Krönika: Rasismens ansikte
Plötsligt dånade visselpipan i luften. Med en välplacerade bredsida hade en av mina lagkamrater måttat en spark rakt i rumpan på en av motståndarspelarna. Domaren viftade snabbt upp det röda kortet. Med förbannade steg klev min lagkamrat av planen. ”Han kallade mig blatte”, sa han ursinnigt innan han gick in i omklädningsrummet för att duscha av sig grönskan från fotbollsplanen. Jag slängde en snabb blick på killen. Han som precis hade gett rasismen ett ansikte.
Anton Högsander2011-03-26 13:40:00
