Krönika: Vi ger vårt stöd, men vad får vi tillbaka?
Jag tänkte här skriva egna erfarenheter av ignorans från Djurgårdens hockeyspelare gentemot oss supportrar.
Jag vill först inleda med att säga att det här är min första krönika på SvenskaFans.com, och det känns lite konstigt att det första jag gör är att skriva negativ kritik. Men det är snart seriestart och det är då kontakten mellan spelare och supportrar skall finnas.
När jag var på Åland för att se matchen mellan Tappara - Djurgården i Mästarcupen skulle jag ta kort på Mathias Tjärnqvist. Jag sade bara "Mathias" i hopp om att han åtminstone skulle titta mot kameran. Det enda han gjorde var att titta rakt fram med en sur blick och snabbt gå in i omklädningsrummet. Okej om han hade gjort det i en tävlingsmatch, men efter uppvärmningen i en träningsmatch tycker jag att han skulle kunna ha bemödat sig att i alla fall titta mot kameran.
Efter matchen stod vi kvar ett bra tag och väntade på spelarna, och vi hann även med en pratstund med Waltin. Han var heltrevlig och trots att han hade bråttom tog han sig god tid att prata med oss och fråga vad vi jobbade med i Globen (vi - jag och en vän - jobbar på samtliga hemmamatcher och säljer souvenirer), och nämnde hur viktiga vi är. Sådant uppskattar man!
Sedan gick vi ut och väntade på spelarna. Där fick jag uppfattningen att Niklas Kronwall är absolut trevligast av spelarna i laget (det har jag även märkt av tidigare), följd av Longstaff som tog sig tid och han gav mig t.o.m. ett leende.
Övriga spelare tycker jag mest verkar vara besvärade av att skriva autografer och att prata med fansen. Man känner sig definitivt inte välkommen och uppskattad.
Sedan kom vi in i omklädningsrummet och pratade med materialarna Kellerstam och Engdahl. Jättetrevliga båda två, så det verkar som att lagledningen uppskattar fansen, men att flertalet av spelarna inte gör det.
Där är det en stor skillnad mot fotbollen där jag efter en match passade på att få matchtröjan signerad (för att ta ett av alla tillfällen). Vad fick jag där? Jo, leenden från i stort sett alla spelare och både Zoran och Rehn skämtade.
Jag tycker det är minst lika viktigt hur spelarna uppträder gentemot fansen, som hur de spelar på planen. Därför anser jag att klubbledningen skall prata med spelarna om hur man bör (skall) uppträda.
Spelarna spelar för oss supportrar, och vi supportrar finns för spelarna - vi skall stötta dem i alla lägen. Det bygger alltså på en ömsesidig respekt som måste finnas, annars håller det inte i längden.
