Musse avgjorde i spel fem mot tre i en jämn match.
Djurgården såg segt ut i säsongens första match. Lagspelet fanns inte där; passningarna lades för sent eller så kom de inte alls. Djurgården avgjorde i power play, där Musse Håkanson styrde in Nichlas Falks skott.
Innan matchen kom Challe Berglund in med SM-bucklan och stort jubel utbröt självfallet. Efter det åkte laget in, spelare för spelare. Nämnas bör att det numera finns en bildskärm på Hovets ena kortsida, vilket är en stor förbättring mot tidigare. Presentationen kunde ha gjorts bättre, men var helt godkänd.
För första gången på många år hade vi en klack i grundserien. Inte den bästa klacken som skådats och hörts, men med tanke på hur tyst det brukar vara på våra hemmamatcher så var det ett stort steg framåt. Ett tifo var också anordnat och det bestod av gula, röda och blå s.k. lysstavar. Det blev dock misslyckat eftersom alla kastade iväg sina när Challe kom in med bucklan. Efteråt kom spelarna in var för sig och det gjorde inte direkt saken bättre. Men idén var bra och annorlunda.
Första perioden
Matchen hann knappt börja innan Djurgården åkte på tre utvisningar. Dessa klarade man av och till slut drog Frölundas Mikael Andersson på sig en interferenceutvisning. Precis när Andersson hade kommit in på isen drog Ronnie Pettersson till med sitt sedvanliga dragskott, denna gång för styrning, men efter att pucken passerat samtliga spelare framför mål, så passerade den även mållinjen.
När väl Ronnie fick göra mål så blev glädjen kortvarig. En dryg minut efter ledningsmålet kvitterade Frölunda genom ett självmål, Ronnie Sundin noterades för det. Efter att Thomas Östlund i målet hade tagit en fika på läktaren, så styrdes pucken in i ett tomt mål av Leif Rohlins skridsko.
Efter de båda målen blev perioden ett ställningskrig, men Frölunda hade övertaget och fick till en del målchanser. Östlund räddade dock - ibland med skicklighet, ibland med tur.
Andra perioden
Djurgårdens spel havererade totalt i andra perioden och det mest rättvisa hade varit ett ledningsmål för Frölunda. Men Djurgården kämpade sig kvar i matchen och hade i sanningens namn också en hel del tur. Kenta Johansson och Per Nygårds tog en välbehövlig time out, men spelet blev trots det inte särskilt mycket bättre efteråt.
Frölunda hade chanser, men Thomas Östlund spelade stabilt i målet, och fick även hjälp av slarviga Frölundaforwards.
Tredje perioden
I slutet av den andra perioden drabbades Frölunda av en utvisning och ytterligare en drabbade laget i tredje periodens inledning. Djurgården passade på att utnyttja sitt power play och fick flera bra lägen. När så Nichlas Falk fick pucken av Tomas Strandberg avlossade han sin kanon och Musse Håkanson styrde, sin vana trogen, in pucken längs med isen bakom Petter Rönnqvist i Frölundamålet.
Frölunda pressade på i hela perioden och hade massor av farliga målchanser, men Osten hade tur i målet. Han tog inte bara hjälp av klantiga frölundaiter utan även av stolpar och burgavlar.
Matchen som helhet
Det går inte att dra särskilt många slutsatser efter endast en match, men vissa saker kan man ana hur de kommer utveckla sig. Djurgårdens spel var krampaktigt och spelarna hade svårt att hitta rätt med passningarna till varandra. På grund av alla nya spelare i laget är det föga förvånande, men en bit in på säsongen kommer passningarna sitta perfekt på klubbladet.
Spelet i numerärt underläge såg bra ut och Frölunda tilläts inte att få många farliga chanser. I numerärt överläge däremot är det mer tveksamt. Målen kom mer på grund av Frölundas tafatta försvarsspel än Djurgårdens spel. Förra säsongens halvdana power play-spel verkar alltså hålla i sig. Det var många ommöbleringar i laget under matchen och det kändes som att det blev några träningsmatcher för lite. Men säsongen är lång och allting kan, och kommer, förbättras.
Bäst i den här matchen var Mathias Tjärnqvist som tog för sig och gav allt i alla situationer. Nisse Ekman var ovan med sin position som torped och kändes i vissa stunder lite loj. Kristofer Ottosson lyckades inte alls och var helt osynlig i matchen och gjorde egentligen inte något rätt. Jan Pardavy var som torped mycket bra och när han börjar våga skjuta så blir siffrorna i vår målkolumn högre än två...
