna som inte utmärkte sig – absoluta toppspelare som Kristofer Ottosson (fortfarande poänglös denna säsong), Mikael Johansson och Björn Nord glimtade bara till periodvis och vi har betydligt högre krav på dessa än vad de levde upp till i det första derbyt för säsongen.
Bortaspelare som utmärkte sig:
Målvakten Niklas Bäckström var självfallet mannen på allas läppar efter slutsignalen. Hade en ganska lugn afton med bara 13 skott de första två perioderna, innan Djurgården exploderade i tredje med 19 skott. Då fick Bäckström bekänna färg rejält och som konstaterat, rädda sitt lag från ett stort nederlag. I övrigt var det ”ungdomskedjan” med Yared Hagos, Peter Kumpulainen och Niklas Anger som var genomgående bäst i AIK. De checkade fast Djurgården flera gånger i offensiv zon och 18-åringen Hagos täcker pucken så bra att det ibland verkar vara helt omöjligt att ta pucken ifrån honom.
Domaren:
Ulf Rådbjer hade en ganska hög nivå som passade bra i matchen och gjorde en insats som ligger högt över snittet i Elitserien. Det var väl någon billig kompensationsutvisning han kunde utelämnat, men med tanke på hur bedrövligt Djurgårdens powerplay såg ut denna afton så känns det som det kvittar.
