Krönika: Akta ryggen, tråkiga Luleå
Det är inte över – långt ifrån, faktiskt. För i går visade Djurgården att Anders Nilsson inte är ett slutspelsspöke som murar igen varje tänkbar tanke till mål. Han är mänsklig, precis som Luleås monsterförsvar. Ja, när man lyckas forcera köttmuren finns det svagheter, brister som lyser igenom. Djurgården har äntligen hittat en väg som krossar Jonas Rönnqvists supertaktik.
Luleå kan anklagas för mycket: ett taktiskt geni i båset, en helgjuten defensiv och en disciplin som lutar åt ren ohälsa. Men laget kan knappast anklagas för att spela en frejdig, anfallsrik, galen och revolutionerande anfallshockey. Nej, Luleå är tråkiga. Ja, ni hörde rätt. T-R-Å-K-I-G-A. Som sega kolagubbar som aldrig någonsin skulle få för sig att ställa sig på huvudet och hoppas att saker och ting löser sig. För det finns hela tiden (med betonig på hela) en tanke bakom – en genomgjuten taktik som har slagit rot hos spelarna och växt sig starkare och starkare.
Jag beundrar Luleå för det. För det är inte speciellt vanligt, skulle snarare säga att det är sällsynt, att se den här typen av disciplin hos ett elitserielag. Det Jonas Rönnqvist har lyckats med är annorlunda, genomtänkt och framförallt ett helt annat sätt att se på sporten. Genom enkla medel har han förvandlat slagpåsen Luleå till en guldkandidat. Hatten av, snyggt jobbat och en redig klapp på axeln.
Med tre matchers underläge såg det mörkt ut för Djurgården. Det fanns få saker som tydde på en förändring till gårdagens match. Men på något vänster eller höger ramlade puckarna äntligen in, anfallsspelet fastnade i bortalagets försvarszon och skotten vanns med förkrossande 32-17. Glädjen i anfallsspelet tittade fram – och när Djurgården hittade det uppenbara ingenmanslandet framför Luleås kasse visade sig Anders Nilsson från sin sämsta sida – och djurgårdarna från sin bästa.
Den här matchserien kan bli längre än vad många tror, helt ärligt vad jag själv trodde. Djurgården har kämpat med sin rättmätiga potential under hela säsongen, men i går tog laget ett enormt kliv mot toppformen. Bortamatchen i morgon är lagets nyckel att vända på steken. Mika Hannula och Marcus Krüger är antagligen inte med på planet, vilket betyder att det finns ännu mer att klämma ur om vinsten kommer på onsdagskvällen. Fullsatta läktare varvat med en frisk Hannula och Krüger lär få den legendariska hockeypressen att ta ett trappsteg till. Och med en mer tempofylld Jimmie Ölvestad kan uppförsbacken bli olidligt jobbig – fråga bara förra årets slutspelsmotståndare Brynäs och Linköping.
Men sakta i backarna.
Vi tar en match i taget och hoppas på det bästa. Inte för att slippa bli besvikna, det här utgångsläget känns mest inspirerande och fantastiskt kul. Tanken att Djurgården kan bli historiska genom att vända ett 3-0-underläge får i alla fall mig att le lite extra i vårsolen.
