Krönika: Stämpla inte "hormärket" i pannan
Djurgården står just nu vid ett vägskäl. Mika Zibanejad satsar stenhårt på att ta en plats i NHL. Men först ska han genomgå camp hos Ottawa för att få det efterlängtade svaret: ja eller nej.
Det är många djurgårdare som hoppas att Mika stannar. En hel del har börjat hålla tummarna alldeles blå – för, precis som Ottawa, får allt fler upp ögonen för den enorma potential och talang som Mika faktiskt har. Hans spelstil har växt rejält hos fansen under sommaren och fler och fler vill gärna att talangen stannar i minst en säsong till.
Jag tycker att det är vettigt. Det känns alltid som ett moget och smart beslut att vänta. Att stanna hemma i trygga Sverige och utrusta sig med mer erfarenhet, styrka, fart och mod kan ibland vara det sista som krävs för att få NHL-bossarna att gnugga sina händer. Samtidigt finns det något väldigt häftigt och inspirerande med spelare som väljer att gå sin egen väg – som redan känns som vinnare, även fast de inte har hunnit bevisa om de platsar i NHL eller inte.
Mika är en sådan spelare. Han dök upp från ingenstans, tog elitserien med storm – skapade ett eko hela vägen till NHL och klev sedan upp på en sjätteplats i den prestigefyllda NHL-draften. Det är imponerande. Och någonstans känner jag att han redan till hösten spelar i världens bästa liga. Han är alldeles för målmedveten och alldeles för talangfull för att inte ta chansen.
Men det är svårt att veta vart framtiden snurrar mot. Och många känner sig otåliga över det svävande frågetecknet. Andra menar, på fullaste allvar, att Mika ska stämplas med det klassiska "hormärket" om han lämnar nu. Det känns tråkigt. Ishockey är ett jobb, ett sätt att försörja sig på: men också ett sätt att utvecklas som människa, att pröva nya vägar och möjligheter. Jag tycker inte någon ska ta den känslan från Mika. För han följer sitt hjärta just nu. Inte sin plånbok.
Men oron växer: Hardy Nilsson annonserade under medlemsmötet att Mika redan är tilltänkt som en toppforward, en spelare som ska leda laget i den offensiva zonen. Med det sagt är det inte särskilt svårt att räkna ut varför det finns ett stigande pirr hos djurgårdsfansen. Jag menar: säsongen närmar sig med stormsteg och att fylla en plötslig lucka i truppen kan vara svårt. Och när det handlar om en toppspelare: väldigt svårt.
Vissa skriker redan efter en annan Mika. Hannula, närmare bestämt. Att slänga in honom skulle ge truppen ett skönt andrum. Det skulle jaga bort den hotande framtidsbilden: att laget står utan en toppforward i det första derbyt mot AIK. Många menar att det är bra att helgardera sig. För om Zibanejad sticker finns Hannula kvar – och om Zibanejad inte lyckas ta NHL-platsen finns det förmodligen en möjlighet att båda kan klämmas in i truppen. Den sistnämndas lön lär nämligen inte vara så fet att Djurgårdens plånbok inte räcker till för att behålla båda två. Jag antar att Djurgården redan har tänkt ut det här scenariot: att det finns tankar på att värva en till toppforward. Det är nog lika bra. För Zibanejad har bestämt sig.
Han tänker göra allt för att nå sin dröm.
