Krönika: En skadad hockeynörd
Värvningstider är galna tider. Tankegångarna begraver sig djupt i hjärnan, bosätter sig där för att stanna en tid. I natt drömde jag om galna lagbyggen, skrev namn på kladdpapper och pressade in Patric Hörnqvist i en andrafemma.
Det är konstigt hur mycket ett hockeyhjärta kan slå. Efter Robin Jonssons övertidsmål i den avgörande kvartsfinalsmatchen har mina hockeytankar tagit trappsteg efter trappsteg. Har aldrig visat en antydelse till att kliva ner, har aldrig blickat tillbaka för att intala att det faktiskt är semester.
I natt drömde jag om hockey – inte första gången, knappast sista gången.
Jag vet inte vad som alltid får mig att tro att Djurgården har en NHL-ekonomi att tillgå – men likt förbannat ska min hjärna envisas med att kalla hem en hel grupp av hemvändare som numera stoltserar i världens bästa liga. Niklas Kronwall, självklart. Patric Hörnqvist, varför inte? Douglas Murray, vem skulle tacka nej? Så håller det på. Tills jag har lyckats fylla varje tänkbar lucka i truppen. Sen skickar jag ut laget på korståg, krossar Frölunda med 15-0.
Det är skumt, det där. Hur pass hockeyskadad jag blir när säsongens hetta lägger sig och blickarna på nästa säsong blir starkare och starkare.
Samtidigt är jag knappast oroad över att isen och puckarna följer med mig när jag slocknat på huvudkudden. För i dessa tider, när spelare hoppar från lag till lag, känns det som att verkligheten lossnar från jorden för att långsamt flyta upp i atmosfären. Alla galna rykten kittlar hysteriskt i magen och kinderna nästan hettar när någon stensäkert skriver ”Linus Klasen förhandlar med Djurgården”.
Hela processen angränsar ibland närmare till drömmen än själva verkligheten. Det ger inte bara mina 15-0-vinster en fingervisning om. Sådant syns hos alla som gnistrar till när forumet gästas av en skribent som smäller ihop backparet: Dan Boyle – Daniel Tjärnqvist.
Kärleken till den här tiden är speciell. Jag vill nästan påstå att jag tycker om silly season mer än själva säsongen – men bara nästan. För helt ärligt: att sitta och komponera tänkbara kedjor är hysteriskt roligt. Att klicka sig in på spelarnas profiler och dissekera deras karriärer för att se om de passar in i nästa säsongs lagbygge – det är sann hockeylycka när den är som nördigast.
Håller du med mig?
Du kanske drömmar om 15-0-segrar varje natt?
Då är du precis lika förlorad (förlåt, frälst) som jag.
