DIF-bloggen: Djurgårdens behov av osannolika avgörare
Jag flög upp ur tevesoffan, i mina föräldrars hus, när Mackan Nilson pangade in 4-5-pucken över Riddarns axel, till Djurgårdens fördel. Trött men glad, över tre poäng i en egen spelad match i en annan sport, hade Djurgårdsmatchen dittills inte gett mig så mycket förnyad glädje. Matchavgörandet kom på grund av en indianare från en alldeles klar himmel, som hette Mackan.
Stackars Timrå, stackars Ridderwall. Riddaren såg ut att gå mot tre poäng mot sin förra klubb och få det sista skrattet i första mötet. Djurgården stod för en verkligen oväntad vändning mot ett ängsligt Timrå som bara ville avsluta kvällen med tre poäng.
Djurgårdens spel är föga imponerande hittills. Den enda matchen att vara helt nöjd med var premiären mot HV71, som Djurgården även vann förra säsongen på Hovet. En tradition att behålla. Matcherna mot Modo och Luleå var riktiga plattmatcher. Mot aik räckte det med tre minuter för att knäcka rivalen, resten av matchen vill jag inte minnas. Just det, Linköping är hittills aik:s enda riktiga värdemätare, enligt en lustig kommentar av en gnagare på Linköpingsredaktionens införartikel. Say what?
Mathias Tjärnqvist målade igen efter ett volleymål som Klubertanz låg bakom. Klubertanz, vilken start! M-Tjärna måste kliva fram likt förra året och göra många baljor, för Djurgården har just nu bara en matchavgörare – Marcus Nilson.
Jag menar inte att andra inte kan göra viktiga mål: reduceringar, kvitteringar eller ledningsmål. Två redan ifrågasatta spelare, Almtorp och Carlsson, debutmålade i Djurgården mot Timrå. Båda målen var poängmål, mål som laget var tvunget att göra för att ta poäng i matchen. Det är viktigt, mycket viktigt, även om de ”bara” slog in varsin retur.
I Djurgårdens trupp ser jag just nu bara en spelare som ofta kan kliva fram i när det står lika i sista perioden, när det är en halvminut kvar, på en förlängning eller på ett straffdrama. Mackan har den spetskompetensen. Åbergs och Claessons matchvinnande mål i de andra matcherna var nog engångsföreteelser, men det vet ingen förrän senare.
Om Djurgården ska gå vinnande ur tillräckligt många drabbningar denna säsong, för att hamna behagligt i tabellen inför slutspelet, måste många kliva fram och avgöra en eller två matcher var.
Tjärna måste måla likt han är tänkt att göra. Likaså Carlsson som även han gjorde sjutton baljor förra säsongen. Centrarna Ottosson och Almtorp gjorde fem respektive sex mål förra säsongen, siffror som gärna får vara högre. Kempe har målpotential. Annars är det bara strömålgörare där Norman, Fimpen och Ölvestad kan landa runt tio mål, om det vill sig väl.
Backarna behöver nog dra ett tungt lass i målgörandet, vilket de har kunskaperna om. Kyle, Honken, Tjärna och Boumedienne är poänggörare. Men kommer de att kliva fram när det är några minuter kvar och en kasse betyder tre poäng istället för en?
Vilka tar steget och avgör matcherna åt Djurgården förutom Mackan, bland forwards? Tre vinster och två av dem har avgjorts av två osannolika herrar, Åberg och Claesson. Hoppas denna säsong blir en där många matchavgörare är som dem – osannolika.
